- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
327-328

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordonnansofficer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på grund af en af konung Karl VII 1439 utgifven
ordonnans. Kompaniernas antal var 15, och hvarje
kompani utgjordes af 100 s. k. lansar. »Lansen»
bestod af en på riddarevis hufvudsakligen i jern
klädd och med lans väpnad adelsman, kallad maître
eller homme d’arme (äfven gendarme) med 3 lätt
beväpnade archers (bågskyttar), 1 page (valet)
och 1 écuyer (coustillier). Kompaniet fördes af
en capitaine. Alla ryttare buro likadana rockar i
kaptenens färger. Kompanierna förlades, hela eller
delade, i fasta platser eller i städer. Manskapet
erhöll kontant aflöning. I krig medförde hvarje
homme d’arme 4 hästar, hvarje archer 2 hästar. Till
strid uppträdde kompaniet »en chevalière»,
d. v. s. på riddarevis med alla hommes d’arme på
ett led, hvarje lansryttare följd af sin »page» och
»ecuyer». Bågskyttarna bildade vanligen en särskild
afdelning, en »cornette», och användes till flankskydd
eller för särskilda uppdrag. Ordonnanskompanierna
fortlefde till fredsslutet 1559, då de började
upplösas och uppgå i det genom värfning
uppsatta såväl tunga som lätta kavalleriet.
C. O. N.

Ordonnansofficer. Se Ordonnans.

Ordre [årdör], Fr., order, utfärdad befallning;
anvisning; uppdrag. – Plur. ordres [årdör], handelst.,
ombud, rättsinnehafvare, person, på hvilken en vexel
eller annan skuldsedel öfverlåtes. Jfr Order.

Ordre de bataille [årdör dö bata’j], Fr., slagordning,
krigsv., kallades under 17:de och 18:de årh. en armés
uppställning till strid. Då slagordningen under denna
tid var ganska stereotyp, återgaf man ofta arméns
sammansättning och indelning genom angifvande af dess
»ordre de bataille», till följd hvaraf detta uttryck
småningom kom att så godt som uteslutande beteckna
arméns indelning, och i denna bemärkelse användes det
ännu nästan öfverallt. I Sverige har man utbytt detta
uttryck mot indelning (se d. o. och Ordonnans). C. O. N.

Ordrup, by i Gjentofte socken, 7,5 km. från
Köpenhamn, är numera uppfylld af sommarställen för
hufvudstadsborna. En katolsk och en luthersk kyrka.
E. Ebg.

Ordskrift. Se Bokstafsskrift.

Ordspråk, korta, kärnfulla och åskådligt målande
tänkespråk, hvilka lefva på folkets läppar och
uttrycka en iakttagelse ur det praktiska lifvet,
en allmängiltig erfarenhet, en klokhetsregel eller
sedlig lefnadsregel. Ett folks ordspråk bilda en icke
ovigtig källa för kännedomen om dess nationalkarakter
och seder, hvilka i dem rätt troget afspeglas. De
erbjuda derjämte ett stort intresse i språkligt
afseende. Många ordspråk återfinnas hos nästan alla
civiliserade folk, men hafva då vanligen på olika
håll en nationelt afvikande lydelse. En stor mängd
ordspråk kan spåras tillbaka till äldsta tider och
till Österlandet (Indien o. s. v.). I ordspråken äro
nedlagda skatter af sundt förstånd, praktisk visdom,
rättvis, sympatisk och ofta poetisk uppfattning
samt qvick satir. I många finner man dock motsatta
egenskaper. – Hos de gamle grekerna hette ordspråk
paroimia (af para, bredvid, och oimos, väg), ty man
inristade sådana på vägstolpar, hermer och
monument. Antika ordspråk utgåfvos af alexandrinska
grammatiker (Diogenianos m. fl.). I hebreiska
literaturen finnes en mängd ordspråk upptecknad i
»Salomos ordspråk», »Salomos predikare», »Talmud» och
»Midrasch». Genom araberna inkommo under medeltiden
förträffliga ordspråk till Europa, och spaniorerna
torde hafva dem att tacka för sin öfverlägsna
rikedom på sådana. (Bl. a. har Freytag utgifvit
»Arabum proverbia», 1838–43.) Under 1500-talet
herskade hos de lärde en verklig vurm för att
samla ordspråk från olika tider och folk, sedan
Erasmus utgifvit »Adagia». Det gängse begäret att
späcka sitt tal med ordspråk led ett svårt afbräck
genom Cervantes, som låter Sancho på ett befängdt
sätt lysa med sin folkliga visdom. – Bland nyare
ordspråkssamlingar utmärka sig bl. a. Leroux de
Lincys »Le livré des proverbes français» (1841;
2:dra uppl. 1859), W. C. Hazlitts »English
proverbs and proverbial phrases» (1869), Harrebomées
holländska »Spreekwoordenboek» (3 bd, 1858–66) och
Wanders unika arbete »Deutsches sprichwörter-lexikon»
(5 bd, 1863–80), innehållande i hvarje bd omkr. 45,000
tyska och 15,000 utländska parallel-ordspråk, ordnade
under huvudbegrepp. »Safn af íslenzkum orðskvidum»
etc. utgafs 1830 af Gudmund Jónsson, »Danske ordsprog»
1850 af Kr. Molbech, »Dansk ordsprogskat» 1879 af
E. Mau och »Norske ordsprog» 1856 af I. Aasen (2:dra
uppl. 1881). 1842 utgaf E. Lönnrot finska ordspråk
(»Sananlaskut») af hvilka en liten samling på svenska
(»Finska ordspråk och gåtor») utkom 1887. Bland
svenska samlingar märkas »Svenske ordsedher, eller
ordsaghor» (1604), på hvilken följde dylika 1621, 1631
och 1636, »Penu proverbiale» (1665; ny uppl. 1678)
af Chr. Grubb (se Grubbe), »Samling af svenska
ordspråk» (1807) af Lars Rhodin, »Gamla ordspråk
på latin och swenska» (1840) af H. Reuterdahl och
»Den svenska ordspråksboken» (1865; inneh. 3,160
st.). Kyrkoherden K. Strömbäck i Öregrund har 1857–86
utarbetat ett »Svenskt-nordiskt ordspråks-lexikon»,
omfattande svenska ordspråk i rent alfabetisk följd,
jämförda med danska, norska, isländska, färöiska,
tyska, engelska, franska, italienska, latinska
och grekiska; detta arbete förvaras tills vidare
i manuskript (5 folioband) i Kongl. biblioteket,
Stockholm.

Ordspråksboken (Hebr. Mischlé, Lat. Proverbia)
l. Salomos ordspråk, en af de tre större poetiska
böckerna i Gamla testamentet (en af »de tre stora
hagiograferna» enl. Talmud), är en i rytmisk form
affattad och till största delen af korta sentenser
bestående vishetsbok med praktiskt, intellektuelt
och moraliskt syfte. Bokens röda tråd är angifven
i inledningens »Jehovahs fruktan är all kunskaps
begynnelse» (1: 7). Namnet Jehovah och möjligen också
i viss grad ordet »lagen» äro de enda häntydningarna
på den israelitiska ståndpunkten; för öfrigt äro
stilen och åskådningen fjärran från all israelitisk
partikularism. Den religiösa ståndpunkten är en
allmän-monoteistisk, den moraliska en allmän-etisk
på de tio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free