- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
381-382

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ornamentik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Petersburg befintliga skolan för utbildande af
läkare för armén, blef s. å, underkirurg vid nämnda
anstalt och 1757 kirurg vid ett infanteriregemente,
med hvilket han deltog i Sjuåriga kriget mot
Preussen. Efter fredsslutet anställdes han vid
stadsfysikatet och befordrades till operatör vid
Marinhospitalet. Då Katarina II 1768 stiftade ett
s. k. Medicinskt kollegium, som sedermera en längre
tid var den högsta administrativa myndigheten i
sanitetsangelägenheterna i Ryssland, befallde hon
att med anledning deraf en medicine doktorsvärdighet
skulle utdelas, och denna, den första inom Ryssland
utdelade, tillföll O. 1770 blef han sänd att hämma
den bland de i kriget mot Turkiet deltagande ryska
trupperna inbrutna pesten. Vid hans ankomst till de
af farsoten mest hemsökta trakterna vid Batusjany
och Jassy fann han allt i den största förvildning
och elände. Knappt hade han, sedan han med stora
ansträngningar lyckats få trupperna bättre lägrade
och förplägade, ernått en betydlig förbättring i
förhållandena, innan han återkallades samt 1771 sändes
till Moskva, der pesten likaledes utbrutit. Genom
sitt energiska uppträdande bidrog han i hög grad
till hämmande af sjukdomen. Efter att derpå en
kort tid hafva tjenstgjort som polisläkare i
Petersburg blef han 1772 stadsfysikus i Moskva,
hvilken tjenst han för tilltagande sjuklighet
1776 lemnade. Han flyttade då till en egendom i
närheten af Petersburg. Der egnade han sig åt en
ganska omfattande skriftställareverksamhet. Utom en
mängd afhandlingar rörande landtbruket och farsoter
bland boskapen (i Fria ekonomiska sällskapets i
S:t Petersburg »Acta») utgaf han 1784 ett större
arbete: Descriptio pestis, quae anno 1770 in Jassia
et 1771 m Moscua grassata est.
1803 utnämndes
han till ledamot i rikets Medicinalråd och 1808
till medlem af Mediko-kirurgiska akademien i
Petersburg, från hvilka bägge befattningar han 1810
på begäran erhöll afsked. O. afled d. 1 Sept. 1811.
L. W. F.

Orre (»Kung O.»). Se Kung Orre.

Orren. Se Orrslägtet.

Orrfoglarna, Tetraonidae, zool., bilda en familj
inom hönsfoglarnas ordning (Gallinae) och foglarnas
klass. De hafva tjock, klumpig kropp med kort hals
och litet hufvud. Näbben är kort, stark, hvälfd samt
utan intryckning framom näsborrarna och köttig,
naken hud vid roten. Vingarna äro tämligen korta,
kupiga, rundade och med första smällpennan icke
längst. Benen äro starka, försedda med baktå, men
sakna sporrar. Framtårna äro vid roten mer eller
mindre förenade medelst hud. Till denna familj
hör en mängd arter i alla trakter af jorden,
talrikast i de afrikanska och orientaliska,
fåtaligast i de australiska landen. Slägtena
fördelas på tvänne underfamiljer: skogs- och
fjällhöns (Tetraoninae) och fälthöns (Perdicinae).
C. R. S.

Orrhöns, kollektiv benämning för flere individer af
arten orre.

Orrmulum, medelengelsk dikt. författad i början af
1200-talet af en augustimnunk Orrm,
hvilken sannolikt lefde i nordöstliga delen af
mellersta England. Dikten, hvaraf blott omkr. en
åttondedel (öfver 10,000 vers) bevarats till vår tid,
innehåller en parafras och vidlyftig utläggning
af kyrkoårets evangelier, hufvudsakligen med
ledning af Augustinus, Beda och Aelfric. Stilen
är i allmänhet torr och prosaisk, stundom varmt
förmanande. Versmåttet är jambisk septenar utan
alliteration eller rim. Orrms engelska språk är
starkt blandadt med nordiska lånord, upptagna från
det mäktiga danska folkelementet i hans hembygd,
som hörde till den s. k. Danelagen. Deremot saknas
nästan h. o. h. romanska lånord. I språkhistoriskt
hänseende är Orrmulum af mycket stor vigt,
särskildt på grund af det strängt fonetiska
stafsätt, som förf. användt för konsonanterna. En
enda handskrift finnes nu, sannolikt Orrms egen.
A. E.

Orrslägtet l. skogshönsslägtet, Tetrao, zool.,
hör till orrfoglarnas familj (Tetraonidae) inom
hönsfoglarnas ordning (Gallinae) af foglarnas
klass. Näbben är kort, stark, mycket hvälfd och
hoptryckt från sidorna; näsborrarna äro rundade,
försedda med en mjuk, hvälfd och tätt befjädrad
hud samt ofvan omgifna och dolda af pannans
fjädrar. Ofvanför ögonen finnes en halfmånformig,
bar, med små vårtor tätt belagd, röd fläck. Tarserna
äro helt och hållet fjäderklädda, tårna nakna, i
kanterna försedda med fjäll och kamtänder, klorna
trubbiga. Vingarna äro korta och kupiga. Könen
vexla mycket till färgen, och hannarna äro störst. –
Dit hörande arter bebo skogs- och buskmarker, men
äfven hedar; de vistas under sommaren för det mesta
på marken, men om vintern mera i träden. Under den
senare årstiden träffas de ej sällan i stora, från en
trakt till en annan kringstrykande skaror. De lyfta
sig med någon ansträngning från marken, men sedan
de kommit upp i luften, flyga de ganska snabbt och
mången gång betydliga sträckor. Skogshönsen lefva i
månggifte, hålla om våren lek samt hafva då ett slags
sång och egendomliga åtbörder. Äggen, som äro 5 till
16, gulaktiga, fläckade och punkterade med brunt,
läggas i ett rede på marken, vanligen bland buskar,
ljung o. s. v. Ungarna vårdas af modern ensam. De
kunna inom få dagar efter kläckningen flyga kortare
stycken och förstå att väl gömma sig på marken, der
de i anseende till sin brunfläckiga färg äro svåra
att upptäcka. Sedan honorna börjat rufva sina ägg,
ströfva hannarna ensamma omkring till hösten, då de
sälla sig till de öfriga. Under tiden hafva de, liksom
honorna, burit en särskild sommardrägt på hufvud
och hals; men öfver hela kroppen rugga de blott en
gång. Födan utgöres under sommaren af knoppar, blad,
bär, frön, ollon, insekter, larver och maskar. Om
vintern lefver orren mestadels af björkknopp, tjädern
af tallbarr. Dessa foglars kött är utmärkt, hvarför
de ock äro föremål för flerehanda slags jagt och
fångst (se nedan). I vildthandeln ingå skogshönsen
till betydligt antal.

Orren, T. tetrix, häckar allmänt i hela vårt land
upp i granens region på fjällen. Han igenkännes
på sin klufna stjert. Hannen är svart,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free