- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
355-356

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Origo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Amsterdam 1789 och i Stockholm 1796. Den hade 4 klaviaturer
och crescendoinrättning samt egde styrkan af
en 16 fots orgel. – 2. En mekanisk orgel eller
ett större positiv, som spelas medelst urverk.
A. L.

Orkhan, den andre turkiske sultanen, son af
turkiska rikets grundläggare Osman, föddes 1288 och
efterträdde fadern 1326. Han utvidgade turkarnas
besittningar i Mindre Asien, bl. a. genom eröfring
af Brussa, som han valde till sitt residens, och
1357 fattade hans äldste son, Sulejman (d. 1359),
fast fot på den europeiska sidan af Hellesponten,
i Gallipoli. Bland de regeringshandlingar
O. vidtog märkes upprättandet af de ryktbara
janitsjarerna. Sedan 1346 hade han till gemål kejsar
Johannes Kantakuzenos’ dotter Theodora. Han dog
1359 och efterträddes af sin andre son i ordningen,
Murad I.

Orkidéer. Se Orchideae.

Orkla, elf i Nordanfjällske Norge, upprinner ur
Orkelsjön vid Orkelhö i östra delen af Dovreplatån och
flyter först genom Kvikne härad i Hedemarkens amt,
hvarefter den, förstärkt af Ya och Inna, går genom
Söndre Trondhjems amt och vid Orkedalsören faller
uti Orkedalsfjorden, en gren af
Trondhjemsfjorden, sedan den ytterligare upptagit Gisna, Resa
och Svorka. Längd 153 km., flodområde 3,490 qvkm.
Y. N.

Orlamünde, småstad i hertigdömet Sachsen-Altenburg,
vid Saale. Omkr. 1,500 innev. Staden hade i
medeltiden egna grefvar, med stora besittningar,
särskildt i Thüringen och Franken. Den äldre linien
utslocknade 1095, hvarefter de orlamündiska godsen
tillföllo grefve Siegfried af Ballenstedt och 1140
Albrekt Björnen, hvars efterkommande delade sig i
flere linier. Slägten utgick 1476, sedan större
delen af dess besittningar förut gått förlorade
till landtgrefvarna af Thüringen. Bland grefvarna
af O. märkas Siegfried III, Albrekt Björnens sonson,
som var gift med Valdemar I:s i Danmark äldsta dotter
Sofia, samt deras son Albert af O. (se denne). En
grefve Otto (i 13:de årh.) var enligt sagan gift med
den såsom barnamörderska beryktade Agnes af Meran
(se Agnes och Hvita frun).

Orlando furioso (»Den rasande Roland»), titel på en
episk dikt af Ariosto (se denne). – O. innamorato
(»Den förälskade Roland»), titel på en riddaredikt
af Bojardo (se denne).

Orlandus Lassus. Se Lasso.

Orieana, bot. Se Bixa.

Orleanist. Se Orléans, sp. 360.

Orléans [-lea’ng], hufvudstad i franska
depart. Loiret, ligger på en bördig slätt på högra
stranden af Loire, vid jernvägen till Paris,
hvilken straxt n. om staden delar sig i två
hufvudlinier: en vestlig till Nantes och Bordeaux
och en sydlig till Bourges och Toulouse, hvarjämte
linier utgå mot ö. till Pithiviers, Châlons-sur-Marne
och Gien samt mot n. till Rouen. Med förstaden S:t
Marceau, på venstra flodstranden, är O. förenadt
genom en stenbro och en jernvägsbro. Den närmast
floden belägna delen af staden är tätt sammanträngd,
hvaremot de nya
stadsdelarna utanför bulevarderna (de forna vallarna)
hafva modernare utseende. Place du Martroi i
midten af staden prydes sedan 1855 af Jungfruns
af O. ryttarestaty, hvaremot den derstädes 1804
uppställda statyn flyttades till södra änden af
Loire-bron, nära platsen för Les Tourelles, som
genom Jeanne d’Arc intogs d. 7 Maj 1429. Från Place
du Martroi leder Rue Jeanne d’Arc till katedralen
S:te Croix, som grundades i 13:de årh., men,
sedan den 1567 förstörts af hugenotterna, ombyggdes
1601–1790 »i gotisk katedralstil och utgör en af de
sällsammaste arkitektoniska anakronismer». Andra
mera framstående kyrkor äro S:t Aignan (ombyggd i
15:de årh.), S:t Euverte (från 13:de–15:de årh.),
S:t Pierre le Puellier (från 12:te årh.) och Notre
Dame de Recouvrance (byggd 1517–19 och helgad åt
minnet af stadens befrielse), de tre sistnämnda
restaurerade i 19:de årh. Hôtel de ville, bygdt 1530,
var fordom residens för guvernörerna i O. och beboddes
af franska konungar och drottningar från Frans II
till Henrik IV samt fick sin nuvarande bestämmelse
först 1790. Framför ingången står en bronsstaty
af Jeanne d’Arc (en kopia af prinsessan Maries af
Orléans mästerverk i Versailles), och byggnadens inre
förvarar flere konstverk, framställande tilldragelser
ur Jeanne d’Arcs historia. Stadens historiska museum
är en af de intressantaste provinssamlingarna
i Frankrike; en särskild afdelning är egnad åt
minnet af nämnda hjeltinna. Staden har derjämte
tafvel- och skulpturgalleri, naturhistoriskt
museum samt bibliotek (omkr. 50,000 bd), botanisk
trädgård m. m. Bland privata hus äro Agnes Sorels,
Frans I:s samt Jeanne d’Arcs (som hon bebodde
under stadens belägring 1429) af historiskt
intresse. O. hade 1886 51,208 innev., är säte för
en biskop, generalkommandot för 5:te armékåren, en
appellationsdomstol, ett lycée, ett prestseminarium,
lärare- och lärarinneseminarium, en högre och
en lägre reformert skola m. fl. läroanstalter. –
O. ligger vid en af gammalt vigtig plats. Loire
når der sin nordligaste, och Seine närmast belägna
punkt. Floden är kanaliserad längs högra stranden,
så att den utgör en fortsättning af Orléans-kanalen,
hvilken jämte Loing- och Briare-kanalerna förenar
Loire med Seine. Genom sitt läge vid landets största
flod är O. en förmedlare af handeln mellan Paris
och Loire-bäckenet, och äfven såsom industristad
intager den en framstående plats. Särskildt äro flere
grenar af textilindustrien representerade. – O. är
en gammal keltisk stad, identisk med det af Caesar
förstörda Cenabum, karnuternas hufvudstad. Under
kejsar Aurelianus (270–275) erhöll den namnet Civitas
Aureliani,
af hvilket det nuv. namnet uppstått. 451
belägrades staden af Attila, men försvarades af sin
biskop Anianus (S:t Aignan), tills Aëtius anlände
till hjelp. På Klodvigs tid förenades staden 486
med frankiska riket och var vid den efter Klodvigs
död inträffande delningen af riket 511–528 hufvudort
i ett konungarike O. (omfattande prov. Orléanais,
Maine, Touraine, Berry, Anjou och södra delen af
Aquitanien). Ett sjelfständigt konungarike O. egde
bestånd äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free