- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
297-298

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opuntia Tourn., bot., farmak., ett egendomligt växtslägte - Opus, arbete, arbetssätt; konstverk - Opusculum. Se föreg. art. - Opus morale, Lat., god sed, god gerning - Opus operatum är ett af medeltidsskolastikerna användt uttryck om de kyrkliga sakramentshandlingarna - Opussum. Se Pungråttslägtet. - Opussumråttan. Se Hypsiprymnus - Opzoomer, Cornelis Willem - Or, zool. Se Oret - Ora et labora, Lat., bed och arbeta!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kring odlade fält. De flesta opuntia-arter hafva
gula blommor. Deras frukter, som äro saftiga
och hafva en svagt syrlig, något fadd smak,
äro ätliga. För frukternas skull odlas särskildt
O. Ficus indica Mill. (»indiska fikon»), hvilken art
äfven är förvildad i Medelhafstrakterna. En art,
O. Rafinesquiana, kan uthärda under bar himmel,
t. o. m. så nordligt som vid Stockholm. Se vidare
Nopalbusken. O. T. S.

Opus (Lat., plur. opera, se d. o.), arbete,
arbetssätt; konstverk; ett literärt arbete, skrift;
en större eller mindre musikalisk komposition. Deraf
diminut. opusculum (plur. opuscula), en liten
skrift, en afhandling. – Ordet opus förekommer i
en mängd tekniska uttryck, som till större delen
tillhöra medeltidslatinet, och af hvilka några af de
vigtigare här anföras. – O. acu pictum, egentl. »med
nålen måladt arbete», konstsömnad. – O. alexandrinum,
en af de i den äldre lat. literaturen förekommande
benämningarna på mosaik (se d. o.) eller inlagdt
arbete, ovisst af hvilken art. Namnet härledes
antagligen från Alexandria, i Nedre Egypten, en af
den senare antika konstutöfningens och särskildt
konstslöjdens hufvudorten – O. anglicum, »engelskt
arbete», ett slags under medeltiden använd konstsömnad
med kedjesöm, af ej fullt utredd karakter. Antingen
voro i det egentliga broderiet insatta metallplåtar,
perlor o. d., eller låg det karakteristiska deri att
kedjesömmen började i midten af t. ex. ett ansigte
och sedermera fortsattes i spiral, tills ytan var
fylld. Äfven i drägt, partier o. d. följde sömmen
i parallella hvarf ytterkonturen. – O. incertum,
»obestämdt arbete», murverk af otillhuggna stenblock
i murbruk, stundom med inlagda tegelskift. –
O. isodomum (af Grek. isos, jämn, likformig, och
demein, bygga), murverk af qvadersten med jämnhöga
skift. – O. mallei, »hammararbete», benämning dels
på drifvet metallarbete i allmänhet, dels på punsadt
arbete, dels slutligen på ett slags koppargravyr,
der bilderna frambragtes genom tät punktering med
puns och hammare, och hvars förnämste utöfvare var
Jan Lutma i Amsterdam (f. 1609). – O. mixtum (af
Lat. miscere, blanda), murverk, der qvadrer, eller
huggen sten, omvexla med tegel. – O. musivum. Se
Mosaik. – O. pectineum (Lat. pecten, kam, väfsked),
ett slags textilarbete från medeltiden, ovisst om
väfnad eller sömnad. – O. phrygicum, »frygiskt
arbete», konstsömnad (Frygien, i Mindre Asien, var
berömdt för sina konstsömnader, och en utöfvare
af denna konst kallades derför på medeltidslatin
phrygio). – O. plumarium (Lat. pluma, dun, fjäder),
plattsöm eller schattérsöm, förmodligen emedan de
jämte hvarandra lagda fina trådarna hafva en viss
likhet med fint dun eller fanet i en fjäder. –
O. pulvinarium (Lat. pulvinar, kudde, hyende),
sådant broderi, som användes på de under medeltiden
vida mer än nu behöfliga kuddarna (möbler med
stoppning funnos nämligen ej). Möjligen var detta
broderi korsstyngsöm eller hvad vi vanligen kalla
tapisserisöm. – O. quadratum, murverk af fyrsidigt
huggen sten (qvadrer). – O. reticulatum (Lat. rete,
nät), murverk, der stenarna äro ställda
på hörn. Se Nätverk. – O. rusticum (Lat rusticus,
landtlig), murverk af ohuggna stenblock. Se
Rustik. – O. sectile (Lat. secare, skära,
stycka), en af de många benämningarna på antik
mosaik. Möjligen förstås härmed det slag, der bitarna
särskildt tillskuros efter mönstren (således ej voro
tärningsformiga) för att sedermera passas ihop som å
en läggtafla eller fällas in i ett gemensamt enfärgadt
underlag, såsom i den moderna florentin-mosaiken. –
O. spicatum (Lat. spica, ax), axliknande murförband,
der stenarna ställas på sned mot hvarandra som
småblommorna i ett horisontalt liggande ax. Detta
murförband tillhör den klassiska forntiden och den
tidigare medeltiden. – O. tessellatum (Lat. tessera,
tärning), antikt mosaikarbete, förmodligen sammansatt
af tärningslika småbitar. – O. vermiculatum
(Lat. vernis, mask), masklikt mosaikarbete, möjligen
det slag, som sammansättes af små tärningslika eller
oregelbundna bitar, hvilka i parallella rader följa
figurernas eller mönstrens ytterlinier. På afstånd
ser det hela ut, som vore det bildadt af idel smala
slingrande räckor. Upk.

Opusculum. Se föreg. art.

Opus morale, Lat., god sed, god gerning.

Opus operatum (Lat., »verkställd l. utförd handling»)
är ett af medeltidsskolastikerna användt uttryck
om de kyrkliga sakramentshandlingarna, hvilka
förklarades vara verksamma endast på den grund
att de blifvit af presten utförda (»ex opere
operato
»), oberoende af botfärdigheten eller
obotfärdigheten hos den menniska, för hvilkens
skull de utfördes. Sedan blef uttrycket användt om
yttre gerningar i allmänhet, botöfningar, vallfärder
o. s. v., hvilka ansågos såsom förtjenstfulla. – I
dagligt tal brukas detta uttryck någon gång för att
beteckna ett skrymtaktigt eller tanklöst utförande
af gudaktighetsöfningar, s. k. goda gerningar.
J. P.

Opussum. Se Pungråttslägtet. – Opussumråttan. Se
Hypsiprymnus.

Opzoomer [-såm-], Cornells Willem, holländsk filosof
och rättslärd, f. 1821, vardt 1846 professor i
filosofi vid Utrechts universitet och 1861 president
i holländska vetenskapsakademien. Till sin filosofiska
ståndpunkt är han empiriker i 1700-talets anda. Bland
hans arbeten må anföras De waarheid en haare
kenbronnen
(1862), Het wezen der kennis (1863),
De godsdienst (1864; en af fritänkeri genomträngd
skrift) och Scheiding van kerk en staat (1815;
en gensaga mot ultramontanismen). Såsom jurist
har O. skrifvit bl. a. en kommentar öfver Hollands
civillagbok. Under fransk-tyska kriget 1870–71 tog
han från rättssynpunkt Tyskland i försvar. – En dotter
till O. har under psevdonymen A. S. C. Wallis
lemnat många bidrag till den holländska tidskriften
»De Gids» och skrifvit åtskilliga historiska
romaner, bland dem Vorstengunst (2:dra uppl. 1884;
»Furstegunst», 1887), hvars hufvudpersoner äro Erik
XIV och Göran Persson. Hon har äfven öfversatt till
holländskan skaldestycken af Tegnér och Runeberg.

Or, zool. Se Oret.

Ora et labora, Lat., bed och arbeta!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free