- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
303-304

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orang-utangslägtet, Pithecus, zool., hör till underfamiljen menniskolika apor - Oranien. 1. Furstendöme. Se Orange - Oranien. 2. Den ryktbaraste grenen af tyska huset Nassau - Oranienbaum. 1. Stad i ryska guvern. S:t Petersburg - Oranienbaum. 2. Slott i tyska hertigdömet Anhalt - Oraneinburg, stad i preussiska regeringsområdet Potsdam - Oranjefloden, största floden i Kaplandet och en af de längsta floder i Afrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gamle hannarna äro större an honorna samt hafva
rikare skäggväxt äfvensom tätare och längre hår än
dessa. De yngre djuren sakna skägg, men äro rikare
hårbevuxna och mörkare än de gamla. I ungdomen
liknar orang-utangens hufvud ett barns; men med
ålderns tilltagande förlängas käkarna, och det
djuriska uttrycket framträder. – Denna apa var känd
för européerna redan i forntiden. Det är dock först i
våra dagar, som man genom Wallaces forskningar blifvit
närmare bekant med hennes lefnadssätt. Orang-utangen
bebor Sumatra och Borneo samt vistas uteslutande i
lågt belägna och sumpiga skogar. En större, oafbruten
sträcka af jämnhög urskog är ett hufvudvilkor för
denna arts trefhad. Med stor skicklighet klättrar
orang-utangen i trädens kronor och hinner på grund
af sina armars längd fort framåt, ehuru han aldrig
springer eller hoppar. Djuret bygger sig bon af
qvistar 8 till 15 m. öfver marken för att i dem
tillbringa nätterna och morgnarna, tills den på bladen
befintliga daggen torkat. Orang-utangens föda utgöres
nästan uteslutande af frukter, tillfälligtvis af
blad, knoppar o. s. v. Han förstör mången gång mera,
än han förtär, och plundrar ofta
infödingarnas fruktträdsplanteringar. Ned på marken kommer han
ytterst sällan. Fullvuxna djur synas icke följas åt,
men hanne eller hona i sällskap med halfvuxna ungar
påträffas stundom. Orang-utangen går aldrig upprätt,
såvida han ej angripes eller kan hålla sig fast
i högre upp sittande grenar. För menniskan synes
han icke hysa fruktan, men inlåter sig icke i strid
med henne, om icke till sjelfförsvar. Infödingarna
uppgifva, att orang-utangen icke angripes af andra
vilda djur än af krokodilen och tigerormen, men
att han är i stånd att besegra dem båda. Ofta
hafva orang-utanger blifvit förda till Europa
och visat sig ganska läraktiga i fångenskapen.
C. R. S.

Oranien. 1. Furstendöme. Se Orange. 2. Den
ryktbaraste grenen af tyska huset Nassau (se
d. o.). En medlem af detta, grefve René, ärfde
1530 efter sin morbroder, Fili-bert af Châlon,
furstendömet Oranien (Orange), och från honom
öfvergick 1544 värdigheten prins af O., jämte
tillhörande furstendöme och nassauitiska besittningar
i Brabant, Luxemburg, Flandern och Holland, till hans
kusin grefve Vilhelm d. y. (1544–84), den frejdade
hjelten i Nederländernas frihetskrig. Vid Vilhelms
död ärfdes värdigheten af hans son i första giftet,
Filip Vilhelm (f. 1554, i spansk fångenskap 1567–95,
d. 1618), kom från denne till en son i andra giftet,
Morits (1618–25), faderns efterträdare i ledningen af
den nederländska frihetskampen och redan 1585 kallad
»född prins af O.», samt stannade slutligen hos en
son af Vilhelms fjerde äktenskap, Fredrik Henrik
(1625–47), som efter Morits öfvertog ledningen
af kampen mot spaniorerna. Dennes son, Vilhelm II
(1647–50), efterträddes af sin posthume son, Vilhelm
III
(1650–1702), hvars egenskap af furste till det
under Ludvig XIV:s krig af fransmännen besatta
O. förbleknade för glansen af hans värdigheter
såsom vald arfståthållare i Holland och Zeeland (sedan 1672)
samt konung af England, Skotland och Irland (sedan
1689). Då Vilhelm III aflidit utan att efterlemna
bröstarfvingar, uppstod tvist om hans fäderneärfda
besittningar, det s. k. oraniska arfvet. Detta skulle
enligt äldre bestämmelser vara ett fideikommiss och
borde såsom sådant hafva tillfallit Vilhelms närmaste
frände, konung Fredrik I i Preussen, en son af hans
faster Louise Henriette, men Vilhelm hade till sin
universalarfvinge utsett en aflägsnare slagtingp Johan
Vilhelm Friso af Nassau-Dietz
. Då hvarken konungen i
Preussen eller Frankrikes herskare – den ursprunglige
länsherren öfver Orange – ville finna sig i denna
anordning, grep en hvar hvad som låg honom närmast,
och utgången blef en bestämmelse i fredsslutet i
Utrecht 1713, enligt hvilken Frankrike införlifvade
med sig sjelfva furstendömet, under det att preussiska
konungahuset, förutom med arflåtarens furstetitel
och vapen, tillgodosågs med några den oraniska
landkomplexens områden inom Tyska riket (Lingen och
Mörs) samt med Neufchâtel, på hvilket familjen O. haft
gamla anspråk. Johan Vilhelm Friso fick dock jämte
det oraniska husets nederländska besittningar behålla
titeln »prins af O.-Nassau», och inom hans ättelinie,
den sedan 1815 med kunglig värdighet regerande
dynastien i Nederländerna, har titeln »prins af O.»
tillhört hufvudmannens äldste son.

Oranienbaum. 1. Stad i ryska guvern. S:t Petersburg,
ligger omkr. 40 km. från Petersburg, med hvilket
det är förenadt genom jernväg, på södra stranden
af Finska viken, midt emot Kronstadt. Staden har
omkr. 4,000 innev, och är bekant företrädesvis genom
sitt kejserliga lustslott. Detta byggdes 1714 af furst
Mensjikov, konfiskerades 1727 och blef kejserligt
residens. Det tillhör nu storfurstinnan Jekaterina
Michailovna. På O. nödgades kejsar Peter III att
1762 afsäga sig kronan. 2. Slott i tyska hertigdömet
Anhalt, 13 km. ö. om staden Dessau.

Oranienburg, stad i preussiska regeringsområdet
Potsdam vid Havel och Oranienburg-kanalen,
en fortsättning af Ruppin-kanalen, samt vid
jernvägen mellan Berlin och Stralsund. 4,666
innev. (1880). Staden har sitt namn efter kurfursten
Fredrik Vilhelms första gemål Louise Henriette af
Oranien, som gerna bodde der.

Oranjefloden (Holl. Oranje rivier, Hottent. Kai
Garib,
stora floden), största floden i Kaplandet
och en af de längsta floder i Afrika, uppstår af
två källfloder: en sydlig, Nu Garib (Svarta floden)
l. Oranje, hvilken betraktas som hufvudflodens öfre
lopp, och en nordlig, Hai Garib l. Vaal rivier,
hvilka båda med en mängd källarmar upprinna på vestra
sidan af Katlambabergen och förena sig under 29° 10’
s. br. samt 24° 18’ ö. lgd. Den förstnämnda (i sitt
öfversta lopp kallad Noka Sinku) upprinner på Kathkin
peak, flyter igenom Basuto-land, bildar under en stor
del af sitt lopp gräns emellan Oranjeflodsrepubliken
och Kaplandet, hvarunder den fr. h. upptager Caledon
l. Mogokara, som under en del af sitt öfre lopp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:38 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free