Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ommeganck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att i sin bana tillryggalägga ett helt hvarf. I
egentligaste mening afses den tid, som förflyter från
ett visst ögonblick, tills den de båda verldskropparna
sammanbindande linien åter intager samma riktning
i förhållande till en oändligt aflägsen punkt
eller fixstjerna (siderisk omloppstid). Men man
räknar ock tropisk omloppstid med afseende på den
i långsam rörelse på himmelssferen stadda
vårdagsjämningspunkten, drakonisk omloppstid med afseende
på banans nodlinie och synodisk omloppstid, som
är lika med tiden mellan på hvarandra följande
oppositioner eller konjunktioner. – Angående den
sideriska omloppstiden se Keplerska lagarna. –
2. Skogsh., den tidrymd, som förflyter från ett
skogsbestånds uppkomst till dess med återodling
förenade afverkning. Alltefter hushållningens
ändamål skiljer man mellan fysisk, teknisk, ekonomisk
(forstlig) och finansiel omloppstid samt omloppstiden
för den högsta skogsräntan. Den fysiska omloppstiden
låter, liksom motsvarande huggbarhetsålder, skilja
sig i tvänne underavdelningar, nämligen: a) den
omloppstid, som under gifna förhållanden bäst
lämpar sig för beståndets naturliga föryngring,
och b) den omloppstid, som sammanfaller med trädens
naturliga lefnadsålder. – Den tekniska omloppstiden
sammanfaller med den tekniska huggbarhetsåldern,
eller den ålder, vid hvilken beståndet lemnar
det lämpligaste virket för bestämda, omloppstiden
betingande ändamål. – Den ekonomiska (forstliga)
omloppstiden, vid hvilken skogen lemnar den största
årliga medelafkastningen i virke, sammanfaller med
det år, då den löpande tillväxten blir lika med
medeltillväxten. – Den finansiella omloppstiden är
så afpassad, att beståndet eller skogen lemnar den
högsta nettovinsten eller den högsta jordräntan. –
Omloppstiden för den högsta skogsräntan sammanfaller
med den tidpunkt, då beståndet eller skogen lemnar
den högsta penningafkastningen, beräknad efter
aritmetiskt medeltal. 1. E. J. 2. C. G. Hz.
Ommeganek, Balthazar Paul, belgisk landskapsmålare,
f. i Antwerpen 1755, d. derstädes 1826, studerade
vid akademien i sin födelsestad, der han också sedan
blef professor. Hans arbeten beteckna ett försök att
vända tillbaka till det nationella landskapet från de
historiska landskap, som tillverkades af Poussins
imitatörer. Han blef äfven högeligen berömd af sin
samtid, som kallade honom »le Racine des moutons»,
på grund af hans korrekta, slickade framställning
af fåren. För öfrigt egde hans arbeten flere goda
egenskaper, i teckning och perspektiv; deras svaga
sida utgjordes af koloritens tunga och kalla ton.
Omne (plur. omnia), Lat., allt. – Omne nimium
nocet, Lat., all öfverdrift är skadlig. – Omne simile
claudicat, hvarje liknelse haltar. – Omne tulit
punctum, qui miscuit utile dulci, allas bifall skördar
den, som vet att förena det nyttiga med det angenäma
(Horatius »De arte poetica», v. 343). – Omne vivum
ex ovo, »allt lefvande (kommer, utvecklas) ur ägg
(frö)». Denna fysiologiska hypotes kallas »ovarism».
Omnia ad majorem Dei gloriam. Se Jesuit-orden,
sp. 1200, och O, sp. 51.
Omnia mea mecum porto, Lat. Se Bias.
Omnia vincit Amor, »kärleksguden (kärleken) besegrar
allting». Yttrandet förekommer i Virgilius’ »Ecloga»,
10: 69.
Omnibus (Lat., »för alla»), en rymlig och med
längdsitser försedd täckvagn, som gör regelbundna
turer inom en stad eller dess omgifningar, och i
hvilken det står en hvar fritt att emot en billig
afgift medfölja. Idén till detta trafikmedel gafs af
den berömde B. Pascal (d. 1662), och ett kortvarigt
försök med carosses à cinq sous gjordes i Paris i
början af 1660-talet. Det moderna omnibusväsendet
uppstod först 1823, i Paris, hvilken stads exempel
följdes af London 1829, af Stockholm 1835. Spårvagnen
har numera väsentligen undanträngt omnibusen.
Omnipotens (Lat. omnipotentia), allmakt.
Omnivora, Lat., »allätare», sägas de djur vara,
som lefva af både vegetabilisk och animalisk föda.
Omodéo, G. A. Se Amadeo.
Omohyoideus (musculus omohyoideus), anat., en
smal, tunn, bandlik och i midten af sin längd
senig muskel, som sträcker sig från främre
delen af skulderbladets öfre kant, snedt öfver
halsen, upp till tungbenskroppens nedre kant.
G. v. D.
Omphalodes Tourn., bot., ett litet, från
Cynoglossum afsöndradt örtslägte, som hör till
nat. fam. Boragineae Juss., kl. Pentandria L., och
kännetecknas af de 4 små, nedtryckta, af en inviken
och hopdragen hinnkant omgifna nötterna, hvilka äro
med ryggsidan fastvuxna vid stiftet. I våra trädgårdar
odlas ofta O. verna för sina små, prydliga, blå eller
hvita blommors skull. Örtståndet har förr användts
såsom ett kylande och lösande medel. O. T. S.
Omphyma, paleont., fossilt korallslägte af
cyatofyllidernas familj, som har enkel polypstock
af tämligen betydlig storlek, med 4 tydliga
septalgropar. O. förekommer hufvudsakligen i
öfversiluriska systemet såväl i Sverige (Gotland) som
annanstädes. B. L-n.
Omqväde, refräng, en eller flere versrader, som
återkomma i slutet af hvarje strof i en lyrisk eller
episk-lyrisk dikt. Ej sällan är omqvädet dubbelt,
bestående af ett inuti strofen och ett i slutet,
Omqvädet förekommer i flere lands folkpoesi, särskildt
i flertalet af de äldre skandinaviska folkvisorna. Man
återfinner det äfven i forngrekiska yrkesvisor och
bröllopssånger. Konstpoesien har ofta med fördel
upptagit omqvädet, och framförallt är det utmärkande
för den franska visan i nyare tider (fullkomnad af
Béranger). I den svenska sällskapsvisan från början
af 1800-talet (Valerius, Wallin), liksom hos Thomas
Moore o. a. nyttjas det rätt mycket. I mera vulgära
alster utgöres omqvädet ofta af ett enda ord, en trall
(»fallera», »falivilom», »-san» o. s. v.). Omqvädet
torde hafva uppstått ur folkets instämmande
i sånger, som föresjöngos vid mera högtidliga
tillfällen (kyrko-, krigs- och festsånger, lek- och
dansvisor). Omqvädets afsjungande beledsagades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
