Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ortofosforsyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under hvilka han på allt sätt omhuldades af
Tessin, ordnade sina samlingar och utgaf sin dagbok
samt flere afhandlingar i Vetenskapsakademiens
handlingar. 1758 blef han ledamot af nämnda akademi
och s. å. vice pastor i Hasslöf och Våxtorp af
Göteborgs stift. Han utnämndes 1760 till ordinarie
innehafvare af kyrkoherdesysslan derstädes och
blef 1778 teol. doktor. O. afled d. 23 Dec. 1805.
-rn.
2. Osbeck, Karl Gustaf, läkare, den föregåendes
son, född i Hasslöfs prestgård, Halland, 1766, student
i Lund 1785, kirurgie magister 1793, praktiserade
sedan såsom uppbördsläkare och förste läkare på
ostindiefarare samt förordnades 1800 till andre
läkare vid kurhuset i Vadstena. 1810 kallades han
till Stockholm, blef 1813 läkare vid Stockholms
stads och läns s. å. inrättade kurhus och fick
1820 assessors titel. Han afled i Stockholm d. 24
Nov. 1841. O. var den förste, som i Sverige införde
bruket af den s. k. dietkuren mot syfilis. Han
beskref denna bl. a. i Fullständig uppgift af min
brukade cur-methode emot urartade veneriska sjukdomar
(1811). -rn.
Osborn, Sherard, engelsk sjöofficer, ishafsfarare,
f. 1822, d. 1875, förde »Pioneer» såväl på Austins
expedition 1850–51 som på Belchers 1852–54 och gjorde
under den senare jämte Bichards en vidsträckt slädfärd
i Parry-arkipelagen. O. deltog i krigsexpeditionerna
mot Kina 1841 och 1857, under hvilken senare han
trängde upp för Jang-tse-kiang ända till Han-kau. 1873
blef han konteramiral. Han utgaf bl. a. Narratives
of voyage and adventure (1865 o. f.).
Osborne [å’sbårn], George Alexander, engelsk pianist,
f. 1806, elev af Kalkbrenner, Pixis och Fétis, lefver
sedan 1843 i London såsom ansedd pianolärare. O. har
skrifvit stråkqvartetter och, jämte Bériot,
violinduetter, men gjort sig mest känd såsom
pianokompositör i den ytligare salongsgenren. Hans
Pluie de perles täflade en tid nära nog med Thekla
Badarzewskas stycken i popularitet bland dilettanter
med godtköpsfärdighet. A. L.
Osborne house [å’sbårnhaus]. Se Cowes.
Osby, socken i Kristianstads län, Östra Göinge
härad. Areal 17,773 har. 4,618 innev. (1886). O. utgör
ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Östra
Göinge kontrakt.
Oscedo, Lat., med., gäspkramp, krampartad gäspning
med djup, hörbar inspiration. Öppen mun och en viss
sömnighet, beror dels på retning från hjernan vid
hjernlidande (t. ex. apoplexi), dels och oftare
på reflexretning från lifmodern, i synnerhet vid
hysteri. F. B.
Oschatz, stad i konungariket
Sachsen, regeringsområdet Leipzig, vid
jernvägslinien Leipzig–Riesa–Dresden. 8,711
innev. (1885). Lärareseminarium.
Oscheocele (af Grek. oscheon, testikelpung, och kele,
bråck), med., skrotalbråck.
Oschersleben, stad i preuss. regeringsområdet
Magdeburg (prov. Sachsen), vid jernvägarna
till Magdeburg och Halberstadt. 9,671
innev. (1885). Hvitbetssockerfabriker, spritfabrik,
maskinfabriker m. m.
Oscillarieae (oscillariaceae), bot., benämnes en
familj bland Cyanophyceae, de blågröna algerna. Hvarje
hithörande alg utgör en styf, cylindrisk, grenig,
skrufformigt vriden eller icke vriden kedja af
skiflika celler, som alla äro af samma slag och alla
kunna dela sig. Förökning eger rum derigenom att
cellkedjorna sönderbrista. Under det algtrådarna vrida
sig kring sin längdaxel, glida de långsamt fram och
tillbaka, i det de föga skrufvridna ändarna svänga
likt pendlar från sida till sida. Denna svängande,
oscillerande, rörelse har gifvit anledning
till familjens namn. På fuktig jord, i diken,
rännstenar eller vattenpölar bilda dessa oscillarier
ofta ett hinnaktigt, svartgrönt öfverdrag,
som har en egendomlig lukt. Slägtet Spirulina
har starkt skrufvridna, men deremot Oscillaria
icke eller föga vridna trådar eller cellkedjor.
O. T. S.
Oscillation (Lat. oscillatio), svängning, mek.,
fys. När en kropp eger en periodisk rörelse å ömse
sidor om ett bestämdt jämnvigtsläge, säges han vara
försatt i oscillation eller göra oscillationer. Dessa
benämnas jämväl vibrationer l. dallringar, när
banan, som de särskilda partiklarna beskrifva, är
helt liten. Exempel å oscillationsrörelse lemna
en svängande pendel äfvensom en kompassnål, som
aflägsnats ur sitt jämnvigtsläge i magnetiska
meridianen och svänger under jordmagnetismens
inflytande. Ljudets och ljusets fortplantning sker
genom oscillationer, som för det förstnämnda ega rum
i luften eller något annat gasformigt, fast eller
flytande ämne och för det sistnämnda i etern (se
Undulationsteorien). Såsom en hel oscillation
räknar man vid pendeln och magnetnålen hvardera af
de lika perioder, af hvilka den svängande kroppens
rörelse mellan de båda gränslägena utgöres. En half
oscillation motsvarar rörelsen mellan jämnvigtsläget
och ettdera gränsläget. – Oscillationsrörelsen
uppstår genom tyngdkraften samt den magnetiska och
elektriska attraktionen och repulsionen, elasticiteten
eller någon annan kraft, till följd af hvilken en
kropps partiklar sträfva att återtaga sina
jämnvigtslägen, när de af någon orsak blifvit derifrån
aflägsnade, samt genom trögheten, som föranleder
partiklarna att fortsätta rörelsen, äfven sedan nämnda
läge blifvit uppnådt. Af de anförda exemplen framgår,
att den är af stor betydelse inom naturen. Om
s. k. »svängningsbukar» se Bukar. G. R. D.
Oscillatorisk urladdning, fys. Om ett upprättstående,
i U-form böjdt glasrör medelst en kran på den
horisontala delen är afdeladt i tvänne rum och
en vätska ihälles till olika höjd i rörets ben,
går, när kranen öppnas, vätskan öfver från det ena
benet till det andra och ställer sig lika högt i
båda benen. Men detta sker ej på en gång, utan,
till följd af vätskans »tröghet», först efter flere
oscillationer, svängningar fram och tillbaka. Dessa
svängningars storlek och antal bero på motståndet mot
rörelsen (friktionen i röret). Kirchhoff och Feddersen
hafva på teoretisk väg ådagalagt och v. Oettingen
genom experiment lyckats visa, att ett liknande
fenomen eger rum inom etern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
