- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
353-354

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Origo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Orkesta, socken i Stockholms län, Seminghundra
härad. Areal 2,243 har. 469 innev. (1886). Annex till
Markim, Upsala stift, Seminghundra kontrakt.

Orkester (af Grek. orchestra, se d. o.), i den antika
teatern den del af scenen, hvarpå kören rörde sig; i
den moderna teatern instrumentalisternas plats mellan
scenen och salongen. Wagners idé att sänka denna plats
så, att de spelande blifva osynliga för publiken, hade
sin förebild i operans begynnelse i Florens omkr. 1600
(se Opera), då de ackompanjerande voro posterade bakom
kulisserna, osynliga för åhörarna. Antagligen infördes
med öppnandet af den första offentliga operateatern
(Venezia 1637) den nu vanliga uppställningen af
instrumentspelarna framför scenen. Med orkester
menar man för öfrigt hvarje förening af ett större
antal spelare till utförande af instrumentalverk
eller ledsagning af vokalverk, vare sig i eller
utom operan. En stråkorkester består af blott
stråkinstrument (1:sta och 2:dra violiner, altvioler,
violonceller, kontrabasar), harmonimusik af endast
blåsinstrument (trä och mässing), hornmusik af blott
mässing, militär- och janitsjarmusik af blås-
och slaginstrument. Alla instrumentslag förenas
i »full orkester». Äfven denna kan dock vara större
eller mindre. För den klassiska symfonien fordras i
allmänhet, utom stråkorkestern, endast två spelare
för hvarje af de vigtigaste slagen blåsinstrument,
nämligen flöjter, oboer, klarinetter, fagotter, horn
och trumpeter, hvartill kommer ett par pukor. Efter
Beethoven fordras i allmänhet dessutom ännu 2 horn
och 2–3 basuner. Ännu större är orkestern i den nyare
opera-, kantat-och program-musiken. Sträfvan efter
effekt, karakteristik och tonmåleri har framkallat
ständigt nya klangfärger, och orkestern har riktats
med engelskt horn, basklarinett, kontrafagott,
tuba, harpa, turkisk musik (stor och liten trumma,
tallrikar, triangel, klockspel), stundom äfven orgel
m. m. Berlioz kräfde för »Tuba mirum» i sitt requiem,
som visserligen är ett allenastående undantag:
4 flöjter, 2 oboer, 2 klarinetter, 8 fagotter, 12
horn, 4 pistonkornetter, 12 trumpeter, 16 basuner,
5 ofikleider, 8 par pukor, 2 stora trummor och en
mycket stark stråkorkester. Den mest storartade
operaorkester är den
i Wagners »Nibelungen» (se Baireuth i följande
tabell). Det första försöket att medelst olika
instrumentala klangfärger karakterisera scener
och stämningar gjordes af Monteverde, som
i sin »Orfeo» (1608) använde följande orkester:
2 clavecins, 2 basvioler, 10 altvioler, 1
stor harpa, 2 små franska violiner, 2 stora guitarrer,
2 träorglar, 1 orgel med tungstämmor (regal), 3
gambavioler, 4 basuner, 2 kornetter (zinker), 1 liten
flageolett (flautino), 1 diskanttrumpet (clarino)
och 3 dämpade trumpeter. Hans efterträdare
inskränkte blåskören betydligt, och hos A. Scarlatti
finna vi stråkqvartetten behandlad såsom orkesterns
grundval på samma sätt som sedermera. S. Bach
använde utom stråkar nu föråldrade slag af oboer,
derjämte fagotter, zinker, basuner, trumpeter och
pukor samt behandlade sina flesta instrument såsom
»reala» stämmor (deltagande i det kontrapunktiska arbetet). Händel
anlitade mera sällan föråldrade instrument och
blandade sin orkester mera likt nyare sätt, dock
med öfvervigt af oboer och fagotter (klarinetten
fick insteg först på Mozarts tid). Haydn är den
moderna orkesterns fader, Beethoven dess fulländare
på klassisk mark. Inom romantiken är Berlioz den
mest genialiske instrumentören. Knäppinstrument,
såsom luta, teorb, guitarr, försvunno småningom ur
orkestern och representeras nu endast af harpan. –
Nedanstående tabell visar sammansättningen af en
del orkestrar från äldre och nyare tid. Naturligtvis
kunna moderna orkestrar icke tillfälligtvis undvara
t. ex. en piccola eller kontrafagott, om dessa
än, såsom synes, ej alltid tillhöra den ordinarie
anställningen; bassetthorn är stundom alternativ för
basklarinett, ofikleid för bastuba. Med afseende
på svenska hofkapellets historik må nämnas, att
enl. gamla teateralmanacker klarinetter der upptogos
först 1780, trumpeter och pukor 1782, harpa 1811 och
basuner 1816.
Paris-konservatoriet.Leipzigs Gewandhaus.Dresden.operan 1754.Baireuth 1876.Händelsfest London 1784.Händelsfest London 1880.Svenska hofkapellet 1778.Svenska hofkapellet 1887.
1:sta Violin 15 14 8 16 48 92 13 8
2:dra Violin 14 14 7 16 47 85 13 7
Viola 10 9 4 12 26 57 4 6
Violoncell 12 9 3 12 21 58 4 5
Kontrabas 9 6 3 8 15 48 2 5
Flöjt 4 2 2 3 6 8 3 4
Piccola 1 1 6
Oboe 2 2 5 3 26 8 2 3
Eng. horn 1
Klarinett 2 2 3 8 4
Basklarinett 1
Fagott 4 2 5 3 26 8 1 3
Kontrafagott 1 1
Trumpet 2 2 3 3 12 6 3
Horn 4 4 2 8 12 12 2 2
Basun 3 3 3 6 9 3
Pukor par 1 3 2 4 1
Cornet à pist. 1 6
Bastrumpet 1
Tenortuba 2
Bastuba 1 2 3
Kontrabastuba 1
Kontrabasbasun 1
Harpa 1 6 1
Bastrumma 1 1 1 1 1
Tallrikar 1 1 1 4 1


Orkesterton. Se Kammarton.

Orkestik (hårdt k; af Grek. orchestike, hörande till
dans, näml. techne, konst), danskonst. Se Dans.

Orkestrion (hårdt k; af Grek. orchestra, se
d. o.). 1. En portativ orgel, uppfunnen af abbé Vogler
samt af honom spelad i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free