Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olynthos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medelhafvet (Tyrrhenska hafvet) 15 km. s. v. om
Grosseto. Längd 170 km.
Ombrytare, särskildt utsedd sättare, som emottager
och fördelar manuskriptet samt bryter om det satta
i kolumner eller spalter.
Ombudsman omtalas i allmänna lagens Handelsbalk
18:de kap. (Om sysslomän eller ombudsmän) såsom den,
hvilken »varder af annan ombuden att å dess vägnar
något syssla och uträtta», med tillägg att »hvad
ombudsman efter fullmakt gör och sluter, det vare
så gildt, som hufvudman det sjelf gjort och slutit
hade». I Rättegångsbalkens 15:de kap., som handlar om
laga ombudsman eller fullmäktig, afses med ombudsman
rättegångsombud. I Rättegångsbalkens 20:de kap. 3:dje
§ omtalas konungens ombudsman, med förbud för honom
att genom förlikning minska kronans rätt. Benämningen
ombudsman förekommer numera å sådana ämbetsmän i
statens verk eller förrättningsmän i bolag eller
samfälligheter, som hafva att bevaka ämbetsverkets
eller samfällighetens rätt och föra dess talan,
hvarjämte märkes rättens ombudsman i konkurs, hvilken
förordnas att öfver gode männens och sysslomännens
förvaltning hafva tillsyn. I afseende på ombudsmäns
rättsställning se ofvan åberopade kapitel i lagen
(jfr i öfrigt Fullmakt, Fullmäktig, Kronoombud,
Mandat, Syssloman). Det uppdrag, som tillhör de
i statens tjenst verksamme ombudsmännen, eller
konungens ombudsmän, innebär ofta åklagareverksamhet,
med skyldighet för sådan ombudsman att föra talan
i mål, som röra allmän säkerhet och kronans rätt,
samt beifra fel, som af domare och ämbetsmän
begås. Ombudsmansbefattningen sammanfaller derför ej
sällan med åklagarebefattningen, särskildt inom det
ämbetsverks rättsområde, der han är anställd, och kan
vara ett sjelfständigt ämbete, såsom förhållandet
är med t. ex. advokatfiskalsämbetet, eller ock
förenadt med sekreterare- eller notarieämbete. Inom
den lokala förvaltningen finnas i allmänhet ej
särskilda ombudsmän. På sina ställen, såsom i
städerna, finnas särskilda fiskaler; men deras
verksamhet är begränsad till åklagareverksamhet, ej
att föra det allmännas talan i civila mål, hvarför
en särskild stadens ombudsman kan komma i fråga att
förordnas. Som åklagareskapet hufvudsakligen tillhör
publika ombudsmäns uppdrag, ingår ännu denna benämning
å den, som å riksdagens vägnar har att utöfva tillsyn
öfver lagarnas efterlefnad och att beifra eller låta
beifra fel, som i ämbetet blifvit begångna (Riksdagens
justitie-ombudsman). Justitiekansleren förklaras
ännu i grundlagen vara »konungens högste ombudsman»,
under hvilken alla fiskaler äro ställda, och det heter
i instr. för justitiekansleren d. 29 Nov. 1878 § 3,
3:o, att alla fiskaler samt ombudsmän, som med dem
i ett eller annat afseende hafva lika befattning,
skola efterkomma och lyda hvad justitiekansleren
dem å ämbetets vägnar befaller. Detta ämbete har
sitt ursprung i Karl XII:s kansliordning af d. 26
Okt. 1713, som i spetsen för justitierevisionen
ställde en Högste ombudsman, till hvars biträde en
Förste ombudsman var satt i tillsyn öfver lagarnas
efterlefnad. Dessa ämbeten indrogos i 1719 års
kansliordning och Högsta ombudsmansämbetet utbyttes
mot justitiekanslersämbetet med samma skyldighet, som
då tillhörde nyssnämnda ämbetsmän, att hos sig förena
chefskapet för justitierevisionsexpeditionen
och bevaka det allmännas rätt.
H. L. R.
Ombudsråd. I Karl XII:s kansliordning af
d. 26 Okt, 1713, hvarigenom grunden lades till
departementalindelningen för regeringsärendenas
beredning, föredragning och expedition i
konungens kansli, fördelades ärendena på 6
expeditioner, nämligen 1 revisionsexpedition och 5
statsexpeditioner. Den förstnämnda var afsedd för
justitieförrättningar, eller hvad som angick lags
stiftande eller lags och rätts skipande, och högsta
ombudsförrättningarna, som angingo förordningars
allmänna handhafvande. I spetsen för denna expedition
ställdes Högste ombudsmannen. De 5 statsexpeditionerna
utgjordes af 2 utrikes expeditioner och 3 inrikes
(krigs-, kammar- och handelsexpeditionerna). I spetsen
för hvart och ett af dessa ställdes ett ombudsråd, som
hade under sig en statssekreterare. Dessa ombudsråd
voro ett slags departementschefer och fungerade
äfven såsom statsråd, enär alla tre ombudsråden
af inrikesexpeditionen skulle vara närvarande, när
inrikesärenden hos K. M:t föredrogos, likasom de
båda utrikesexpeditionernas ombudsråd, då utrikes
ärenden förekommo. Statssekreterarnas verksamhet
var inskränkt till expeditionsgöromål. De hade
att hvar och en vid sin expedition gå ombudsråden
tillhanda och uppsätta hvad som vardt beslutet samt
vid förfall företräda ombudsrådets ställe. I samband
med statsskickets ändring efter Karl XII:s död
indrogs ombudsrådsämbetet, och statssekreteraren
fick sig uppdraget att föredraga och expediera
regeringsärenden, medan med riksrådets nyvunna
ställning något deltagande i rådslagen ej kom i fråga
för statssekreterare. H. L. R.
Omdöme, log., filos., en medvetandets akt eller
handling, hvarigenom det hänför en bestämning till
något, fattar bestämningen och saken i ett visst
förhållande till hvarandra. Det, hvartill bestämningen
hänföres, kallas omdömets subjekt (S), bestämningen
benämnes dess predikat (P) och sjelfva förbindelsen
eller förhållandet kopula. Så t. ex. i omdömet
»menniskan är ofullkomlig» är »menniskan» subjekt,
»ofullkomlig» predikat och »är» kopula. Alldenstund
menniskans medvetande utvecklas och menniskan vinner
insigt i verkligheten derigenom att hon tilllägger
föremålen olika mer eller mindre abstrakta (allmänna)
bestämningar, så utgör ock omdömens fällande den
egentliga formen för detta vårt medvetna lif. Såvidt
denna verksamhet nu är ett begripande eller hvad
man i filosofisk mening brukar kalla ett egentligt
eller strängt logiskt tänkande, äro de omdömen, som
fällas, logiska omdömen och kännetecknas af att den,
som fäller dem, inser den logiska nödvändigheten
af deras sanning eller fattar denna såsom en följd
af tänkandets eget väsende och lagar. I detta fall
är predikatet alltjämt klart fattadt eller utgör
ett begrepp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
