Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossifikation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven utmärkta getostar. Holland frambringar sina
berömda sorter Stoltzer- och Edam-(Edamer)-ost;
den senare är hel- eller halffet, tät och mycket
fast, föga amper, med något saltaktig och torr smak
samt klotrund form. Den färgas utanpå rödviolett
medelst tournesol (se Crozophora). Cheddarosten, en
engelsk sort, som numera eftergöres öfverallt (hos oss
företrädesvis i Vestergötland), beredes af aftonmjölk
tillhopa med nysilad morgonmjölk, med skållning
och malning. Den är höggul, tät, men ej synnerligen
hård, med cylindrisk form och mild, fet, något amper
smak. Den engelska Chester-(Cheshire-)osten, en
helfet sort, som för sin mognad behöfver 1/2–2 år,
utgör en vigtig handelsartikel. Stilton-osten
(från Leicestershire) är öfverfet, blågrön,
med fin, skarp smak och högcylindrisk form. En
fin belgisk sötmjölksostsort är den smörmjuka,
ljusgula, illaluktande Limburgosten. Myssjan
brytes mycket lindrigt och upplägges genast i små
fyrkantiga formar; ostarna läggas derefter på halm och
mogna under upprepade tvättningar med saltlake, utan
annan pressning än att de ligga i lag på hvarandra med
salt strödt emellan. Berömdast bland franska sorter
är Roquefort-osten, en dessertost, som tillverkas
af fårmjölk med eller utan tillsats af något
getmjölk. Vid beredningen inströs ett slags brödmögel
lagervis. Källarna för dess mognad äro inredda i svala
kalkbergsgrottor nära staden Roquefort, i hvilkas
jämna, fuktiga temperatur osten genomväfves af den
egendomliga mögelvegetationen. Smaken blifver mycket
snart amper; formen är flatcylindrisk. Brie-osten
(fromage de Brie) är en fransk, helfet, mjuk
ost, som hastigt mognar. En tredje fransk sort är
Camembertosten, mjuk, mild och på ytan möglig. Den
italienska halffeta Parmesanosten, från trakterna
kring floden Po, blifver genom skållning fast och
tät, ehuru den ej pressas. Parmesanosten färgas
med saffran och har form af en väldig plattcylinder
med afrundade kanter. Strachino-osten, äfven från
norra Italien, är mjuk, tegelstensformig, hvit,
med rödaktiga fläckar, och föga hållbar. Den numera
mest berömda italienska sorten är Gorgonzola-osten,
som beredes i Lombardiet och mest liknar Roquefort;
den exporteras företrädesvis till Frankrike och
England. (Jämväl i Sverige har man börjat tillverka
Gorgonzola-ost vid Gysinge.) Italienarna bereda ost
äfven af hästmjölk. Tyskland tillverkar ost nästan
endast för eget behof. Deremot exportera Nord-Amerikas
förenta stater denna vara i massor till Europa och
Syd-Amerika. – Skummjölksost beredes i stor skala
vid skandinaviska smörmejerier. Skummjölken försättes
med kernmjölk, och ostmassan males vanligen. I Skåne
tillverkas mycket s. k. holsteinsk skummjölksost,
som är finpipig; den blir lätt läderaktig. En god
skummjölksost är kumminosten, hvilken är starkt
pressad samt kryddad med kummin och nejlikor. Den
har en skarp, behaglig smak. Tillverkningen har sitt
stamhåll i Holland (Leidenost, efter märket äfven
kallad »nyckelost»), men i Sverige beredes numera
en myckenhet kumminost, som kan till fullo täfla med
den holländska. På grund af sin stora
qväfvehalt och det särdeles billiga priset är
skummjölksost ett mycket lämpligt födoämne för de
mindre bemedlade. Man har börjat anställa försök med
att bereda »konstgjord ost» af separator-skummjölk
med tillsats af billigt fett, och det synes vara
möjligt att sålunda framställa nära nog lika god
ost som af helfet mjölk. Fettet (oleomargarin,
linolja eller kronolja ur svinister) blandas till
skummjölken i form af en emulsion. – Surmjölksost
(»appetitost») beredes af skummad eller oskummad
mjölk, som får surna vid 20–30° C. och sedermera
upphettas till 50°. Den är mjuk, smetig, fattig på
salter. Den norska »gammelosten» är en surmjölksost. –
Mesost (af Sv. dial. mesa, ostvassla; D. o. N.
mysse- l. myseost), en skandinavisk mejeriprodukt, tillverkas
på det sätt att vasslan från ostberedning blandas med
något grädde eller söt mjölk, hälst efter getter, och
uppkokas, hvarvid vassleägghvitan uppflyter. Denna
(»kasosten») afskummas, hvarefter återstoden,
hufvudsakligen bestående af mjölksocker, under
ständig och flitig omröring inkokas till en fint
kristallinisk massa. Dervid inröres å nyo kasosten. En
del af sockret öfvergår till karamell, som färgar
osten brun. Mesost är icke egentligen ost, enär
den hufvudsakligast utgör en mjölksockermassa. Den
beredes i Norrland och Norge af blandad get- och
komjölksvassla eller af den förra oblandad, men i
sydligare Sverige endast af komjölksvassla. Den
norrländska och norska getosten har getmjölkens fräna
smak. Sötost beredes i vissa trakter af Norrland
genom svagt löpnad ostmassas inkokning i vassla,
tills denna blifver brunaktig och söt. Lapparnas
renost beredes af skummad renmjölk, medelst löpe,
och blir genom rökning i kåtan gul och svartfläckig
utanpå, men är inuti krithvit och smakar som vanlig
skummjölksost, med en bismak af mjölkens fränhet. –
De olika sorterna mogen fetost innehålla samma
beståndsdelar i väsentligen samma förhållanden: 24–35
proc. fett, 18–33 proc. kasein och 20–40 proc. vatten,
förutom salter och socker. I parmesan-ost stiger
kaseinet till 44 proc.; fettmängden nedgår till
16 och vattnet till 28 proc. Deremot innehåller
t. ex. holsteinsk skummjölksost endast 4,5 proc. fett
och 28 proc. ostämne, men 53 proc. vatten. – Till
Sverige importerades 1886 360,000 kg. ost (mot
819,600 kg. 1882). Exporten af ost från Sverige 1886
utgjorde 92,000 kg. Denna export skulle helt visst
växa betydligt, om man vid mejerierna kunde ena sig
om öfverensstämmelse såväl i beredningssättet som i
storlek och form vid tillverkandet af vissa helfeta,
för den storbritanniska marknaden passande sorter.
Ostade. 1. Adriaan van O., en af Hollands mest
berömda målare, döpt i Haarlem d. 10 Dec. 1610,
begrafven derst. d. 2 Maj 1685, härstammade icke,
som förr antagits, från Lybeck, utan från en by
Ostade nära Eindhoven i Holland, der hans fader var
väfvare. Tidigt kom han i skola hos Frans Hals, men
utvecklade sig vidare, efter 1640, under inflytande
af Rembrandt. Hans förnämsta lärjungar voro Dusart,
Bega och hans yngste broder, Isack. – O. var en af
de mest framstående s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
