Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossifikation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1792). En mängd svenska skalder, från Atterbom
till S. A. Hollander, har bearbetat stycken
ur Ossian, och Runeberg har i »Kung Fjalar»
låtit den ossianska poesien stå upp i förklarad
gestalt. Ossians sånger hafva gifvit äfven
målaren stoff. Så har dansken Kratzenstein-Stub
hufvudsakligen från dem hemtat sina ämnen.
R. B.
Ossifikation (af Lat. os, genit. ossis, ben, och
facere, göra), förbening (se d. o.).
Ossoli, Sarah Margaret d’, född Fuller,
nord-amerikansk skriftställaren a, f. 1810. fick
en lärd och grundlig uppfostran, egnade sig
åt lärarinnekallet och öppnade 1839 i Boston
en föreläsnings- och konversations-cirkel för
fruntimmer. Hon ådagalade en stor stilistisk talang
i arbetena A summer on the lakes (1843), Woman in
the nineteenth century (1845), hvarest hon uttalar
vidtgående idéer i afseende på kvinnoemancipationen,
och Papers on art and literature (1846), en mycket
värderad samling kritiker. 1846 företog hon en resa
till Europa, gjorde bekantskap bl. a. med Carlyle och
George Sand, beundrades för sin konversationsgåfva,
som anses varit jämngod med m:me de Staëls, och
blef intagen af synnerlig hänförelse för Italien
samt den derstädes begynta frihetsrörelsen. I Rom
gifte hon sig 1847 med den unge markisen d’Ossoli,
tog tillika med honom liflig del i de politiska
händelserna och lemnade, i bedröfvelsen öfver
romerska republikens fall, Italien för att resa
öfver till Amerika, men omkom jämte sin make och sitt
späda barn under en orkan vid kusten af New Jersey,
d. 16 Juli 1850. Hennes vänner Channing och Emerson
m. fl. utgåfvo hennes Memoirs (2 bd, 1851).
Ossolinski. 1. Jerzy (Georg), furst O., polsk
statsman, f. 1595, d. 1650, tog en väsentlig del i
underhandlingarna i Altmark 1629 och blef 1630 polska
kronans storskattmästare, i hvilken ställning han 1632
genomdref prins Vladislavs val till konung. 1635 vardt
han krigsguvernör i Preussen och afslöt i Stumsdorf
det 26-åriga stilleståndet med Sverige. Han blef
senare vojevod i Krakov, vice kansler och (1643)
kronstorkansler. 1648 lade han sitt inflytande i
vågskålen till förmån för Johan Kasimirs val till
Vladislavs efterträdare. Sin furstetitel hade han
först fått af påfven Urban VIII, men upphöjdes
1634 äfven i tyskt riksfurstligt stånd. – 2. Józef
Maximilian O., grefve, polsk literaturhistoriker,
den föregåendes sonsons son, f. 1748, kom 1789
till Wien såsom medlem af galiziska ständernas
deputation och bosatte sig för framtiden i denna
stad. Han blef 1808 geheimeråd och 1809 föreståndare
för kejserl. hofbiblioteket. Död (blind) 1826. Han
författade Wiadomosci historyczno-krytyczne do dziejów
literatury polskiéi (4 bd, 1819–52) samt skisser,
glada berättelser m. m. O. utverkade på 1790-talet
upprättandet af en lärostol i polska språket och
literaturen vid det nygrundade universitetet i
Lemberg, och 1804 skänkte han sin dyrbara samling
af böcker, kartor, gravyrer, medaljer m. m. till
Zamoiskiska akademien derstädes samt donerade medel
till samlingens underhåll. Densamma är
känd under namnet Ossolinskiska institutet
l. »Nationalinsfitutet» och består af ett bibliotek
(81,000 bd, 3,000 handskrifter af vigt för Polens
historia i 17:de årh.), arkeologiskt museum,
vapensamling och tafvelgalleri. Institutet utgifver en
periodisk publikation (f. n. med titeln »Sprawozdanie
z czynnosci») och står i literär förbindelse
bl. a. med Vitt. hist. o. an t. akad. i Stockholm.
Ossuarium (Lat., af os, ben), benhus.
Ossuña. Se Osuña.
Ost (öster). Se Väderstreck.
Ost framställes ur mjölk genom koagulering (löpnande)
af dess kasein l. ostämne (se Mjölk, sp. 135–136). I
ost ingår jämte ostämne och vatten äfven större
delen af den ystade mjölkens fett samt en del af
dess mjölksocker och salter, hvaremot det öfriga af
mjölkens beståndsdelar afskiljes med vasslan. För
öfrigt innehåller osten salt, som tillsättes antingen
under beredningen eller straxt efter denna. Den
ojämförligt mesta mängden ost göres af komjölk,
medan får- och getmjölksosten bildar den mindre
gruppen. Eljest indelar man ostsorterna i mjuka
och fasta (hårda) eller ock, med hänsyn till den
använda mjölkens fetthalt, i gräddost l. öfverfet
(som innehåller högst 60 proc. fett), sötmjölks-
l. helfet ost (30 proc.), halffet (af halft skummad
mjölk; 20 proc.) och skummjölks- l. mager ost
(under 10 proc.). Ost är på det hela ett starkt
närande födoämne samt dertill, när den är väl mogen,
pikant för smaken och stimulerande för matsmältningen,
fastän ganska hårdsmält. Om de giftiga verkningar, som
förtärandet af ost stundom kan medföra, se Ostgift.
Ostberedningen har gamla anor. Den idkades af
forntidens egypter, hebréer och greker, och hos romare
och galler var ost en omtyckt rätt. Ostberedningen
går ut på att ur mjölken afskilja ostämnet och
fettet samt genom ändamålsenlig behandling och
lämpliga tillsatser bibringa dessa ämnen den smak
och lukt samt det utseende, som tillfredsställa
marknadens anspråk på hvarje särskild sort. Skenbart
obetydliga modifikationer i sättet för löpnandet samt
den vidare behandlingen utöfva ett högst väsentligt
inflytande på de olika sorternas smak och lukt. –
Ostämnet utfälles ur mjölken antingen genom syror
eller genom löpe. Bägge inverka direkt endast på
mjölkens ägghvitebeståndsdelar men syror utfälla
både ostämnet och de öfriga ägghviteämnena, löpe
endast det förra. I den med löpe beredda osten ingår
ock vida mera salter (hvilka bidraga till att göra
osten spröd och närande). Kaseinets utfällning genom
syrning, hvilken metod endast undantagsvis användes,
sker antingen så, att mjölken får frivilligt surna
(genom mjölksockrets förvandling till mjölksyra),
eller ock tillsättes t. ex. ättiksyra. Beredningen
af fasta ostsorter, de enda som tillverkas i
Sverige, sker på hufvudsakligen följande vis. I
ett för ändamålet inredt rum uppvärmes mjölken, för
löpningens påskyndande, i ostkar medelst ånga eller
i kopparkittel öfver öppen eld. Derefter tillsättes
ostfärg, vanligen »ansatte» (orleana, beredd med
asklut), eljest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
