Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olynthos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilda stamkrig, som på sommaren 1842 uppfyllde dessa
trakter med sina ohyggligheter. 1848 var O. den
militäriske ledaren af den turkiska kår om 23,000
man, som inryckte i Valakiet för att under samverkan
med ryssarna dämpa den nationella frihetsrörelsen i
Donau-furstendömena. Okt. 1850-April 1851 återställde
han genom flere segrar, särskildt efter intagandet af
fästningen Bihac, lugnet i det upproriska Bosnien och
började i Dec. 1852, med 60,000 man och efter en af
honom skickligt uppgjord plan, krigsoperationer mot
Montenegro, hvilka dock redan i Jan. 1853 afbrötos
till följd af Österrikes hotande hållning. Sistn. år
öppnade O. det s. k. Krimkriget genom att öfvergå
Donau, besätta Kalafat och vid Oltenizza (d. 4
Nov.) tillbakadrifva de till antalet öfverlägsne
ryssarna. Han nödgades dock åter draga sig tillbaka
s. om floden, hvarefter han med omvexlande lycka
der sysselsatte en stor del af den ryska styrkan
och särskildt, med framgång, bemödade sig om att
stödja det på våren 1854 belägrade Silistria. Efter
krigsskådeplatsens förflyttning till Krim tillbakaslog
O. der d. 17 Febr. 1855 med omkr. 25,000 man turkar
ett ryskt anfall vid Eupatoria. I Nov. s. å. sattes
han i spetsen för ett infall i ryska Transkaukasien,
genom hvilket sultanen hoppades dels förmå de
kaukasiska bergsfolken till resning mot ryssarna,
dels undsätta det belägrade Kars. Detta företag
misslyckades emellertid, och O. sattes efter krigets
slut i disponibilitet. 1857 utnämndes han till
ståthållare i Irak Arabi (Bagdad), men förfor med
en så i ögonen fallande despotism, att han 1859
afsattes och förvisades till Kutahia. Nya oroligheter
i Balkan-halföns vestliga delar gjorde honom dock
snart ännu en gång behöflig derstädes, hvarvid han
bragte furst Nikita af Montenegro i sådant trångmål,
att denne måste afsluta en för Porten gynsam fred
(1862). O. blef derefter öfverbefälhafvare för 3:dje
turkiska armékåren (i Sjumla). 1867 sändes han att
undertrycka det allvarsamma upproret på Kreta samt
lyckades betvinga sandjaket Sfakia, men förfor med
sådan grymhet mot de öfvervunne, att han måste
återkallas. Han dog i Konstantinopel 1871.
Omer Vrionis l. Vriontes (mindre riktigt Vrione),
albanesisk krigshöfding, trädde 1809 i tjenst hos Ali
pascha af Janina. Han sattes af denne till pascha
i Berat, men svek honom 1820, då sultan Mahmud II
grep sig an med att tukta Ali. 1821 stod O. såsom
turkisk general i fält mot de upproriske grekerna,
utnämndes 1822, efter Alis undergång, till pascha
af Janina och lyckades på sommaren s. å. – efter
grekernas nederlag vid Peta – tvinga sulioterna att
för alltid lemna sin hembygd i södra Epirus. Deremot
belägrade han förgäfves i två månader Missolonghi
(7 Nov. 1822–12 Jan. 1823). Efter nya fruktlösa
krigsoperationer på detta håll förflyttades han 1825
till Saloniki. I kriget med Ryssland 1828 framträdde
han ännu en gång på skådeplatsen – vid Sjumla –, mera
ådagaläggande den tappre soldatens än den talangfulle
högre officerens egenskaper.
Omfacit, miner., en gräsgrön till lökgrön
pyroxén, som förekommer i runda korn eller i
kortstängliga aggregat, hopvuxna med ett grönt
hornblende (smaragdit), och bildar tillsammans
med granat bergarten e k logi t. Kristallsystemet
är monoklint. Egentl. vigt 3,2–3,3. Omfaciten
består till hufvudsaklig del af ett silikat af
lerjord, jern, talk och kalkjord samt förekommer i
Fichtelgebirge, Kärnten, Steiermark och Tyrolen.
Ant- Sj.
Omfale. Se Herakles, sp. 1074.
Omfaiocele (af Grek. omfalos, nafle, och kele,
svulst), nafvelbråck (se d. o.).
Omfalopsykiter (af Grek. omfatos, nafle, och psyche,
själ), en annan benämning på sekten hesykaster (se
d. o.).
Ominös (af Lat. ominosus, af omen; se d. o.), som
innebär en varsel; betydelsefull, olycksbådande.
Omistande gods, omistande orter, kamer. Se Förbjudna
orter.
Omkastningsmetoden, fys. Se Återkastningsmetoden.
Omljud (T. umlaut) 1. öfvergångsljud, språkv., den
inom de germanska språken mycket vanliga företeelsen
att en vokal förändras till större likhet med en
annan, i dess granskap befintlig vokal (eller
halfvokal). Omljudet kan vara, alltefter den verkande
orsaken, a-, i- eller u-omljud. A-omljudet är till
tiden äldst (redan förhistoriskt) och uppträder
i alla forngermanska språk utom gotiskan. Det
inträder hos vokalerna i och u, hvilka genom ett
följande a förvandlas till resp. e (æ) och o,
t. ex. Fornsv. genit. slæþa till sliþi (sedan
äfven slæþi genom påverkan af genitiven), släde;
Isl. genit. sonar till sunr (sedan äfven sonr), son. –
I-omljudet visar sig likaledes i alla germanska
språk utom gotiskan och dels i förhistorisk tid, då
e genom ett följande i eller j förvandlades till i,
t. ex. Isl. miðja, midja (jfr Lat. medius, mellerst),
dels i historisk tid (omkr. 700–1200), då a, o,
u genom följande i (j) förvandlades till resp. e
(æ), ö (ø), y, t. ex. Fornsv. vaelia, välja, af val,
möti, möte, af mot, synir, söner, af sun. – U-omljudet
deremot är inskränkt till de fornnordiska språken (i
Angelsachs. förstås emellertid med u-omljud ungefär
detsamma, som i de nordiska språken kallas »brytning»;
se d. o.) och till tiden för sitt inträdande något
yngre än i-omljudet (således omkr. 800–1000). Vid
u-omljud förvandlas a, e (æ), i genom ett följande u
(w) till resp. å (i Isl. skrifvet o, i Fornsv. o), ö
(ø), y, t. ex. Sv. någon (D. nogen, Isl. nokkorr), af
nokvar; D. nøgen (Isl. nøkkviðr), naken; Sv. trygg,
af *triggw (Got. triggws). – Alla nu anförda omljud
äro regressiva (tillbakaverkande), d. v. s. den
vokal (eller halfvokal), som utöfvar inflytandet,
står efter den, som mottager detsamma. Mera sällan
förekommer progressivt (framåtverkande) omljud, då
ställningen är den omvända, t. ex. då i Fornsv. a och
o i betonad stafvelse öfvergå till æ och ö omedelbart
efter j, såsom i hjärta, björn för äldre hiarta,
biorn. Ad. N-n.
Omloppstid. 1. Astron., den tid, som en kring en
annan kretsande verldskropp behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
