- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
245-246

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ommeganck ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva gällt frågan huruvida samfälld omröstning i
en fråga bör ega rum eller icke och har alltid rört
sådana frågor, hvilkas hänförlighet under R. O. §
65 varit tvifvel underkastad, på samma gång som
deras afgörande varit af beskaffenhet att kunna tåla
uppskof. H. L. R.

Omsk, hufvudstad (sedan 1839) i ryska
generalguvernementet Vest-Sibirien, ligger i
prov. Akmolinsk vid Oms förening med Irtisj och vid
stora landsvägen från Moskva till Irkutsk. Staden
består af fästningen (ett gammalt jordverk
utan någon betydelse) på högra stranden af Om
och sex förstäder samt ligger på en trädlös
stepp. Befolkningen, uteslutande rysk, uppgår
till omkr. 31,000, deraf 5,000 militär. Staden
har en militärskola, ett lyceum och flere lägre
skolor. Dess industri (tillverkning af ljus och läder
m. m.) är obetydlig; större är deremot handeln med
nötkreatur, hudar och pelsverk, som ditföras från
Kirgis-steppen. samt med te.

Omskrifven figur, matem. En månghörning eller
mångplaning säges vara omskrifven omkring en kroklinie
eller buktig yta, om alla figurens sidor eller
plan tangera kroklinien eller ytan. En kroklinie
eller buktig yta säges vara omskrifven omkring en
månghörning eller mångplaning, om den senares alla
hörn äro belägna på den förra. Någon gång säger man
äfven en månghörning vara omskrifven kring en annan
månghörning, om den förres sidor gå genom den senares
hörn. En figur, som skall kunna omskrifvas, är i
allmänhet underkastad vissa vilkor med afseende
på formen. Undersökningen af omskrifna figurers
egenskaper samt sättet och möjligheten att verkställa
omskrifning äro af intresse egentligen i fråga
om de koniska sektionerna, särskildt cirkeln. Så
gäller t. ex. för en sexhörning, som är omskrifven
omkring en konisk sektion, att de tre diagonalerna,
som sammanbinda motstående hörn, gå genom en och
samma punkt (det s. k. Brianchons teorem). Och
för att en cirkel skall kunna omskrifvas omkring
en gifven fyrhörning fordras, att fyrhörningens två
motstående vinklar äro tillsammans lika med två räta.
G. E.

Omskärelse (Lat. circumcisio, Hebr. mulah) kallas den
hos judarna, egypterna samt flere andra asiatiska
och afrikanska folk (såsom de gamle fenicerna,
edomiterna, moabiterna och de nuvarande araberna,
turkarna, etioperna. abyssinerna, kopterna,
negrerna, kanrerna. innevånarna på Vitiöarna och de
muhammedanske perserna m. fl.) brukliga kirurgiska
operationen att bortskära den s. k. förhuden på den
manliga könslemmen. Sannolikast torde vara, att detta
bruk har sina äldsta anor i Egypten, hvarifrån det
sedan småningom vann insteg i närgränsande land och
från dessa spriddes vidare, en förklaring, som dock
ej kan gälla sådana folk, hvilka måste anses hafva
stått utanför den allmänna samfärdseln. Antagligen
hafva judarna fått detta bruk mycket tidigt
från egypterna, hos hvilka det var påbjudet inom
prest- och krigarekasten. Redan de judiske stamfäderna,
»patriarkerna», hade ju förbindelser med detta folk,
Abraham berättas i 1 Mos. B. 17 kap. hafva vid 99
års ålder omskurit sig sjelf
»och allt mankön, som var i hans hus». Som detta bruk
uppkom, innan man kände och använde andra knifvar än
stenknifvar, bibehölls länge seden att vid omskärelsen
använda sådana redskap, äfven sedan man lärt sig
använda metaller. Ursprungligen utfördes handlingen af
familjefadern, senare af presten eller läkaren. Hos de
nuvarande judarna utföres den i synagogan under vissa
ceremonier af en särskild funktionär, den s. k. mohel,
»omskäraren». Om brukets betydelse äro meningarna
delade. Dess härledning på ett eller annat sätt
från en gammal fallos-kult eller dess hänsyftning
på något gammalt bruk att utföra kastration till
gudarnas ära kunna ej anses för allmängiltiga
förklaringar. Troligen kommer man längst med att
stanna vid sanitära orsaker, hvarvid man dock måste
komma i håg, att bruk, som haft sådana grunder, ofta
gjorts till religionsbruk och fått en plats i de
religiösa systemen. Detta torde dock ej vara fallet
med omskärelsen öfverallt, der den brukas. Religiös
betydelse har den troligen ej hos alla folk, och
der den har det, har den det i mer eller mindre
grad. Hos muhammedanerna t. ex. är den visserligen
gängse, ty Muhammed sjelf var såsom arab omskuren,
och araberna hafva detta bruk såsom afkomlingar af
Abrahams son med Hagar, Ismaël; men Muhammed synes
vid omskärelsen icke egentligen hafva fäst någon
religiös betydelse. En sådan betydelse träder deremot
i förgrunden vid den judiska omskärelsen. Den är ett
tecken på israelitens kropp till förbundet mellan
honom och Jehovah, utan hvilket ingen kan tillhöra
förbundsfolket. Af Jehovah fick detta bruk icke
blott religiös sanktion, utan en helt och hållet
religiös betydelse. Främlingen, som vill deltaga i
påskmåltiden, måste derför enligt lagen låta omskära
sig, något som i en senare tid enligt fädernas stadgar
äfven de s. k. rättfärdighetsproselyterna måste
underkasta sig. Den gammaltestamentliga betydelsen
af den smärtsamma operationen, vid hvilken blod
utgöts, sammanhänger utan tvifvel med den åskådning
af det fysiska lifvet, som fått sitt uttryck i
psalmistens ord: »Se, i synd är jag född, och i synd
har min moder aflat mig» (Ps. 51: 7). – Det judiska
gossebarnet skall enl. lagen omskäras på åttonde
dagen efter födelsen (då det också får sitt namn),
genom hvilken handling det upptages till medlem af
förbundsfolket. Hos egypterna är det sjette året den
normala tiden, men på landsbygden kan omskärelsen
uppskjutas till det fjortonde året. Hos araberna
omskäres gossen, då han är 13 år, ty så gammal var
Ismaël, när han blef omskuren (1 Mos. B. 17: 25). –
Det stränga partiet bland de judekristne i första
årh. e. Kr. höll på omskärelsen såsom obligatorisk
för alla kristna, en mening, hvilken apostelen Paulus
med skärpa bekämpade i synnerhet i Galater-brefvet.
J. P.

Omskärelsefest (Festum circumcisionis Domini) kallas
i några gamla kalendarier d. 1 Januari, emedan kyrkan
på den dagen firade minnet af Frälsarens omskärelse
och namngifning. Det första säkra bevis på att denna
dag af kyrkan fick den betydelsen är måhända det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free