- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
309-310

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oraviczabánya l. Deutsch-Oravicza, stad i ungerska komitatet Krasso-Szörény - Orb, stad i preussiska regeringsområdet Kassel - Orbetello, stad uti italienska prov. Grosseto - Orbicularis, Lat., kretsformig, rund, anat. - Orbigny, Aleide Dessalines d' - Orbilius Pupillus, romersk grammatiker från Beneventum - Orbini (Urbini), Mauro - Orbis, Lat., krets, ring, cirkel; himlafästet, hela verlden - Orbis pictus, Lat., »den målade verlden», benämning på ett slags skolbok - Orbita. 1. Astron., bana (se d. o.) - Orbita. 2. Anat., ögonhåla. Se Öga - Orca. Se Späckhuggare-slägtet - Orcagna l. Arcagnolo, egentligen Andrea di Cione, florentinsk arkitekt, bildhuggare och målare - Orchan, en sultan. Se Orkhan - Orchestra, Grek., egentl. dansplats, kallades i den grekiska teatern dels hela den nästan cirkelformiga plats, som åtskilde skådebanan från åskådarerummet, dels äfven, i egentligare mening, en inom denna plats uppförd ställning eller estrad af trä, på hvilken den sjungande och dansande kören uppträdde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Krassó-Szöreny, vid jernvägen till Weisskirchen. Omkr. 4,500
innev., dels tyskar (rom. katoliker), dels
rumaner (grek. katoliker). Bergshandtering;
(silfver-, koppar- och jernmalmer samt
stenkolsgrufvor). Tegelbrännerier.

Orb, stad i preussiska regeringsområdet
Kassel (prov. Hessen-Nassau), vid Orb,
ett litet tillflöde till Kinzig. 3,678
innev. (1880). Saltberedning.

Orbetello, stad uti italienska prov. Grosseto, på
en låg landtunga i den grunda och fiskrika lagunen
O., som ar skild från hafvet genom tvänne smala
landremsor och den i Tyrrhenska hafvet utskjutande
udden Monte Argentario. 4,085 innev. (1881). Staden
ligger nära jernvägen mellan Rom och Livorno, är säte
för en biskop och har ett gymnasium, ett etruskiskt
museum samt polygonalmurar, hvilka bevisa stadens
höga ålder. Dess antika namn är ej kändt.

Orbicularis, Lat., kretsformig, rund, anat.,
benämning för två ovala muskelutbredningar:
musculus orbicularis oris, som omgifver munspringan
och sluter vid sin sammandragning denna öppning
i flere olika läppställningar, samt m. o. oculi,
som dels sträcker sig i en vid ring kring ögat
uppåt pannan och nedåt kinden, dels äfven ingår i
ögonlocken (orbicularis palpebranum), rynkar
ögats omgifningar och sluter ögonlocken.
G. v. D.

Orbigny [årbinji’], Aleide Dessalines d’,
fransk geolog och paleontolog, f. 1802, gjorde
1826–33 forskningsresor i Syd-Amerika och blef
professor i paleontologi vid Museum d’histoire
naturelle i Paris. Död 1857. Han beskref en stor
mängd, företrädesvis mesozoiska, fossil. Bland
hans många arbeten må nämnas det rikt illustrerade
Voyage dans l’Amérique méridionale (1835–49) och
det storartadt anlagda Paléontologie française
(1840–60, 8 bd), som fortfarande utgifves af en
komité af vetenskapsmän. d’O. var en ifrig anhängare
af den läran att hvarje geologiskt system, ja
så godt som hvarje etage, med afseende på sin
fauna fullständigt skiljer sig från föregående och
efterföljande. – Hans broder, Charles Dessalines
d’O.,
f. 1806. d. 1876, var äfvenledes naturforskare
och utgaf bl. a. Dictionnaire universel d’histoire
naturelle
(1839–49; efter hans död ny uppl. i 28 bd).
B. L-n.

Orbilius Pupillus, romersk grammatiker från
Beneventum, var först skrifvare och sedan krigsman
samt egnade sig slutligen åt lärarekallet (fr. är 63
f. Kr. i Rom). Han åtnjöt anseende som lärare, men
vardt äfven beryktad för sin pedantiska stränghet,
ja grymhet mot sina lärjungar. O. afled i Rom
i fattigdom, enligt en uppgift inemot hundra år
gammal. R. Tdh.

Orbini (Urbini), Mauro, serbisk författare,
f. i Ragusa, ingick i benediktinorden och blef
abbot i sin ordens kloster i Bacs (Serbien). Död i
sin födelsestad 1614. O. är berömd som författare
till en Storia sill regno delle slavi (1601), ett
visserligen okritiskt arbete – efter den tidens sätt
–, men vigtigt som den första framställningen af den
slaviska folkstammens öden. Boken utkom i rysk
öfvers. 1722. Lll.

Orbis, Lat., krets, ring, cirkel; himlafästet hela
verlden. – Orbis terrarum, Lat., »landens krets»,
hela jorden.

Orbis pictus, Lat., »den målade verlden»,
benämning på ett slags skolbok, som är uppfylld med
afbildningar af föremål ur naturen och menniskans
verld jämte vidfogade beskrifningar. Den första
bok af detta slag var J. A. Comenius’ ryktbara »Orbis
sensualium pictus» (1657), som var det första steget
till den moderna åskådningsundervisningen.

Orbita (Lat., kretsformig bana). 1. Astron., bana
(se d. o.). – 2. Anat., ögonhåla. Se Öga.

Orca. Se Späckhuggare-slägtet.

Orcagna [årka’nja] l. Arcagnolo [-a’njålå],
egentligen Andrea di Cione, florentinsk
arkitekt, bildhuggare och målare, f. omkr. 1308,
d. 1368, tillhörde i sin konstnärliga riktning gotiken
och den genom Giotto i början af 1300-talet grundade
stora skolan, hvars höjdpunkt han på visst sätt kan
sägas intaga, då han nämligen i ansigtsbildningen
nådde den högsta gräns, som skolan i det hela kunde
uppnå. – Såsom arkitekt var han anställd vid arbetet
på dômen i Florens äfvensom på katedralen i Orvieto,
på hvars fasad han jämväl utfört en mosaik. Deremot
har han icke utfört den berömda Loggia de’ Lanzi
på Piazza della Signoria i Florens, med hvilken
hans namn vanligen hittills varit förknippadt. (De
arkitekter, som uppfört denna byggnad, voro enligt den
nyaste kritiska upptäckten Benci di Cione och Simone
di Francesco Talenti.) – Såsom bildhuggare utförde
O. den plastiska utstyrseln af altartabernaklet
i kyrkan Orsanmichele (1359), hvilket genom sin
dekorativa prakt förtjenar sitt rykte att vara det
mest fulländade verk af italiensk gotik. Utstyrseln
består af en mängd bildverk i marmor, fria figurer och
reliefer, utförda i en stil, som påminner om mästarens
fresker och pekar tillbaka på hans store föregångare
Giotto. – Såsom målare har han förr varit ansedd som
upphofsman till de berömda framställningarna i Pisas
Camposanto (begrafningsplats) af Trionfo della morte
(Dödens triumf) samt Yttersta domen och Helvetet,
men den nyaste kritiken har frånkänt honom dem.
Nu återstå blott såsom bevisligen hans verk i Santa
Maria Novella (Cappella Strozzi) i Florens tre bilder,
nämligen altartaflan (1357), Yttersta domen och
Paradiset (före 1354) Af dessa är det i synnerhet
den sist nämnda bilden, som betecknar O:s framsteg
inom skolan, nämligen i de härliga hufvuden. –
»Helvetet», som är framstäldt midt emot paradiset,
och i hvilket konstnären, efter Dante, velat försöka
gifva en fullständig cykel af helvetesstraffen, är
ett i konstnärligt hänseende intet betydande verk af
O:s broder, Nardo. C. R. N.

Orchan, en sultan. Se Orkhan.

Orchestra, Grek., egentl. dansplats, kallades i den
grekiska teatern dels hela den nästan cirkelformiga
plats, som åtskilde skådebanan från åskådarerummet,
dels äfven, i egentligare mening, en inom denna plats
uppförd ställning eller estrad af trä, på hvilken
den sjungande och dansande kören uppträdde. På den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free