- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
357-358

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orléans ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

561–593. Det omfattade utom de ofvan nämnda
prov. äfven konungariket Burgund och hade till
hufvudstad Châlon-sur-Saone. Vikingar plundrade
staden tvänne gånger (856 och 865). Sedermera var
O. en af hertigdömet Franciens vigtigaste städer
samt hufvudort i grefskapet, sedan 1344
hertigdömet O. Staden fick 1309 ett universitet. I
krigshistorien är O. bekant företrädesvis genom
engelsmännens belägring 1428–29, då staden räddades
genom Jeanne d’Arc. Det åt henne på Loire-bron
resta monumentet, som framställde henne och Karl VII
knäböjande för Kristi kors, förstördes 1793. Äfven
under hugenottkrigen spelade O. en framstående
rol. Under fransk-tyska kriget 1870 utkämpades
d. 3 och 4 Dec. en rad strider emellan de på
alla norrifrån mot O. ledande vägarna framryckande
tyskarna, under prins Fredrik Karl, å ena sidan samt
midten och venstra flygeln af franska Loire-armén å
andra sidan. Dessa strider sammanfattas under namnet
slaget vid O. Franska armén intog en delvis betäckt
ställning i skogstrakten n. om staden. Striderna
slutade med att fransmännen utrymde O., som d. 4 på
aftonen besattes af tyskarna, och att Loire-armén
sprängdes i tre delar.

Orléans [-lea’ng-], franska hertigliga ätter,
yngre grenar af konungahuset, hvilka innehaft
hertigdömet Orléans såsom apanage eller, i senare
rid, burit titeln efter detta. – Förste hertigen af
O. var Filip, konung Filip VI:s fjerde son, hvilken
1344 fick det gamla grefskapet O. såsom hertigdöme i
apanage och afled barnlös 1375. Efter dennes enkas död
förlänade konung Karl VI 1392 hertigdömet åt sin yngre
broder, Ludvig, grefve af Valois, stamfader för ätten

Valois-Orléans. 1. Ludvig af O., konung Karl V:s son,
f. 1372, var en i kroppsligt och andligt afseende rikt
begåfvad man, som genom drottning Isabellas gunst
1404 af sin broder utnämndes att sköta regeringen,
då denne var af sjukdom oförmögen dertill. Han
pålade folket tryckande skatter, som slösades bort
på lyx, och uppväckte derigenom stort missnöje. I
spetsen för de missnöjde ställde sig hans kusin hertig
Johan den orädde af Burgund, hvars äktenskapliga ära
han kränkt, och denne lät d. 23 Nov. 1407 mörda L. i
Paris. I sitt äktenskåp med Valentina Visconti af
Milano hade L. 5 söner och 3 döttrar. Utom äktenskapet
hade han sonen Dunois, den ryktbare »bastarden af
Orléans». – 2. Karl, hertig af O., förut grefve af
Angoulême, den föregåendes äldste son, f. 1391,
d. 1465, var först förmäld med engelske konungen
Richard II:s enka och sedermera med en dotter till
grefve Bernhard af Armagnac (se d o.), hvilken blef
ledare för det orléanska partiet (»armagnacs») i
kampen mot det burgundiska (»bourguignons»), I slaget
vid Azincourt föll K. 1415 i engelsmännens händer
och hölls i 25-årig fångenskap. Såväl under denna
som under senare delen af sin lefnad egnade K. sig
ät skaldskap. Hans dikter utgåfvos första gången af
Guichard (1842). I sitt 3:dje äktenskap med Maria af
Kleve, hade K. sonen Ludvig, hertig af O., f. 1462,
hvilken 1498 blef Frankrikes konung under namnet
Ludvig XII (se Ludvig, franska konungar, 12) och
återförenade huset O:s alla besittningar med
kronan.

Bourbon-Orléans. 1. Johan Baptiste
Gaston,
f. 1608, konung Henrik IV:s son, erhöll af
sin äldre broder konung Ludvig XIII hertigdömet O. och
grefskapet Blois i apanage, när han 1626 förmälde sig
med Marie af Montpensier. G. deltog i alla ränker
och sammansvärjningar emot Richelieu, men lemnade fegt
sina vänner i sticket. Efter Ludvig XIII:s död var han
(1644–46) rikets generalståthållare och hade lycka
i kriget mot spaniorerna i Flandern. Under Fronden
(1648–52) vacklade han fram och tillbaka mellan
det kungliga partiet och upprorsmännen, förvisades
efter det förras seger till Blois och dog der 1660. I
sitt första gifte hade G. dottern Anne-Marie-Louise
(se Montpensier 2), i sitt andra, med Margareta
af Lothringen, 3 döttrar. Hertigdömet O. hemföll
således vid G:s död till kronan. Men G:s brorson
Ludvig XIV förlänade det åt sin broder 2. Filip, det
ännu lefvande huset O:s stamfader, f. 1640, d. 1701,
som derjämte erhöll hertigdömena Valois, Chartres,
Nemours och Montpensier samt herrskapet Montargis
och sålunda lade grunden till huset O:s ofantliga
rikedomar. Om honom se vidare Filip, franska prinsar
1. – 3. Filip (II), hertig af O., förut hertig af
Chartres, kallad Regenten), den föregåendes andre
son i hans äktenskap med Elisabet Charlotta af Pfalz,
f. 1674, d. 1723. I sitt äktenskap med Mademoiselle
af Blois, Ludvig XIV:s dotter med Montespan, hade
F. 1 son och 6 döttrar. Om honom se vidare Filip,
franska prinsar 2. – 4. Ludvig, hertig af O., den
föregåendes son, f. 1703, d. 1752, egnade sig åt
lärda studier. Han var förmäld med Augusta Maria
af Baden (d. 1726). – 5. Ludvig Filip, hertig af O.,
före faderns död hertig af Chartres, den föregåendes
son, f. 1725, d. 1785, deltog 1742–44 i fälttåget
i Nederländerna, var en tid efter sin fader guvernör
i Dauphiné, men lefde sedermera på slottet Bagnolet
i umgänge med lärde och konstnärer. I sitt första
äktenskap, med Louise-Henriette af Bourbon-Conti
(d. 1759), hade han en son och dottern Louise
(se Condé 8). 1773 förmälde han sig med
M:me de Montesson. – 6. Ludvig Filip, hertig af
O., före faderns död hertig af Chartres, född i
S:t Cloud d. 13 April 1747, förmälde sig 1769 med
Louise Marie Adelaïde af Bourbon-Penthièvre (skild
1792, d. 1821), som medförde en enorm hemgift. Han var
utrustad med godt hufvud och vackert yttre, men var
ärelysten, karakterslös och utsväfvande. Med hofvet,
särskildt med Marie Antoinette, kom han tidigt
på spänd fot och sällade sig till oppositionen
mot Ludvig: XVI:s regering. Han begagnade
alla tillfällen att bereda denna svårigheter och
bana sig sjelf väg till makten. Vid den »séance
royale», som Ludvig XVI d. 19 Nov. 1787 höll i
det motsträfviga parlamentet, protesterade han mot
den påbjudna inregistreringen af regeringsbeslutet
i statslånefrågan. Med anledning deraf blef han
till April 1788 förvisad från hufvudstaden, hvilket
beredde honom tillfälle att framstå såsom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free