- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
239-240

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ommeganck ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fordom af mimiska åtbörder och enkla, rytmiska
dansrörelser. Äfven de skandinaviska kämpa- och
riddarevisorna synas hafva föredragits på det
sättet, att fördansaren sjöng visan och de
öfriga under stilla dans jämte mimik stämde in i
omqvädet. Dettas konstlösa ord gifva uttryck åt den
allmänna stämningston, fasthålla den grundkänsla,
som genomtränger en folkvisa, och erbjuda på samma
gång en stödjepunkt för sångarens minne, så att
han kan öfvertänka nästföljande strofer. Geijer
delar folkvise-omqvädet i tre slag: dels kan det
återkalla hufvudpersonen (t. ex. »Så kännom vi Ulf»),
hufvudhändelsen (»Svika vill hon vännen sin, krämarn
lyster hon följa hem») eller någon hufvudsaklig
omständighet i berättelsen (»Så väl hon qväda kunde»),
dels uttrycker det endast i allmänhet en poetisk
sinnesstämning, antingen genom en uppmaning till sång
och dikt eller oftare på ett antydande sätt genom
sinnebilder (»I midsommarstider»; »Ibland rosor»),
dels slutligen kan omqvädet på ett mera bestämdt sätt
uttrycka den särskilda känslostämning, som är den
rådande i visan (»I år så blir det en sommar»; »Så
fröjdelig»; »Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön»;
»Men jag vet, att sorgen är tung»). Jfr Folkvisor.

Omra, Arab., de troendes pilgrimsfärd till Mekka.

Omri, Israels sjette konung.

Omröstning (votering), det sätt, hvarpå särskilda
medlemmar i ett kollegialt ämbetsverk, en församling,
en stämma, en styrelse afgifva sina yttranden
i en fråga, som skall afgöras efter flertalets
sammanstämmande mening. Hvarje medlem afgifver i
sådant fall sin röst i frågan, och de lika eller på
samma grund sig stödjande rösterna sammanräknas,
hvarefter den mening, som har de flesta rösterna
för sig, blir den gällande. I detta hänseende
gälla olika regler för kollegiala ämbetsverk och
för öfverläggande församlingar, som innehålla ett
större antal medlemmar med beslutanderätt. – Enligt
Rättegångsbalkens 23:dje kap., 5:te § gäller såsom
allmän regel, att, när ett kollegialt ämbetsverk
eller en kollegial domstol skall fatta sitt beslut
i en fråga, hvarje ledamot skall säga sin mening,
först den, som sitter ytterst, och sedan hvar efter
annan, alltefter som de hafva säte i rätten. Hvar
och en skall grunda sin röst på lag och på klara
skäl, dock att den, som bifaller annans mening och
skäl, ej må upprepa dem. Enligt §§ 3 och 4 af samma
kapitel skall, derest rättens ledamöter ej alla
varda ense om slutet, dom gå i saken efter ty som
de fleste säga. Der rösterna äro skiljaktiga och
på hvardera sidan lika många, gäller den, som den
främste bifallit, men i brottmål deras mening, som
fria. Der så händer, att i brottmål rättens ledamöter
falla på flere skiljaktiga meningar, då gälla deras
röster, som kunna till hvarandra jämkas och gå ut på
det, som är lindrigast. I andra saker stånde vid de
flestas mening, som stödja sig på en grund, oaktadt
flere meningar finnas, som komma af olika grund. Äro
rösterna så skiljaktiga, att stridighet varder,
hvilket för de flestas mening hållas kan, då bör ock
deröfver omröstas. Om alla de särskilda yttrandena
stödja sig på sins emellan olika grunder, är det i
tvistemål den främste i rätten och i brottmål den,
hvars mening är lindrigast, som bestämmer myndighetens
beslut.

Då frågor skola afgöras i en rådplägandt församling,
skulle det med hänsyn till det betydliga antal
medlemmar, af hvilka den består, leda till alltför
stora omgångar vid beslutens bestämmande, om det ålåge
hvarje enskild ledamot att motivera och framsäga hvad
han vill besluta, och derefter undersökning skulle
ske om hvilka meningar stödja sig på en och samma
grund. Derför följes ett annat förfarande. Ordföranden
framställer förslag till beslut i den väckta frågan
eller, såsom det heter i Sverige, gör proposition i
öfverensstämmelse med det förslag, som innehålles i
sjelfva frågan eller särskildt blifvit afgifvet. Och
dervid gäller såsom regel, att hvarje förslag, som
skall kunna framställas till afgörande, skall hafva
före afslutandet af öfverläggningen i frågan varit
väckt och formuleradt. Ordförandens propositioner
skola vara så aflattade, att de kunna med ja eller
nej besvaras. Hvad som då blifver öfvervägande svar
gäller såsom församlingens beslut, utan afseende på
de grunder, på hvilka medlemmarna stödja sin mening,
och utan att ledamöterna närmare motivera sitt
svar. Afgörandet underlättas vidare derigenom att
tillfälle beredes för dem, som äro af samma mening,
att samfäldt uttrycka sitt bifall eller afslag. Till
ett ordnadt församlingsarbete hör derför, att ett
visst lagstadgadt sätt för omröstning iakttages. Detta
sker så, att församlingens medlemmar antingen, såsom
i Englands parlament, Nord-Amerikas Förenta staters
kongress och Sveriges kamrar, genom tillrop af ja
eller nej uttrycka sin mening eller ock, såsom i
andra riksförsamlingar, bland dem Norges och Danmarks,
genom qvarsittande på sina platser eller uppstigande
från dem tillkännagifva sin röst. Den mening,
som framträder såsom talrikast omfattad, blifver
församlingens beslut. Under vissa förhållanden
nöjer man sig icke med detta satt för afgörande,
utan anställer särskild räkning med de afgifna
rösterna eller låter, likasom i kollegierna, hvarje
ledamot i en viss ordning afgifva sin röst. Dessutom
ar det ej alltid behöfligt, att hvar och en öppet
uttalar huru han röstart (öppen omröstning). Under
vissa förhållanden röstas med slutna sedlar (sluten
omröstning
). I de land, der svar å talmans proposition
sker med tillrop af ja eller nej, är ledamot
berättigad att begära, att hvarje ledamot särskildt
afgifver sin röst. I svenska riksdagen användes i
sådant fall alltid omröstning med slutna sedlar
efter namnupprop. I England och Nord-Amerika sker
omröstning medelst s. k. division, i det att antingen,
såsom i underhuset, de, som äro af olika meningar,
begifva sig till olika rum eller, såsom i lordernas
hus och amerikanska kongressen, den ena meningens
anhängare lemna samlingssalen, under det den andras
qvarstanna. I de land, der meningarna skiljas genom
att den enas anhängare resa sig från sina platser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free