Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olycksfallsförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zevstemplet, men på betydligt afstånd derifrån och
nära den norra Altismuren, låg Heraion (Heratemplet),
ett bland de tidigaste kända exemplen af grekisk
tempelbyggnadskonst och i sina ursprungliga delar
sannolikt härrörande ända från 8:de årh. f. Kr. Öster
om detta tempel låg det betydligt mindre Metroon
(gudamoderns, Rhea-Kybeles, tempel), sannolikt
från tiden efter Alexander den store och under den
romerska tiden inrymmande porträttstatyer af romerska
kejsare. Förutom dessa tre hufvudtempel inrymde
Altis ett stort antal byggnader, afsedda dels för
religiösa, dels för profana ändamål. Bland dem må
nämnas Prytaneion i nordvestra hörnet af inhägnaden,
innehållande Hestias altare, med den eviga elden,
och en matsal (hestiatorion), i hvilken de olympiske
segrarena bespisades på offentlig bekostnad, Filippeion,
s. om nyssnämnda byggnad, ett
efter konung Filip II uppkalladt rundtempel med
porträttstatyer af den macedonska konungafamiljen, 12
s. k. »skattkammare» (thesavroi) på en terrass utmed
den norra Altismuren, tillhörande särskilda grekiska
stater och afsedda till förvaringsrum for dyrbara
helgedomsskänker, och »rådhuset» (Bulevterion),
invid södra Altismuren, med sitt område bildande en
utvidgning mot s. af den ursprungliga qvadratiska
platsen. Utanför Altismuren lågo på vestra sidan ett
stort gymnasion och en palaistra, båda afsedda för
gymnastiska öfningar, samt längre mot s. Leonidaion,
en vidlyftig, efter sin uppbyggare, eliern Leonidas,
benämnd byggnad, hvars ursprungliga bestämmelse icke
är känd, men som under den romerska tiden tjenade
till qvarter för romerska stormän vid deras besök
i Olympia. Öster om Altis befunno sig Stadion,
eller kapplöpningsbanan, och Hippodromos, eller
täflingsbanan för kappkörning och kappridning. Af
statyer i brons och marmor (dels gudabilder, dels
ärestoder af olympiske segrare) synes O. hafva
varit uppfyldt nästan till trängsel. Plinius
räknar deras antal till 3,000, och man måste till
slut för utrymmets skull uppställa dem på sjelfva
Altismuren. Af monumentala konstverk torde sålunda
O. hafva egt en större rikedom än någon annan grekisk
ort. – Olympias egentliga glansperiod kan anses
vidtaga ungefär samtidigt med perserkrigen (5:te
årh. f. Kr.) och räcker till slutet af Greklands
nationella sjelfständighetstid. Ännu under många
århundraden derefter fortfor dock O. att vara en
för hela den grekisk-romerska verlden betydelsefull
helgedom och hade vid de hvart fjerde år återkommande
festspelen att fröjda sig åt talrika skaror af
besökande. Äfven under de långa mellantiderna var
den heliga orten ingalunda öde. En mängd prester och
tempeltjenare bodde der ständigt för helgedomarnas
vårdande samt ombesörjandet af de dagliga offren,
och det med Zevstemplet förbundna oraklet, hvilket
förestods af jamidernas presterliga slägt, var flitigt
besökt. Men med kristendomens erkännande såsom en
statens religion var O:s betydelse förbi och dess
härlighet dömd att försvinna. Oblida öden påskyndade
förstörelsen. År 395 e. Kr.
hemsöktes O. af gotiska horder under Alarik, och
426 utfärdade kejsar Theodosius II ett påbud om
förstörandet af alla hedniska tempel, hvilket äfven
skall hafva ledt till Zevstemplets uppbrännande,
för så vidt detta med hänsyn till templets material
och byggnadssätt lät sig göra. Hvad rofgirighet,
förstörelselust och religionsfanatism lemnat öfrigt
härjades af en jordbäfning, hvilken synes hafva med
ett slag kullstörtat såväl Zevstemplet som öfriga
byggnader och minnesmärken och sannolikt är identisk
med någon af de mycket våldsamma jordbäfningar,
hvilka år 522 och 551 hemsökte äfven andra delar af
Grekland. Ett jordras från Kronosberget i förening med
massor af slam och grus från floden Kladeos, hvilken
genombrutit sin fördämningsmur och öfversvämmat
hela Altis, torde snarare tjenat att bevara de
återstående spillrorna än att ytterligare främja
förstörelsen. Så låg O. under många århundraden
begrafvet och fullkomligt bortglömdt. På 1700-talet
började arkeologernas intresse rikta sig på
återupptäckandet af det forna O. Men först 1829,
då franska staten i sammanhang med truppsändningar
till Peloponnesos äfven utrustade en expedition för
landets vetenskapliga genomforskande (»Expedition
scientifique de Morée»), företogs en systematisk
utgräfning. Denna blef dock helt hastigt afbruten,
sedan man hunnit undanskaffa det jordlager, hvilket
till en höjd af 2–4 m. betäckte Zevstemplets grund,
och dervid funnit åtskilliga skulpturfragment,
som fördes till Frankrike och införlifvades
med Louvre-museet. Efter nära femtioårig hvila
upptogs arbetet å nyo, men denna gång af tyska
vetenskapsmän och på det nya tyska kejsarerikets
bekostnad. Upphpfsmannen härtill var arkeologen
E. Curtius. År 1874 undertecknades ett fördrag mellan
den tyska och den grekiska regeringen, enligt hvilket
Tyskland åtog sig alla kostnader för utgräfningens
genomförande och såsom ersättning derför endast
förbehöll sig uteslutande rätt under fem år att
afbilda och publicera de fynd, som kunde komma
att göras, hvaremot de funna fornsakerna sjelfva
skulle tillfalla Grekland. Under åren 1875–81,
med afbrott för sommarmånaderna, under hvilka de
klimatiska förhållandena i O. göra vistelsen derstädes
betänklig, genomfördes utgifningen under närmaste
ledning af A. Boetticher, G. Hirschfeld m. fl. tyska
arkeologer och ingeniörer för en sammanlagd kostnad
af öfver 600,000 mark. Hela Altis och dess närmaste
omgifningar befriades fullständigt från det djupa
betäckande lagret af grus och jord. Med ledning af
uppgifterna hos den i 2:dra årh. e. Kr. lefvande
resebeskrifvaren Pausanias kunde platsens topografi
i alla sina hufvuddrag fastställas och äfven de
påträffade lemningarna af forntida byggnader till
största delen bestämmas. Om mängden af konstverk
och andra fornsaker, hvilka vid gräfningarna kommo
i dagen, kan man erhålla en föreställning genom de
af Boetticher i rundt tal angifna siffrorna: 130 mer
eller mindre väl bibehållna statyer och reliefer af
marmor, 1,500 fragment af samma ämne, 13,000 bronser,
1,000 föremål af terra cotta, 6,000 mynt samt 1,000
inskrifter och fragment af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
