- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
213-214

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Videnskabernes selskab och utförde derunder 1836 en
generalkarta öfver Sönderjylland samt 1841
en motsvarande öfver Danmark och Slesvig. Då
sällskapets arbeten i denna riktning 1842 uppdrogos
åt generalstaben, påbörjade O. en atlas öfver
Danmark. Äfven upprättade han en stor karta,
utg. i 4 blad 1844–49, öfver Island efter Björn
Gunnlaugssons mätningar. Död d. 19 Dec. 1848.
E. Ebg.

Olsen, Ole, norsk tonsättare, f. i Hammerfest 1850,
studerade 1868–70 i Trondhjem piano och harmoni för
Just Lindeman och Phillip Jacobsen samt 1870–74 vid
Leipzigs konservatorium harmoni för Oskar Paul,
komposition för Richter och Reinecke, piano för
Papperitz och Coccius. Derefter slog han sig ned
i Kristiania, hvarest han verkat såsom lärare,
dirigent i »Musikföreningen» o. s. v. Derjämte
har han på större konserter, bl. a. i Wien och
Köpenhamn, framfört sina kompositioner, i hvilka
en recensent (Ch. Kjerulf) finner »en intelligent
käckhet i utkastet, dramatisk effekt i utarbetningen
och dristig virtuositet i instrumentationen»,
men ock »en larmande, våldsam, nästan ociviliserad
musik». Utgifna äro en symfoni, en uvertyr till Kong
Erik
och en symfonisk dikt, Asgaardsreien, äfvensom
flere häften piano- och solosångmusik. Uppförda äro
dessutom en Holbergskantat, förspel till Stig Hvide
(den första stora norska opera) m. m. A. L.

Olshausen. 1. Hermann O., tysk protestantisk teolog,
f. i Oldesloe i Holstein 1796 (son af den framstående
predikanten Detlev Johann Wilhelm O., d. 1823),
blef 1821 e. o. professor i teologi i Königsberg
och 1827 ord. professor derstädes. Hans ämne var
exegetiken, hvilken han, påverkad af Schleiermachers
åskådningssätt, med personlig fromhet och värme
behandlade delvis i opposition mot neologiens
rationalistiska ytlighet, men också mot det
religiösa svärmeriets hugskott (J. H. Schönherr
och hans parti). 1834 mottog O. en kallelse att
blifva teol. professor i Erlangen. Redan da var
hans helsa vacklande, och 1839 dog han på sin nya
arbetsplats. Hans förnämsta arbete är Biblischer
commentar über sämtliche schriften des Neuen
testaments zunächst für prediger und studirende

(bd I–IV, 1830–40. forts. af Wiesinger och Ebrard
med bd V–VII, 1852–62; »Biblisk kommentar öfver Nya
testamentets samtliga skrifter», I–VII, 1840–64). –
2. Justus O., tysk orientalist, den föregåendes
broder, född i Hohenfelde i Holstein 1800, studerade
orientaliska språk i Kiel, Berlin och Paris,
utnämndes 1823 till professor vid universitetet i
Kiel och blef 1848 universitetets kurator. Af danska
regeringen afsattes han 1852 från sina ämbeten. 1853
kallades han till öfverbibliotekarie och professor
i orientaliska språk vid universitetet i Königsberg,
och 1858 inträdde han i preussiska kultusministeriet
som föredragande råd för universitetsärenden. Han
pensionerades 1874 och dog i Berlin 1882. O:s
vigtigaste arbeten äro Die pehlewi-legenden auf
den münzen der letzten sassaniden
(1843), Katalog
der arab. und pers. handschriften der königl. bibl.
in Kopenhagen
(1851),
Erklärung der Psalmen (1853), Lehrbuch der
hebräischen sprache
(1861, från alldeles nya
synpunkter) samt Pehlewischrift och Pehlewiglossar
(i Berlin-akademiens »Monatsberichte» för 1880 och
1882). – 3. Theodor O., slesvig-holsteinsk politiker,
de föregåendes broder, född 1802 i Glückstadt, blef
student i Kiel 1820 (sedan i Jena), men måste 1824 för
delaktighet i »demagogische umtriebe» fly till Schweiz
och Frankrike. Återkommen till Holstein 1829, slog han
sig ned som advokat i Kiel och öfvertog redaktionen
af »Kieler correspondenzblatt» (1830–48), hvari
han häfdade Holsteins skiljande från Danmark och
nära anslutning till ett påtänkt enigt Tyskland. Då
prinsen af Augustenborg utnämnts till ståthållare,
1842, slöt O. sig till det slesvig-holsteinska partiet
och deltog ifrigt i upphetsningen mot Danmark. Åren
1844–48 var han direktör för Kiel–Altona-jernvägen
och blef 1846 medlem af ständerförsamlingen, i
hvilken han förde det demokratiska partiets talan
gent emot ridderskapet. På mötet i Rendsburg af
slesvigska och holsteinska ständerdeputerade d. 18
Mars 1848 yrkade O., under hån och smädelser
mot danska folket, på upprorets omedelbara
proklamerande och Slesvigs införlifvande med
Tyskland, men var detta oaktadt djerf nog att
deltaga i den deputation, som kort derefter afgick
till Köpenhamn. Han inträdde derefter för en kort
tid i den provisoriska regeringen och stod 1848–50
i spetsen för demokraterna, samtidigt med att han
utgaf »Norddeutsche freie presse». Vid den amnesti,
som utfärdades 1851, uteslöts O., som derefter for
till Nord-Amerika. Der utgaf han ett par tyska blad
och flere skrifter om amerikanska förhållanden:
Das Mississippithal (2 bd, 1853–54) och Geschichte
der mormonen
(1856). År 1865 vände O. tillbaka
till Tyskland. Han dog d. 31 Mars 1869 i Hamburg.
1. J. P.         2. H. A.         3. E. Ebg.

Olsson, Lars, riksdagsman, född i Bohus län d. 22
Jan. 1759, bevistade från 1786 till 1830 elfva
riksdagar såsom fullmäktig i bondeståndet för ett
eller flere härad i sin hemort. Vid riksdagen i
Norrköping 1800 var han ledamot af hemliga utskottet
och valdes till suppleant i bankostyrelsen, uti
hvilken han sedermera, 1802–29, var fullmäktig. O. var
talman i bondeståndet vid riksdagarna 1809, då han i
sitt stånds namn underskref den nya regeringsformen,
1810, 1812, 1815 och 1817–18. Död på sin gård Åker
vid Uddevalla d. 10 Sept. 1832. Det stora förtroende
han så länge åtnjöt hade sin grund i den hofsamhet
och det förstånd, som han ådagalade i handhafvandet
af sina vigtiga uppdrag. A. B. B.

Olstra. Se Olustra.

Olten, stad i schweiziska kantonen Solothurn, vid Aar
och jernvägslinierna Basel–Luzern, Zürich–Aarau–Bern
och O.–Solothurn–Biel. 3,979 innev. (1880). Stora
lagerhus och maskinverkstäder, tillhöriga schweiziska
centralbanan, gjuterier m. m.

Oltenizza, stad i Rumänien, vid floden Arges’ förening
med Donau. Omkr. 5,000 innev. Staden är historiskt
bekant genom flere strider

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free