- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
341-342

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid behöfva räkna bastonen med i det
harmoniska sammanhanget, hvilket dock alltid bör
vara fullständigt åtminstone i orgelpunktens
början och slut. Orgelpunkt användes i synnerhet
kort före slutet af en komposition, i synnerhet
en fuga. Den var ursprungligen en utveckling af
det s. k. »organum» (se d. o.), i det detta namn
gafs åt den liggande tenoren, öfver hvilken man
försökte att »diminuera» de organiserande
stämmorna, d. v. s. upplösa dem i mindre notvärden
såsom ett slags koloratur.

        A. L.

Orgelspelarekramp, orgeltramparekramp,
kramp eller bristande koordination hos de
muskler, som vid orgelspelning eller orgeltrampning
tagas mest i anspråk, hör till den stora grupp
af »koordinatoriska arbetsnevroser» (Benedikt),
som har representanter inom nästan alla
handtverk och längst har varit känd i
»skrifvaresjukan».

        F. B.

Orgelton. Se Chorton.

Orgeni (-djeni; italienskt anagram på
det verkliga namnet: S:t Jörgen),
Aglaja, österrikisk operasångerska, f. 1843,
elev af m:me Viardot-Garcia, debuterade
1865 i Berlin såsom Sömngångerskan med
glänsande framgång och fick derstädes
engagement, som hon dock redan följande år uppsade,
då hon af patriotism ej ville deltaga i en
festföreställning till firande af fälttåget mot
Österrike 1866. Sedan dess hade hon intet fast
engagement, men gasterade i Tyskland, England,
Italien och i Paris (på Lyrique). 1886 blef hon
lärarinna vid konservatoriet i Dresden.

        A. L.

Orgier (Grek. o’rgia, hemliga religionsbruk,
i synnerhet de vid Bacchus’ dyrkan iakttagna),
alltför yppiga gästabud, öfverdådiga och
sedeslösa nattliga dryckesgillen. — Orgiastisk,
som påminner om de antika Bacchusfesterna;
präglad af vild hänförelse.

Oria, stad uti italienska prov. Lecce, med en
omfattande utsigt från Kalabriens berg öfver
Tarantoviken och Otrantosundet ända till
Albanien. Omkr. 8,000 innev. Biskopssäte. O. är
enligt Strabon det af kretenserna anlagda Uria,
Japygiens gamla hufvudstad.

Oriani, Barnabé, grefve, italiensk astronom,
f. 1752, var från 1786 till sin död, 1832,
föreståndare för observatoriet i Milano. Han
beräknade bl. a. Uranus’ bana och utgaf
Trigonometria sphærica (1806) m. m.

Oribasius. Se Oreibasios.

Orichovius. Se Orzechowski.

Oriensulanus, Jonas, superintendent, född
å Bolmsö, Småland, blef efter i Wittenberg
afslutade studier rektor vid Nyköpings skola och
1612 superintendent i Mariestad. Död 1646.
O. inlade under sin långa förvaltning stor
förtjenst om sitt stift, fulländade Mariestads
kyrkobyggnad samt förbättrade skolorna der och i
Karlstad o. s. v.

        —rn.

Orientaler (se Orienten), österländingar,
innebyggare i Orienten. — Orientalisk,
österländsk, som alstras i eller är egendomlig för
Orienten; som påminner om Österlandet. —
Orientalism, österländsk språkegenhet eller
ordvändning; sammanfattningen af de
österländska folkens seder, insigter och filosofisk-religiösa
idéer. — Orientalist, en lärd, som gör
någon gren af den orientaliska filologien till
föremål för sina studier.

Orientaliska frågan kallas den fråga, som
sysselsätter sig med lösningen af de svårigheter,
hvilka framkallas af de nationella och religiösa
förhållandena i Turkiets provinser i Europa,
Asien och Afrika (Orienten). De försök att
undandraga sig Turkiets välde, hvilka gjorts af
vasallstater, såsom Rumanien, Serbien,
Montenegro, Egypten, Tripolis, Tunisien, eller af
underkufvade folk, såsom grekerna, hafva gång på
gång framkallat allmänna politiska kriser, i det
att de öfriga europeiska makterna trädt emellan
dels hejdande, dels gynnande sådana försök.
Redan under 1700-talet närmade Ryssland och
Österrike sig denna fråga i sina krig med
Turkiet. Alltsedan England 1798 understödde
Turkiet mot Bonapartes egyptiska expedition, hafva
de europeiska makterna sträfvat att, såsom
Ryssland, för egen räkning göra eröfringar i
Orienten eller att, såsom England och Österrike,
upprätthålla status quo samt hindra Rysslands
eröfringar eller att för politiska och kommersiella
intressens skull skaffa sig inflytande derstädes
(Frankrike, England). En brinnande fråga var
den orientaliska i synnerhet under grekiska
befrielsekriget (1821—28), Egyptens anfall på
Syrien (1830- och 1840-talet), Krimkriget l.
Orientaliska kriget (1853—56) och det genom
den misslyckade utgången af Herzegovinas och
Bulgariens uppror samt Serbiens och
Montenegros anfallskrig framkallade rysk-turkiska
kriget 1877—78, som fick sin afslutning genom
Berlin-kongressen 1878. Den orientaliska
frågan trädde redan 1881 åter i förgrunden, då
ett nationelt parti i Egypten sökte förverkliga
önskningarna om »Egypten åt egypterna».
England kufvade upproret och ämnade för egen
räkning göra sig till herre i landet, men detta
framkallade protester från de andra makternas
sida. I stället för det öfvermäktiga engelska
inflytandet sökte man införa ett allmänt
europeiskt, garanteradt genom fasta bestämmelser.
Den f. n. af furst Bismarck starkt påverkade
orientaliska politiken söker att med bibehållande
af freden hindra europeiska stormakter (i
synnerhet Ryssland och England) att tillskansa sig
några särskilda fördelar inom Turkiska riket
samt bemödar sig att skaffa detta större
lifskraft genom att tillföra det europeisk
civilisation. Svårigheten för den orientaliska frågans
lösning har legat hufvudsakligen i
eröfringslystnaden hos Ryssland, hvilket betraktar
Konstantinopel såsom sitt arf och, när det ej legat
i öppet krig med Porten, underhållit ständig
jäsning bland denna makts grekisk-ortodoxa och
slaviska undersåtar. Å andra sidan har frågans
lösning försvårats genom turkiska regeringens
motvilja och oförmåga att skaffa sina kristna
undersåtar rättsskydd och en ekonomiskt
dräglig ställning, hvilket gifvit Ryssland
förevändning till angrepp och återhållit andra makter
att verksamt uppträda till Turkiets hjelp.

Orientaliska kriget. Se Krimkriget.

Orientaliska språk (österländska språk),
ursprungligen benämning på de till Europa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free