- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
253-254

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omslag ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utlades, var denna del af sjön synnerligen farlig
och förorsakade hvarje år en mängd skeppsbrott. Sjön
ligger 72 m. öfver hafvet. I midten af södra delen
är djupet på en större areal 50 m., och på ett
ställe uppgår det till 225 m. Sjön har aflopp genom
Svir till Ladoga och mottager en mängd tillflöden:
fr. ö. Vodla (från den 468 qvkm. stora Vodlosjön)
och Andoma, fr. s. Vytegra, fr. v. Sjuja m. fl. I
allt lära omkr. 4,000 större och mindre sjöar afbörda
sitt vatten till O. Kunsa, ett tillflöde fr. n.,
framställes ofta på kartor såsom stående i samband med
sjön Seg; men denna har aflopp till Hvita hafvet, och
förslag hafva framstälts att genom en kanal återställa
den förbindelse, som fordom der egt rum mellan
Östersjön och Ishafvet. O. är mycket fiskrik. Den
tillfryser i början af Dec. och går upp i midten af
Maj. Sedan 1832 trafikeras den af ångbåtar. Genom
Mariakanal-systemet (uppkalladt efter Paul I. s gemål
Maria Feodorovna) står den i förbindelse såväl med
Volga och Kaspiska hafvet som med Dvina och Hvita
hafvet. Genom den 68 km. långa Onega-kanalen mellan
floden Vytegra och Vosnessenskoi vid Svir undviker
man den svåra sjöfarten på O. – 2. Flod i ryska
guvernementen Olonets och Archangelsk, utgör aflopp
för Latsja-sjön och faller ut i Onega-bukten af Hvita
hafvet. Längd 341 km., flodområde 59,343 qvkm. Vid
mynningen ligger hamnstaden O. (omkr. 2,300 innev.),
anlagd af novgorodboar i 15:de årh.

Oneglia [åne’lja], stad uti italienska prov. Porto
Maurizio, vid Liguriska hafvet och jernvägen mellan
Nizza och Genua. 8,006 innev. (1881). Grund, endast
för kustfarare användbar hamn. O. är Andrea Dorias
födelseort.

Oneida (onayoteka), det vigtigaste af de irokesiska
språken (jfr Irokeserna), kan tjena som typ för
en hel klass af amerikanska språk. Vokalerna
äro de vanliga fem, a, e, i, o, u (alla äfven
nasalerade), men af konsonantljud finnas blott
sju: k, t, h, f, s, r, n. Formbyggnaden är
mycket rikt utvecklad. Nomen saknar väl genus och
artikel, men eger dual- och pluralformer och många
kasusändelser. Alla subst. indelas i två klasser,
af hvilka den ena och högre omfattar Gud, högre
väsenden och manliga individer, den andra allt det
öfriga (äfven qvinnor och djurens hannar). Verbet
eger likaledes både dual- och pluralformer,
en mångfald af tempora och modi, bildade dels
med prefix, dels med suffix, samt fullständig
objektivkonjugation (med inbegripet pronominelt
objekt). Personbeteckningen är genomgående prefigerad.
H. A.

O’Neil [ånil], Henry, engelsk målare, f. 1817,
studerade vid akademien i London och har utställt
en mängd taflor, som haft framgång mest för sitt
innehåll, förnämligast Eastward ho! (1858) och dess
pendant Home again! För öfrigt har han skildrat
Mozarts sista ögonblick, Maria Stuarts afsked från
Frankrike, Rafaels sista stunder, Tintoretto målar
sin dotter på dödslägret, Prinsessan af Wales landar
i Gracesend
m. m., hvarjämte han skrifvit om modern
konst i England och Frankrike (1869) samt
i en satir i tre sånger skildrat »stackens tidehvarf»
(1871).

Oneiromanti (af Grek. oneiros, dröm, och manteia,
spådom), konsten att tyda drömmar.

Onera. Se Onus.

Oniscus. Se Gråsugga.

Onkel (å’ngkel; Fr. oncle, Provenç. avoncle, af
Lat. avunculus, morbroder), farbroder, morbroder.

Onkel Adam, psevdonym för författaren
O. A. Wetterbergh.

Onkotomi (af Grek. onkos, bulnad, och tome,
snitt), kir., det numera sällan begagnade namnet
på den åtgärd, som består uti att öppna en bulnad
(en abscess). Ytliga bulnader öppna sig vanligen
sjelfva; men det är alldeles visst, att ett
»öfverlåtande åt naturen», att skaffa hål på en abscess
kan medföra de bedröfligaste följder, i synnerhet vid
mera djupliggande bulnader. Under den för-antiseptiska
tiden kunde visserligen fara uppstå genom en bulnads
öppnande på artificiel väg – en fara, som för öfrigt
ej var mindre, om naturen sjelf omsider åvägabragte
öppnandet –, men numera kan man med fullt skäl
påstå, att konsten i hvarje fall gör detta bättre än
naturen, och i otaliga fall är konstens inskridande
en absolut nödvändighet. Operationen är för öfrigt
visst icke alltid lätt, och det fordras ej sällan stor
färdighet att igenkänna och råda bot för bulnader,
som äro aflägsna från kroppens yta. Äfven vid ganska
stora abscesser lyckas man dock numera ej sällan
att med ens göra slut på hela åkomman och bringa
bulnadens väggar till omedelbar sammanläkning.
Rsr.

Onobrychis, bot. Se Hedysarum.

Onomakritos, forngrekisk skald, mystiker
och literaturkännare från Athen, lefde i 6:te
årh. f. Kr. På uppdrag af Peisistratos ombesörjde
han en revision af de homeriska sångerna, men
beskylles för att dervid hafva gjort sig saker till
förfalskningar, likasom detta tvifvelsutan var fallet
med de af honom under Orfevs’ och Musaios’ namn
utgifna dikterna. Han synes hafva varit hufvudman
för den orfiska sekten (se Orfevs) och måhända
den egentlige stiftaren af dess mystiskt teologiska
system, hvilket han utgaf i en lärodikt i 24 sånger.
A. M. A.

Onomastikon (Grek. onomastikon, af onoma,
namn, och stichos, rad), förteckning på ord och
namn, ordnade under olika rubriker efter ämnen
(således ej i alfabetisk följd) och försedda med
sakförklaringar. Ett stort grekiskt onomastikon (en
verklig encyklopedi) af Julius Pollux (Polydevkes),
hvilken lefde i 2:dra årh., finnes i behåll.

Onomatologi (af Grek. onoma, namn, och logos, lära)
l. onomatik, namnlära, vetenskapen om namns bildning
och betydelse. Se Namn.

Onomatomani (af Grek. onoma, namn, ord, och
mania, vansinne), med., ord- eller namnvansinne,
är en af de många former, i hvilka primär förryckthet
(paranoia), yttrar sig och hör till den grupp af
sinnesrubbning, som af fransmännen kallats maladie
du doute,
af tyskarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free