Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oranjefloden, största floden i Kaplandet och en af de längsta floder i Afrika - Oranjeflodsrepubliken (Oranje-Vrijstaat), en af holländska kolonister (boers) i Syd-Afrika bildad republik - Ora pro nobis, Lat., bed för oss!, katolska kyrkans böneformel vid anropande af helgonen - Oratio, Lat., tal, äfven bön - Oration, tal, högtidstal - Oratorianer, en andlig orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildar gräns emellan Basutoland och
Oranjeflodsrepubliken. Hai Garib skiljer
Oranjeflodsrepubliken från Transvaal och upptager
fr. h. Hart, fr. v. Vet och Modder l. Kaiba. Den
förenade hufvudströmmen flyter i stora bågar
längs Kaplandets nordgräns genom hottentotternas
land och faller ut i Atlantiska hafvet under 28°
38’ s. br. Dess största periodiska tillflöden
äro fr. n. Hygap l. Molopo och Stora Fiskfloden,
fr. s. Brak och Hartebeest. Från Stora Fiskfloden
till mynningen skiljer O. det tyska Lüderitz-land
från Kaplandet. Mellan Hartebeests och Hygaps
mynningar bildar O. det 46 m. höga vattenfallet
Aukurubies. Oaktadt sin stora bredd är floden större
delen af året mycket vattenfattig och ingenstädes
farbar med flodfartyg. Den smala mynningen är
fullständigt spärrad af en sandbank. Efter de i dessa
trakter uppträdande häftiga regnen sväller floden
flere meter, men sjunker åter lika hastigt.
Oranjeflodsrepubliken (Oravje-Vrijstaat), en af
holländska kolonister (boers) i Syd-Afrika bildad
republik, skiljes i n. genom Vaal från Transvaal
(Syd-afrikanska republiken), i ö. genom Katlambabergen
från Natal, i s. ö. genom Caledon från Basutoland,
i s. genom Nu Garib från Kaplandet samt gränsar i
v. till Griqualand West. Arealen utgör 107,439
qvkm. Landet ligger i medeltal 1,500 m. öfver
hafvet och består hufvudsakligen af stora vågiga
slätter, begränsade af enstaka höjder. De slutta
från den centrala vattendelaren mot n. och s. till
Vaal och Oranje och vattnas af en mängd bifloder
till dessa. Södra och östra delarna hafva en yppig
gräsvegetation, flodstränderna äro kantade af pil-
och mimosa-arter samt andra inhemska träd, och
äfven i de östra bergstrakterna finnas träd; men i
allmänhet är landet skoglöst, och regeringen utfäster
premier för trädplantering. Klimatet är sundt och
anmärkningsvärdt särskildt för sin torrhet. En
mängd villebråd fanns förr på slätterna, men antalet
har nu betydligt aftagit, och flere arter, såsom
lejon, giraff, elefant och noshörning, hafva alldeles
försvunnit. I några trakter uppträda stora hjordar af
flere slags antiloper. Landet egnar sig företrädesvis
för får- och boskapsskötsel, och exporten består
hufvudsakligen af ull jämte nötkreatur, hudar,
horn och strutsfjädrar samt diamanter, hvilka
utföras från hamnar i Kaplandet. Vattenbrist gör
en stor del af arealen olämplig för jordbruk. 1881
var antalet farmer omkr. 6,000, med en sammanlagd
åkerareal af 46,500 har. S. å. funnos 131,600 hästar,
464,600 nötkreatur, 5 mill. merinosfår och öfver
2,000 strutsar. Befolkningen uppgick 1880 till
61,022 hvita och 72,496 infödingar. Af de förra,
hvilka hufvudsakligen voro af holländsk börd,
voro 51,716 reformerta, 514 wesleyaner, 1321
anglikaner, 282 lutheraner, 340 rom. katoliker
o. s. v. Folkbildningen är god, och staten lemnar
stora bidrag till folkundervisningen. Författningen,
af 1854, reviderades 1866 och 1879. Regeringen
utöfvas af en för 5 år genom allmän folkomröstning
vald president jämte ett verkställande råd af
guvernementssekreteraren, landdrosten i hufvudstaden,
Bloemfontein, samt 3 af »volksraad» för 3 år
valda medlemmar. Lagstiftningsmakten utöfvas af
representationen, »volksraad», bestående af 56
medlemmar, valda genom allmän omröstning af de hvite
för 4 år (hälften afgår hvartannat år). Statens
inkomster för 1885–86 uppgingo till 201,778 pd och
utgifterna till 196,887 pd. Statsskulden utgjorde
1886 170,134 pd, men statsförmögenheten beräknas till
530,000 pd. Republiken har ingen stående här, med
undantag af ett batteri artilleri i hufvudstaden. I
händelse af krig är hvarje hvit man skyldig att bära
vapen. – I början af 1800-talet var den nuv. statens
område en ödemark, bebodd uteslutande af buschmän,
betsjuaner och andra inhemska stammar. På 1820-talet
började farmare från Kaplandet gå öfver Oranjefloden
för att söka bete för sina hjordar, och på 1830-talet,
i synnerhet efter 1835, lemnade ett större antal
boers Kaplandet af missnöje med dess regering. De
slogo sig ned på andra sidan Oranjefloden, der de
bildade en oberoende republik. Efter flere blodiga
sammanstötningar underkastade de sig 1848 å nyo
engelska regeringen, men erhöllo 1854 åter sin
sjelfständighet.
Ora pro nobis, Lat., bed för oss!, katolska kyrkans
böneformel vid anropande af helgonen.
Oratio, Lat., tal (om o. recta och o. indirecta
l. obliqua se Direkt och Oblik), äfven bön,
t. ex. o. dominica, Herrens bön (se Fader vår).
Oration (Lat. oratio), tal, högtidstal, vältaligt
föredrag. – Orator, Lat., vältalare, offentlig
talare. – Oratorisk, som är utmärkande för en
vältalare. Oratorisk accent. Se Accent 1.
Oratorianer (oratorieprester, filippiner),
en andlig orden, som från 1551 började växa
upp ur »Heliga trefaldighetens brödraskap». Den
egentlige stiftaren af denna orden, Filippo Neri,
kan anses som stiftaren äfven af oratorianernas
orden, hvilken 1575 sanktionerades af påfven
Gregorius XIII. Sitt namn hade den deraf att
medlemmarna om aftnarna ursprungligen samlades i
Hel. trefaldighetsordens bönesal (»oratorium»), der
de gemensamt sysselsatte sig med bön, läsning af den
hel. skrift m. m., föredrag samt sång och musik. Den
sistnämnda sysselsättningen gaf upphof åt de kyrkliga
tonskapelser, som fått namnet »oratorier» (se nästa
art.). Paul IV skänkte orden 1558 en egen kyrka,
och 1576 lades grundea till den midt i Rom belägna
präktiga oratoriekyrkan S. Maria in Vallicella, äfven
kallad Chiesa nuova. Ordens medlemmar äro icke bundna
af löften. Fullkomlig frihet att komma och gå samt att
när som hälst utträda ur orden är rådande, äfvensom
fullkomlig jämnlikhet. Bön, sakramentsförvaltning och
predikan samt sjukas, fattigas och pilgrimers vård
äro medlemmarnas sysselsättning. Orden förfogar öfver
ett stort hospital för fattiga pilgrimer samt öfver
en bildningsanstalt för prester, som icke tillhöra
någon munkorden. Flere berömda män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
