- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
333-334

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordonnansofficer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Oenocarpus och växande å Vestindiens öar. O. oleracea
Mart. lemnar af de späda skotten en förträfflig
palmkål och af märgen ett slags sago. Denna och
flere arter af slägtet äro för öfrigt använda
på många sätt till husgerådsartiklar o. s. v.
O. T. S.

Oreoselinum, bot. Se Peucedanum.

Oreotragus. Se Klippspringaren.

Orera (Lat. orare), tala, hålla tal, tala vidt
och bredt.

Oresme [åräm], Nicole, fransk matematiker, blef
teol. professor och (1355) direktör vid Collége de
Navarre i Paris. Efter att 1361 blifvit befordrad
till dekanus vid kyrkan i Rouen, utnämndes han 1377
till biskop i Lisieux (Normandie). Han afled der
1382. O. åtnjöt stort rykte såsom teolog och humanist
samt uppträdde skarpt mot simonien, mot påfven och
kardinalerna. Han var nära förbunden med Karl V och
öfversatte för dennes räkning flere af Aristoteles’
arbeten på franska samt blef derigenom skaparen
af detta språks vetenskapliga terminologi. Inom
matematikens historia intager O. en framstående plats
särskildt genom sina arbeten Algorismus proportionum
(utg. af Curtze 1868) och Tractatus de latitudinibus
formarum
(1482; flere uppl.). Man finner i det förra
användning af bråkexponenter samt framställning
af räknelagarna för brutna potenser, i det senare
åter en början till koordinatgeometri och åtskilliga
anmärkningsvärda satser, hörande till analytiska
geometrien, således behandling af frågor, som först
tre årh. senare gjordes till föremål för närmare
undersökning. Bland hans många öfriga arbeten, af
hvilka flere förblifvit outgifna, må nämnas Traité
de la sphère
(2:dra uppl. 1508), innehållande en
sammanfattning af medeltidens kunskapsförråd
i afseende på himlakropparna och geofysiken.
G. E.

Orestes, Grek. hjeltes., Agarnemnons och
Klytaimnestras son, var, då hans fader vid
återkomsten från Troja mördades af sin brottsliga
gemål och hennes älskare Aigisthos, ännu ett barn
och bragtes af sin syster Elektra i säkerhet hos en
frände, konung Strofios i Fokis. På åttonde året
återvände O., i sällskap med sin fosterbroder,
Pylades, såsom en kraftfull hjelteyngling till
hemmet och hämnades sin fader genom att döda
såväl Klytaimnestra som Aigisthos. Härmed slutar
Orestes-sagan hos Homeros. Hos de tragiske skalderna,
hvilka med förkärlek behandlat detta ämne, är den
vidare utvecklad på olika sätt. Enligt Aischylos var
det Apollon sjelf, som manat O. till modermordet. Men
detta var dock under alla omständigheter en svår
förbrytelse mot naturens egen lag. Jagad af moderns
hämde-andar, eriinyerna (se d. o.), förföll den
olycklige brottslingen i ett slags vansinne. På
Apollons anvisning sökte han hjelp hos gudinnan Athene
i hennes stad, och inför den af henne tillsatta
domstolen på Areopagen uppträdde Apollon såsom
sin skyddslings sakförare, erinyerna deremot såsom
åklagare. Då lika många röster afgåfvos för och emot,
fällde Athene genom sin utslagsröst det frikännande
utslaget, och erinyerna läto blidka sig genom löftet
om en åt dem
egnad helgedom i Attika. Evripides låter O. på
Apollons råd begifva sig till tauriernas land för att
derifrån hemföra en bild af gudinnan Artemis. Vid
ankomsten dit blefvo O. och Pylades gripna och
enligt landets sed dömda att offras åt den tauriska
Artemis, hvars prestinna var O:s syster Ifigeneia. Hon
igenkände sin broder och flydde med honom till hemmet,
medtagande den heliga gudabilden. O. herskade sedan
länge i ro öfver sitt fädernerike, Mykenai och Argos,
samt erhöll äfven Sparta med sin gemål Hermione, en
dotter af Menelaos och Helena. Sin död säges han hafva
funnit i Arkadien genom ett ormbett. Orestes-sagan
är dramatiskt behandlad af Aischylos i trilogien
»Oresteia» (Orestien), som innefattar tragedierna
»Agamemnon», »Choeforoi» och »Eumenides»,
af Sofokles i »Elektra» samt af Euripides i
»Elektra», »Orestes» och »Ifigeneia he en Tavrois».
A. M. A.

Oret, ost-oret, Acarus Siro (Tyroglyphus Latr.),
zool., den i gammal ost lefvande arten af slägtet
Acarus, som är typen för ordningen Acari (se
d. o.) bland spindeldjuren (Arachnida). Ost-oret
har en mjuk, icke skalbetäckt, hvitaktig kropp med
brunaktiga fötter och mundelar. På ryggen finnas
vanligen 2 mörkare fläckar, den ena bakom den
andra. Å hufvudet finnas 2 framåtriktade borst; några
sådana finnas äfven å kroppen. Ögon saknas. Linnés
A. Siro är nu delad i 2 arter, benämda Tyroglyphus
Siro
Gerv. och T. longior Gerv. Andra or-arter
lefva i mjöl (T. farinae Deg.) eller å insekter
(T. entomophagus Lab.) o. s. v. Genom sitt
antal och sin stora frätningsförmåga äro dessa
små djur mycket skadliga och besvärliga. I ost
kunna de dödas genom att osten lägges i bränvin.
O. T. S.

Orfa. Se Urfa.

Orfevs (Lat. Orpheus), mytisk forngrekisk sångare,
tillhörande en på gränsen till det nordliga Grekland i
landskapet Pieria kring Olympos boende tracisk stam,
hvilken med hänförelse egnade sig åt Dionysos’ dyrkan
och dermed sammanhängande arter af skaldekonst. Han
uppgifves såsom son af sånggudinnan Kalliope
med Apollon eller, enligt en annan saga, med den
traciske konungen Oiagros. Verkan af hans sång var
så oemotståndlig, att den förmådde tämja de vildaste
djur och sätta liflösa ting i rörelse. Då hans maka,
Evrydike, dog till följd af ett ormbett, nedsteg
O. sjelf till underjorden och lyckades beveka dess
dystre herskare, så att Evrydike fick tillstånd att
följa honom tillbaka med vilkor att han ej under vägen
skulle få se sig om. Han bröt emellertid mot denna
föreskrift, och Evrydike måste för alltid qvarstanna
i underjorden. O. deltog äfven i argonavternas
färd till Kolchis och säges hafva blifvit dödad af
Bacchusfirande traciska qvinnor (menader), emedan han
ville hindra deras vilda orgier eller, enligt en annan
saga, emedan han efter Evrydikes död hyste ovilja mot
alla qvinnor. Yngre sagor hafva förvandlat O. till
en presterlig siare och hufvudman för den omkr. år
600 f. Kr. uppkomna mystiskt teologiska sekt, hvilken
efter honom kallades den orfiska l. orfikernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free