- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
299-300

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orakel kallades inom den klassiska forntiden dels vissa tempel och heliga platser, hvarest man under iakttagande af vissa former kunde erhålla uppenbarelse om gudarnas vilja eller andra för mensklig uppfattning förborgade ting, dels äfven de derifrån utgående gudasvaren - Oral, som hör till eller frambringas med munnen; muntlig - Oran. 1. Det vestligaste departementet i franska Algeriet - Oran. 2. Hufvudstad i nämnda departement

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Orakel (Lat. oraculum, af orare, tala, således egentl.
en plats, der det talas, d. v. s. der gudomen låter
sin röst förnimmas; Grek. manteion l. chresterion)
kallades inom den klassiska forntiden dels vissa
tempel och heliga platser, hvarest man under
iakttagande af vissa former kunde erhålla uppenbarelse
om gudarnas vilja eller andra för mensklig uppfattning
förborgade ting, dels äfven de derifrån utgående
gudasvaren. Dessa förmedlades i allmänhet genom de
vid orakeltemplen anställde presterna, men sättet för
deras vinnande var ganska olika. I många fall skedde
detta genom sakkunnig tydning af vissa yttre tecken,
t. ex. i Dodona (se d. o.) genom aktgifvande på vissa
källors sorl, trädens susande i den heliga lunden
eller de på deras grenar upphängda kopparbäckenas
klingande, eller ock gaf sig gudarnas mening till
känna genom beskaffenheten af offerdjurens inelfvor
eller andra under offerhandlingen förekommande
tecken. Af detta slag var Zevs-oraklet i Olympia. I
andra fall berodde orakelsvaret af direkt inspiration
hos någon mensklig individ. Detta torde i allmänhet
hafva sammanhängt med lokala förhållanden, i det att
vissa källors vatten eller ur jorden uppstigande
dunster voro egnade att framkalla ett ekstatiskt
tillstånd. Till denna klass hörde i främsta rummet
det berömda Apollo-oraklet i Delfi (se d. o.) äfvensom
åtskilliga andra orakel, t. ex. Abai i Fokis, Hysiai
i Beotien, Argos, Aidepsos på Evbea, den Klariske
Apollons orakel vid Kolofon i Mindre Asien. Af
lägre rang voro de s. k. »döds»- och »drömoraklen»
(nekromanteia, nekyomanteia, psychopompeia), vid
hvilka man medelst offer och besvärjelser framkallade
de aflidnes vålnader för att af dem erhålla önskade
upplysningar, ofta i form af drömmar, sedan man
efter fullbordadt offer inslumrat på det slagtade
offerdjurets hud. Sådana orakel, ofta helgade
åt någon bland forntidens visa siare (Amfiaraos,
Amfilochos, Kalchas, Teiresias m. fl.), funnos vid
Oropos i Beotien, Garganos i Apulien m. fl. st. Hos
romarna var det vid bestämda helgedomar bundna
orakelväsendet mindre utveckladt än hos grekerna,
hvaremot romarna redan tidigt begagnade sig dels af de
grekiska oraklen, dels af den egyptiske Jupiter Ammons
orakel. De vigtigaste romerska eller italiska oraklen
voro lottningsoraklen (sortes) i Caere och Praeneste,
der gudasvaren erhöllos medelst lottdragning med
små stafvar, på hvilka vissa tecken voro inskurna,
samt Sibyllaoraklen i Cumae och Tibur (se Sibylla
och Sibyllinska böckerna). En vigtig rol spelade de
af särskilda prestkollegier (augures, haruspices)
ombesörjda, men icke vid några bestämda orter fästa,
teckentydningarna (se Mantik). Oraklen åtnjöto, i
synnerhet under äldre tider, det största anseende och
rådfrågades vid alla maktpåliggande tillfällen såväl
af staterna som af enskilda. Otvifvelaktigt är äfven,
att de under ledning af ett insigtsfullt presterskap
och i förbindelse med nationens ädlaste och visaste
män mången gång gagnat genom välbetänkta råd, om än
orakelsvaren med hänsyn till den alltid i
någon mån ovissa utgången, af lätt begripliga skäl
måste inklädas i det dunkla och tvetydiga språk,
för hvilket de blifvit ökända. De voro för öfrigt
oupplösligt förbundna med den gamla gudatron. Med
dennas förfall råkade oraklen i misskredit, hvartill
äfven orakelpresternas egennytta och besticklighet
bidrogo. Genom ett påbud af kejsar Theodosius den
store (d. 395) upphäfdes slutligen de hedniska
orakeltemplen. Inrättningar, mer eller mindre
liknande de ofvan beskrifna oraklen, funnos hos de
flesta forntida folk. – I de moderna språken har
ordet orakel fått den skämtsamma betydelsen af en
person, som anses så vis och klok, att man blindt
kan lita på hans råd eller förutsägelser, liksom
»orakellik» och »orakelmässig» betyda gåtfull,
dunkel, tvetydig. A. M. A.

Oral (af Lat. os, gen. oris, mun), som hör till
eller frambringas med munnen; muntlig. – Orala
språkljud
kallas sådana språkljud, för hvilkas
bildning talströmmen passerar endast genom munnen,
till skilnad från nasala och naso-orala språkljud,
som gå antingen endast genom näsan (t. ex. m, n) eller
genom både mun och näsa (t. ex. nasalvokalerna). Till
de orala språkljudens grupp höra de flesta af
våra vanliga språkljud: p, b, t, d, k, g, j, s, l,
r
och de svenska vokalerna. – Uttrycket oral har
äfven blifvit användt i samma betydelse som apikal
eller koronal om sådana språkljud, som bildas med
tillhjelp af tungans främre kant (Lat. ora, kant),
och står då i motsats till »dorsal» och »lateral».
Lll.

Oron. 1. Det vestligaste departementet i franska
Algeriet, omfattar utom departementets andel af
algeriska Sahara 159,815 qvkm., deraf 24,643 qvkm. på
civil- och 135,172 qvkm. på militärterritoriet. Den
bördiga norra delen, Tell, omfattar 13, steppregionen
i den höga centrala delen 22 och Sahara 65
proc. af hela arealen. Befolkningen uppgick 1886
till 963,439 pers., deraf 752,554 på civil- och
210,885 på militärterritoriet. Departementet är
indeladt i 5 arrondissement: O., Maskara, Mostaganem,
Sidi-bel-Abbes och Tlemsen. – 2. Hufvudstad i nämnda
departement, ligger vid en vik af Medelhafvet,
på ömse sidor om Oued-Rekhis djupa dalgång. Vester
om denna ligger hamnen och derofvanför den gamla
spanska staden med det gamla citadellet. På östra
sidan ligga det moderna fästet och den nya franska
staden amfiteatraliskt, och der ligga också de
moriska husen i judeqvarteret. Vallar och fästen äro
hufvudsakligen af spansk konstruktion. Det moderna
fästet var fordom säte för bejerna af O. och bebos
nu af befälhafvande generalen. Det gamla citadellet
var de muhammedanske herskarnas residens före den
spanska eröfringen. Omedelbart bakom reser sig Djebel
Mur-djadjo till en höjd af 580 m. I den spanska staden
äro gatorna branta, stundom försedda med trappor, i
den franska deremot breda och farbara med vagn. Husen
der äro, trots faran för jordskalf, byggda i fransk
stil, flere våningar höga; endast i judeqvarteret
hafva de ett egendomligt utseende. O. hade 1886 58,545
innev., deraf 2/3 européer, de fleste af spansk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free