- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
363-364

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orléans ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det nybildade gardet. – 1. Grigorij Grigorjevitj,
furst O., Katarina II:s älskare, skall hafva varit
sonson af ofvannämnde strelts. Han föddes 1734 (fadern
var generalmajor) och egnade sig åt den militära
banan. Då han under Sjuåriga kriget (1756–63) af
en tillfällighet skickats från krigsskådeplatsen
till Petersburg, föllo dåv. storfurstinnan
Katarinas blickar på hans manliga skönhet, och
han blef Stanislaus Poniatovskis efterträdare i
hennes gunst. Han var en af Katarinas förtrogne vid
utförandet af den kupp, som 1762 satte kejsarekronan
på hennes hufvud, samt erhöll ofantliga besittningar
och de högsta värdigheter. Så t. ex. blef han
1762 – jämte fyra sina bröder – grefve och 1766
generalfälttygmästare samt hugnades 1772, på Katarinas
föranstaltande, med tysk riksfurstlig rang. Någon
tid närde han förhoppning om att blifva Katarinas
gemål, men denna plan stötte på ett segrande motstånd
hos den högre aristokratien, hvilken anfördes af
Panin. Likaså drömde O. fåfängt om ett kaspiskt eller
grekiskt konungarike. Alltför rå och egensinnig för
att i längden kunna bibehålla sin personliga ställning
hos den lidelsefulla kejsarinnan, undanträngdes han
till sin grämelse omsider af Potemkin och andra. Vid
ett öfvergående närmande 1772 mottog han dock
bland andra gåfvor det präktiga marmorpalatset i
Petersburg. S. å. förskaffade han Katarina den
ryktbara diamant, som bär hans namn och numera
pryder den ryske kejsarens spira. 1777 gifte O. sig
med en sin kusin, blef 1781 sinnessjuk och dog i
Moskva 1783. Från hans förbindelse med Katarina
härstammar den grefliga familjen Bobrinskij. –
2. Alexej Grigorjevitj, grefve O.-Tjesmenskij,
den föregåendes broder, f. 1737, deltog synnerligen
verksamt i revolutionen 1762 och var den, som
betryggade herskareskiftet genom att verkställa Peter
III:s afdagatagande. Efter fredsbrottet med Turkiet
1768 blef han general-amiral för den flotta, som
från Östersjön afsändes till grekiska arkipelagen,
framkallade en sedermera illa understödd resning
bland grekerna genom att ingifva dem öfverdrifna
förhoppningar samt tillräknade sig utan synnerlig
orsak förtjensten af ryska flottans lysande framgång
vid Chios och de turkiska skeppens uppbrännande i
Tjesmeviken (1770). efter hvilken tilldragelse
han iick binamnet Tjesmenskij. Potemkins växande
gunstlingskap hos Katarina lärde O. sig aldrig åse
med jämnmod. Då Paul kom på tronen (1796), och
Peter III:s lik med stor högtidlighet flyttades från
Alexarider-Nevskiklostret till Peter-Paulsfästningens
kyrka, tvangs O. att fungera vid denna ceremoni och
behandlades i öfrigt med otvetydigt förakt. Han begaf
sig till utlandet, återkom först efter Alexander
I:s tronbestigning (1801) och dog i Moskva 1808. –
3. Michail Feodorovitj O., f. 1785, naturlig son
af en broder till de föregående, var flygeladjutant
hos Alexander I under fälttågen mot Napoleon, men
slöt sig sedermera till de kretsar inom ryska armén,
som intresserades af frågan om en reform af Rysslands
statslif i konstitutionel riktning, och
aflägsnades derför såsom divisionsgeneral
till sydarmén. 1825 arresterades han såsom
»dekabrist», benådades 1826, men förvisades till
sina gods. Död 1842. – 4. Alexej Feodorovitj,
furst O., den föregåendes broder, f. 1788,
ådagalade såsom regementschef stor energi vid
Decemberupprorets undertryckande (1825), belönades
med greflig värdighet och åtnjöt under Nikolaus’
hela lifstid hans fullaste förtroende. 1828–29 förde
han en kavalleridivision mot turkarna och afslöt
freden i Adrianopel, hvarefter han brukades i flere
maktpåliggande beskickningar: 1831 till Polen, 1832
till Haag och London samt 1833 till Turkiet, der han
under det af Egyptens pascha framkallade trångmålet
förmådde sultanen till den för Ryssland gynsamma
traktaten i Unkjar-Skelessj. Han blef derefter general
af kavalleriet, medlem af riksrådet och 1844, efter
Benckendorfs död, chef för polisväsendet. 1854 sändes
han till Wien för att söka draga Österrike öfver på
Rysslands sida i Krimkriget, nedlade efter Nikolaus’
död (1855) chefskapet öfver gendarmeriet, men
sändes 1856 till fredskongressen i Paris och erhöll
s. å. presidiet i riksrådet och i ministerrådet samt
furstlig värdighet. Död 1861. – 5. Nikolaj
Alexejevitj,
furst O., den föregåendes son, diplomat,
förlorade 1854 såsom öfverste ena armen och ena ögat
vid belägringen af Silistria. Han hyste liberala
politiska tänkesätt och yrkade mildhet mot Polen,
egde vetenskaplig bildning samt skref ett arbete
öfver Preussens fälttåg 1806. 1861 utnämndes han
till faderns efterträdare såsom general-adjutant
hos kejsaren och befordrades 1878 till general af
kavalleriet, men användes sedan 1860 oafbrutet på
diplomatiska poster, såsom i Bruxelles (1860–70), hos
franska republiken (1872–84) och slutligen i
Berlin. Död 1885. – 6. Vladimir Davydov, grefve
O.-Davydov, dotterson af en yngre broder till O. 1 och
O. 2, fick 1856 tillåtelse att upptaga namnet O. och
grefvetiteln. Han gjorde sig känd såsom ledare för
motståndet mot lifegenskapens upphäfvande och var
ordförande för Moskvas adel, då denna 1865 begärde
en statsförfattnings införande. – Icke beslägtad med
denna familj O. är en kosakfamilj O., hvilken sedan
1799 på grund af ett gifte kallar sig O.-Denissov,
och hvilken i tre slägtled gifvit hetmaner åt de
donske kosakerna.

Orlovs trafvare. Se Stuteri.

Orlunda, socken i Östergötlands län, Aska härad. Areal
1,308 har. 544 innev. (1886). Annex till Hagebyhöga,
Linköpings stift, Aska kontrakt.

Orm, zool. Se Ormarna.

Orm, Edvard, målare,
f. 1670, sannolikt i Småland, var möjligen lärjunge
af Ehrenstrahl eller af von Krafft. 1719–29 var
han bosatt i Jönköping. Det förra året utförde
han tak- och väggmålningarna i Grenna stads kyrka
(allegoriska bilder öfver bönen »Fader vår») och 1729
dylika i Hakarps kyrka (Vexiö stift). Från sistn. år
vistades han på Öland, der han utförde altartaflor
för Gräsgård, Mörby långa m. fl. kyrkor samt målade
porträtt af prester och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free