- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
265-266

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opera (Ital., förkortning af opera in musica, »musikaliskt verk»), ursprungligen dramma per musica, »dramatisk framställning genom musik», musikdrama - Opera et studio, Lat., med flit och nit - Opera supererogationis (Lat., »öfverloppsgerningar») kallar den romersk-katolska kyrkan alla Kristi och helgonens förtjenstfulla gerningar - Operation (Lat. operatio), arbete, företag, förrättning, förfarande - Operation. 1. Med., hvarje manuel åtgärd, hvarigenom man söker befria en patient från ett kroppsligt ondt - Operation. 2. Matem., i allmänhet hvarje förändring af en på matematiskt teckenspråk angifven storhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Denna strid utkämpades i Paris mellan Gluck
(1714–87) och Piccinni. Den blef visserligen
oafgjord, men riktade dock konsten med nya, mindre
stereotypa former och gaf dödsknäcken, ingalunda
åt den italienska sångens öfvergrepp, men väl åt
dess oinskränkta verldsvälde. Dertill bidrog dock
äfven och kanske i ännu högre grad uppkomsten af
den komiska operan och sångspelet. Den seriösa
operan var framgången ur en aristokratisk krets
med lärda tendenser, och den stod alltid, med sin
sjablonmässiga behandling af antikt mytologiska
ämnen, främmande för samtidens kultur och folkens inre
lif. Den komiska operan åter uppväxte öfverallt på
folklig grund: den italienska buffan med Pergolese,
Paisiello, Cimarosa
, det tyska sångspelet med
Hiller, Dittersdorf, den franska comiquen med
Philidor, Monsigny, Grétry, och utmärkte sig genom
ett naturligare känslolif, hvarjämte särskildt
inom buffan skapades en form, »finalen», hvilken
mera än någon annan skulle visa sig mäktig att,
så långt det är möjligt, försona de musikaliska och
dramatiska fordringarna med hvarandra. Det senare
skedde genom Mozart (1756–91), hvars operor i de inre
och väsentliga dragen af dramatiskt lif och sann
karaktersteckning fortfarande stå oöfverträffade,
om än efterverlden kommit längre i yttre teknisk
afslipning och fotografisk naturtrohet genom ett
vetenskapligt utmejslande af deklamatoriska accenter
och aflägsnande af rent lyriska former, hvarmed dock
återigen det musikaliska elementet blifvit för mycket
tillbakasatt. Det sista är innebörden af Wagners
(1813–83) reformation, hvilken i sin utgångspunkt
var historiskt berättigad såsom opposition mot en
ny, hotande verldseröfring af den italienska sången
genom Rossini (1792–1868) och hans efterföljare,
men hvars i det absurda utdragna konseqvenser
slutligen skapade en alldeles individuel stil, på
en gång abstrakt liksom den florentinska operan och
konventionelt doktrinär liksom den neapolitanska. Mer
eller mindre påverkade af någondera bland nyss
nämnda hufvudströmningar, hafva operakompositörer i
mängd verkat under senaste århundradet: i Tyskland
Beethoven, Weber, Spohr, Marschner, Lortzing, Nicolai,
Götz
, i Frankrike Méhul, Cherubini, Spontini,
Meyerbeer, Boïeldieu, Auber, Gounod, Thomas, Bizet,
Delibes, Massenet, Saint-Saens
, i Italien Bellini,
Donizetti, Verdi, Boito
. Den svenska operan inrättades
1773 (se Stockholms teatrar), och för henne hafva
musikverk skrifvits af Naumann, Vogler, Kraus,
Haeffner, Brendler, Berwald, Lindblad, Hallström,
Ölander
m. fl. A. L.

Opera et studio, Lat., med flit och nit.

Opera supererogationis (Lat., »öfverloppsgerningar»)
kallar den romersk-katolska kyrkan alla Kristi och
helgonens förtjenstfulla gerningar, hvilka öfverskrida
det mått af fordringar, som Gud och kyrkan ställa på
hvarje menniska. Dessa de heliges öfverloppsgerningar
hafva dels en positiv karakter, t. ex. vallfärder,
korståg, missionsverksamhet, pestsjukas vårdande o.
d., dels en negativ, t. ex. kloster- och eremitlif,
späkningar, martyr-lidanden, i allmänhet försakelser
af olika slag. Genom sådana gerningar, som medföra
en »öfverflödande förtjenst» (meritum superabundans
l. supererogatorium), hörsammas de »evangeliska
råd» (consilia evangelica), hvilka kyrkan gifver
sina medlemmar för vinnande af fullkomligheten,
under det att de tio buden och andra med dem
jämförliga bud äro ovilkorligt bindande »föreskrifter»
(praecepta) för hvarje kyrkans medlem. Dessa helgonens
öfverloppsgerningar bilda tillsammans en skatt af
öfverflödande förtjenst (thesaurus supererogationis
perfectorum
), som kyrkan förvaltar, och af hvilket
andliga kapital hon har rättighet att mot eller utan
betalning af timligt slag fylla bristen i någon sin
medlems andliga konto. – Denna lära, som systematiskt
framställdes först af skolastikern Alexander af Hales
(d. 1245) och derefter utbildades af Albertus Magnus
och Tomas från Aquino samt blef sanktionerad af
påfven Klemens VI genom bullan »Unigenitus» 1343
och bekräftad af Leo X, Pius V, Gregorius XIII,
Pius VI och Benedikt XIV, är en hufvudgrundval för
aflatsläran (se Aflat). J. P.

Operation (Lat. operatio), arbete, företag,
förrättning, förfarande. – 1. Med., hvarje manuel
åtgärd, hvarigenom man söker befria en patient från
ett kroppsligt ondt, vare sig man dervid begagnar
instrument eller endast händerna. Inriktandet af en
ledvrickning är t. ex. en så god operation som någon
annan och i vissa fall mycket svårare än mången
blodig operation. De trubbiga instrumentens rätta
bruk fordrar oftast större färdighet än opererandet
med knif och sax. En stenkrossning t. ex. är svårare
att verkställa än ett stensnitt. Genom de kolossala
framsteg, som kirurgien på de båda senare årtiondena
gjort, har antalet af operationer mångdubblats,
utsigterna för lycklig utgång likaledes; men på samma
gång har samma framåtskridande vållat en underström i
motsatt riktning. Åtskilliga, synnerligast stympande,
operationer hafva blifvit öfverflödiga eller
ersättas nu med mindre ingrepp. Många operationer,
som förr hörde till ordningen för dagen, höra numera
till sällsyntheterna; andra, som man ej tänkte sig
såsom möjliga, förrättas nu i mängd t. o. m. på
mindre sjukhus och i enskildas hem. – 2. Matem.,
i allmänhet hvarje förändring af en på matematiskt
teckenspråk angifven storhet. För att operationen
skall vara riktig, måste den naturligtvis vara utförd
enligt matematiskt giltiga lagar. Ett exempel på
det enklaste slaget af operationer är additionen,
der en storhet ändras genom att ökas med en annan
storhet. Operationen kan vara blott tecknad eller
verkligen utförd; så är t. ex. 4 . 3 en tecknad,
men 12 en utförd operation (multiplikation af 4
och 3). Stundom verkar en operation ingen synbar
ändring, t. ex. upphöjandet af en storhet till
första potensen eller utdragandet af positiva
qvadratroten ur 1. Operationerna äro antingen
enkla eller sammansatta. Inom algebran äro de enkla
operationerna addition,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free