Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olycksfallsförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom ett för hela riket inrättadt ämbetsverk,
»riksförsäkringsstyrelsen». Arbetare och
arbetsförmän, för hvilka lagarna gälla, äro
försäkrade i och med sitt inträde i arbetet
utan någon åtgärd från deras sida. Det är
arbetsgifvaren, som har att göra anmälningar
och vidtaga öfriga, för försäkringen erforderliga
åtgärder. På grund af densamma utgår ersättning
vid hvarje uti försäkringspligtig rörelse timadt
olycksfall, som har sin orsak i arbetet och
tillskyndat en försäkrad person döden eller sådan
kroppsskada, att oförmåga till arbete i mer än 13
veckor deraf blir följden. – Endast om olycksfallet
uppsåtligen framkallats af den, som deraf träffats,
ega hvarken han eller hans efterlefvande anhöriga
någon rätt till godtgörelse. Ersättningen beräknas
i förhållande till den arbetsförtjenst den skadade
uppburit under senaste året af sin sysselsättning
i det arbete, deri olycksfallet timade, eller,
der denna måttstock ej kan användas, efter annan
dermed närmast jämförlig grund, och bestämmelser
äro träffade för beloppens höjande i vissa fall
och deras afkortning i andra. Till skadad person
utgå i allmänhet från och med 14:de veckan
efter olycksfallet ersättning för läkarevård samt
en årlig ränta, så länge oförmåga till arbete
varar. Denna ränta belöper sig, om arbetsförmågan
fullständigt upphört, till 2/3 af den förutvarande
arbetsförtjensten och vid partiel förlust af
arbetsförmåga till en mindre del af arbetsförtjensten
i förhållande till återstående arbetsduglighet.
Vid dödsfall lemnas begrafningshjelp samt i årlig
ränta till enka, så länge hon lefver ogift, 20 proc.,
till hvarje äkta barn 15 proc. och, om barnet äfven
förlorar sin moder, 20 proc. af den arbetsförtjenst,
som den aflidne uppbar. Enkas och barns årsräntor
få dock sammanlagda icke öfverstiga 60 proc. af
nämnda arbetsförtjenst. För hjelp under de 13
första veckorna efter olycksfallet är den
skadade i allmänhet hänvisad till sjukkassor.
Obligatorisk sjukförsäkring har nämligen
genom särskilda lagar införts samtidigt med
olycksfallsförsäkringen. Om hithörande olycksfall
skall arbetsgifvaren eller arbetschefen inom
viss kortare tid göra anmälan till polismyndigheten
i orten eller annan föreskrifven myndighet.
Derefter skall undersökning i saken hållas och
protokoll deröfver insändas till vederbörande
yrkessamfund eller allmän förvaltning, som
fastställer ersättningsbeloppet, hvarefter detta
utbetalas genom postverket. Den, som icke åtnöjes
med beslut i ersättningsfråga, kan anföra besvär
hos en skiljedomstol, deri såväl arbetsgifvare
som de försäkrade äro representerade. I vigtigare
fall kan ersättningsfrågan från skiljedomstol
dragas under riksförsäkringsstyrelsens pröfning.
Medel till bestridande af de årliga ersättningarna och
förvaltningskostnader utdebitera yrkessamfunden
årligen å sina medlemmar, arbetsgifvarna,
efter det systemet, att man endast upptager hvad
som år från år faktiskt erfordras (umlage).
Riket ansvarar i sista hand för ett yrkessamfunds
förbindelser i händelse af dess insolvens. Då det
vid hvarje olycksfallsförsäkring måste ligga i de
kontribuerandes intresse, att så få olycksfall som
möjligt inträffa, hafva
ifrågavarande lagar åt yrkessamfunden inrymt
befogenhet att föreskrifva och öfvervaka vidtagande
af åtgärder till att förekomma olycksfall i
arbetet. Genom den ersättning, som på grund af den
offentliga olycksfallsförsäkringen lemnas, är vidare
arbetsgifvaren fritagen från skadestånd enligt allmän
lag till den försäkrade eller hans anhöriga, såvida
han icke uppsåtligen förorsakat olycksfallet, då
ersättning utgår med det belopp, hvarmed skadeståndet
enligt allmän lag kan öfverstiga det, som försäkringen
lemnar. Till försäkringsanstalterna äro deremot
vederbörande arbetsgifvare ersättningsskyldiga, såväl
om de uppsåtligen som om de genom grof vårdslöshet
förorsakat olycksfallet. Vid 1887 års ingång, då
ännu endast lagarna af d. 6 Juli 1884 och d. 28
Maj 1885 hade trädt i full kraft, utgjorde antalet
försäkringspligtiga rörelser i Tyska riket 259,741,
med 3,421,866 arbetare. Vid samma tid voro tillhopa
62 yrkessamfund upprättade. Lagarna för försäkring
af personer i landtbruk och skogshushållning samt
för byggnadsarbetare och för sjöfolk, hvilka först
framdeles kunna i sin helhet komma till tillämpning,
beräknas skola omfatta: de förstnämnda ungefär 7
mill. och de senare hvardera omkr. 40,000 personer,
J. Ö.
Olympen. Se Olympos.
Olympia (Lat. Olympia) berömd forngrekisk
helgedoms-, orakel- och festplats, betydelsefull
framförallt genom de der firade olympiska spelen (se
d. o.) och såsom alla grekers gemensamma religiöst
nationella samlingsort, låg i Pisatis, mellersta
delen af landskapet Elis, på en rymlig, af skogbevuxna
höjder omgifven dalslätt, hvilken begränsas i s. af
Alfeios (nu Rufias), Peloponnesos’ betydligaste
flod, i v. af dennes biflod, den n. ifrån kommande
Kladeos (nu Lalaeiko), och i n. af Kronoshöjden, ett
utsprång från Olymposberget. I ö. sammanhänger denna
plats med de mot de arkadiska gränsbergen uppstigande
sluttningarna. Det egentliga, med en mur kringgärdade
och delvis af pelaregångar omgifna helgedomsområdet
utgjordes af Zevs’ heliga lund, Altis (en dialektform
af grekiska alsos, lund), hvilken från början synes
hafva bildat en nästan regelbunden qvadrat med ungefär
200 m. sida. Nära medelpunkten af denna fyrkant låg
det stora, ovala Zevs-altaret, enligt sägnen bildadt
under tidernas längd af aska från offren. Sydvest
om nämnda offeraltare, med orientering i ö. och
v., låg O:s förnämsta tempelbyggnad, det väldiga
Zevs-templet, i dorisk stil, ett verk af den eliske
byggmästaren Libon, påbörjadt omkr. år 470 f. Kr. och
fullbordadt inom en tidrymd af 15 år. Tempelcellen
inneslöt den berömda, i guld och elfenben utförda
kolossalbilden af Zevs, Fidias’ förnämsta mästerverk
(se Fidias, sp. 1214). Templets båda, gafvelfält
smyckades af fristående skulpturgrupper, den östra,
ett verk af Paionios, framställande förberedelserna
till den sagoberömda kappkörningen mellan Oinomaos
och Pelops, den vestra, utförd af Alkamenes,
striden mellan lapiter och centaurer. Metoperna
återgåfvo i reliefbilder scener från Herakles’ lif
och stordåd. Norr om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
