- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
227-228

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olynthos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan de forna landskapen Mysien, Frygien och
Bitynien. Äfven i Lydien, Lycien, Lakonien och Elis
samt på Eubea och Cypern finnas berg, som burit detta
namn. A. M. A.

Olynthos (Lat. Olynthus), forngrekisk stad på den
från Macedoniens kust utskjutande halfön Chalkidike
vid nordliga änden af Toronaiska hafsviken. Genom
att med sig förena åtskilliga af de mindre städerna
på Chalkidike höjde O. sig till betydande makt
och lyckades vid flere tillfällen tillbakaslå
såväl macedoners som spartaners och athenares
angrepp. Slutligen tvangs det dock genom det
s. k. olynthiska kriget (382–379 f. Kr.) att upplösa
sitt vapenförbund och inträda i det spartanska
förbundet. Då O. 30 år senare hotades af konung
Filip II, som sträfvade att underlägga sig alla de
grekiska städerna på Macedoniens kust, sökte det
i ett förbund med Athen skydd mot den gemensamme
fienden, men blef efter tappert motstånd intaget
och förstördt (347), sedan Demosthenes förgäfves
uppbjudit all sin förmåga att medelst de berömda
»olynthiska talen» elda sina landsmän till energiska
åtgärder för O:s räddning. O. blef sedan aldrig mera
uppbygdt. På dess plats ligger nu byn Hagios Mamas.
A. M. A.

Omagh [åmä’k], Ir. Oigh magh, hufvudstad uti irländska
grefskapet Tyrone (Ulster), vid floderna Cloghfins
och Drumraghs förening till Strule river samt vid
jernvägarna till Dundalk och Londonderry. 3,661
innev. (1881).

Omagra (af Grek. omos, skuldra, och agra, jagt,
fångst), med., gikt i skuldran. Se Gikt.

Omaguas, indianstammar i Syd-Amerika. Se Indianer,
sp. 522.

Omaha, största staden i nord-amerikanska staten
Nebraska, ligger på högra stranden af Missouri,
midt emot Council Bluffs, och vid östra ändpunkten
af Union-pacificbanan samt O.–Northwestern och
O.–Southwestern-banorna. Staden anlades 1854 och
blef 1855 hufvudstad i territoriet Nebraska (men
är ej hufvudstad i staten Nebraska). Öfver 50,000
innev. Bland undervisningsanstalter i staden må nämnas
Creighton college, Brownell hall (för unga damer),
ett medicinskt college och en slöjdskola. Staden har
de största smältugnar i unionen samt stora
maskinverkstäder, oljebruk m. m.

Omajjaderna. Se Kalif, sp. 54–55.

Omalius d’Halloy [åmaliy’ss dallåa’], Jean Baptiste
Julien d’,
belgisk naturforskare, f. 1783, gjorde
efter 1801 mycket vidsträckta forskningsresor,
verkade för vaccinationens utbredning i Belgien,
beklädde vigtiga ämbeten och var bl. a. guvernör i
provinsen Namur, men drog sig 1830 tillbaka från
det offentliga lifvet för att uteslutande egna
sig åt vetenskapen. Död 1875. O. var en mycket lärd
naturforskare. Hans arbeten hänföra sig hufvudsakligen
till geologien och etnologien.

Oman. Se Maskat.

Oman-hafvet kallas dels hela Arabiska hafvet, dels
den del deraf, som ligger utanför Oman l. sultanatet
Maskat, och som genom Ormus-sundet står i förbindelse
med Persiska viken.

Omar. Se Kalif, sp. 53 och 55.

Omar Alchaijami, persisk matematiker och skald, f. i
midten af 11:te årh., sysselsatte sig företrädesvis
med eqvationsteorien och var den förste, som
klassificerade de kubiska eqvationerna, enligt
samma indelningsgrund som för de qvadratiska. Han
ansåg dem dock vara algebraiskt olösbara, så
att rötterna blott genom geometrisk konstruktion
kunde erhållas. Deremot trodde han de biqvadratiska
eqvationerna icke ens vara geometriskt lösbara. Han
synes äfven hafva haft kännedom om binomialteoremet
för hela exponenter. – I egenskap af kunglig
astronom i Bagdad verkställde han 1079 den
persiska kalenderreformen (se Kronologi). Hans
förnämsta matematiska arbete är öfversatt på
franska: »L’algèbre d’Omar Alchayami» (1851). –
Såsom skald var O. företrädesvis satiriker. I
sina berömda dikter Rubaiyát (öfvers. till
engelska senast 1885) hånar han skarpt de religiösa
trosdogmerna och begabbar särskildt mysticismen.
G. E.

Omasum. Se Mångfållan.

Ombaai, en af de Små Sundaöarna i Ostindien,
ligger n. om Timor, från hvilken ö den skiljes
genom Ombaai-sundet, och har en areal af omkr. 2,500
qvkm. Befolkningen består uteslutande af infödingar,
en blandning af malajer och papuaer, som stå på en
låg kulturgrad och ännu i början af 1800-talet voro
menniskoätare. Ön tillhör Nederländska Indien.

Omberg, bergshöjd i Östergötland på Vetterns östra
strand, ligger inom Väfversunda socken af Dals härad
och Vestra Tollstads socken af Lysings härad. Berget,
som i n. och s. har en längd af 10 km., och hvars
största bredd är 3 km., har på midten en höjd af
omkr. 240 m. öfver hafvet, men den längre söderut
belägna högsta toppen, Hjessan, når 262,s m. öfver
hafvet och 174,7 m. öfver Vettern. Omgifvet på ena
sidan af vatten, på den andra af slättland, synes
O. vidt omkring samt erbjuder sjelf vidsträckta
utsigter öfver hela Vettern och delar af de
omgifvande landskapen. Mera framstående delar
af bergets sluttningar hafva särskilda namn,
såsom Alvastra branter längst i s. samt vidare
mot n. åt landsidan: Klintebergen, Makersbergen
och Blanksbergen. Åt sjösidan stupar O. merendels
brant, på vissa ställen med tvära stalp, stora
kringvräkta klippor och en mängd grottor. På denna
sida träffas, från n. räknadt: Måkbergen, Vestra
väggar, Mullskräerna, Grytsbergen, Oxbåsebergen och
Rödgafvel. O. var förr kunglig djurgård, sedan 1805
till betydlig del kronopark (denna omfattar 1,284,44
har), och är i allmänhet beväxt med skog, mest
af barrträd. Dock finnes äfven löfskog, deribland
bok. Dess flora erbjuder för botanisten mycket af
intresse, och dess geologiska förhållanden äro högst
märkvärdiga. O:s hufvudmassa utgöres af grofkornig
granit; vid sydvestra delen finnes dock äfven något
gneis. På den mot Vettern vända sidan af berget anstår
vid Elfvarums udde sandsten, derifrån, norrut till
Mullskräerna, brant uppresta lager af skiffer. Dessa
båda bergarter tillhöra den geologiska formation,
som efter Visingsö blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free