- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
481-482

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otterån ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obetydande främling, hvilkens kamarilla af bajerska
statsmän (Armansperg, Maurer, Abel m. fl.) såväl
efter som före hans eget tillträde till regeringen
framkallade svårigheter genom sin vesterländska
reformpolitik, se derom Grekland, sp. 1549–51. Sedan
O. genom de revolutionära rörelserna i Okt. 1862
tvungits att lemna landet, bosatte han sig i Bamberg
och afled derstädes d. 26 Juli 1867, utan att hafva
uppgifvit de åt huset Wittelsbach garanterade
anspråken på Greklands tron. Sedan 1836 var han
förmäld med Amalia af Oldenburg (död d. 20 Maj
1875). Hans äktenskap var barnlöst.

Otto, hertigar och konung af Bajern. –
1. O. af Nordheim, en handlingskraftig och hänsynslös
sachsisk storman, erhöll 1061 af Tysklands regentinna,
kejsar Henrik III:s enka, Agnes, hertigdömet Bajern
och var de följande åren rival till ärkebiskoparna
Anno af Köln och Adalbert af Bremen om inflytandet
på riksärendena under den unge Henrik IV. Men
1070 anklagades han för högförräderi och blef,
ehuru angifvaren var en mer än tvetydig person,
dömd till fredlöshet och förlust af hertigdömet,
sedan han vägrat att utan säker lejd infinna sig och
underkasta sig gudsdom. Han tog då med en skara trogna
sin tillflykt till Thüringerwald. 1071 befriades han
från bannet och återfick sina fädernebesittningar,
men återfinnes sedermera naturligt nog såsom en af
de sachsiske stores ledare i deras strider med Henrik
IV. Död 1083. – 2. O. I, Bajerns förste hertig af det
derstädes ännu regerande huset Wittelsbach, föddes
omkr. 1120 och efterträdde 1156 sin fader, Otto,
såsom bajersk pfalzgrefve. Han visade sig städse som
en af kejsar Fredrik I:s trognaste män samt vann stor
berömmelse för sin krigiska käckhet och sin klokhet
i rådslag. 1180 erhöll han hertigdömet Bajern, sedan
kejsar Fredrik förklarat Henrik Lejonet förlustig
detsamma. Pfalzgrefskapet öfvergick då till O:s
yngre broder, hvilken likaledes hette Otto. O. dog
1183. – 3. O. I, konung af Bajern, född i München
d. 27 April 1848 och yngre son af Maximilian II,
blef d. 13 Juni 1886 innehafvare af bajerska kronan
efter sin äldre broders, Ludvig II:s, tragiska slut i
Starnbergsjön. Såsom varande svagsint kunde han dock
icke sjelf öfvertaga rikets styrelse, hvilken sedan
d. 10 Juni s. å. föres af farbrodern, prins Luitpold
(född d. 12 Mars 1821), såsom regent.

Otto, hertig af Laaland och Estland, son af
danske konungen Kristofer II, gjorde efter sin
faders och sin äldre broder Eriks död (1332)
ett försök att vinna kronan, men blef af grefve
Geert af Holstein besegrad på Taphed vid Viborg,
d. 7 Okt. 1334, och hölls sedan fången på Segebergs
slott till 1341. Hans yngre broder Valdemar blef
1340 konung. Sjelf inträdde O. 1347 i Tyska orden
och afsade sig alla anspråk på kronan. Hans senare
öden äro okända. Ingemann gifver en mycket utsmyckad
skildring af O. i romanen »Prins Otto af Danmark».
E. Ebg.

Otto, Ernst Julius, tysk tonsättare, f. 1804, d. 1877,
utbildade sig i Leipzig 1822–25 till musiker, var
1830–75 kantor vid Kreuzkirche
i Dresden samt derjämte länge musikdirektor
vid evangeliska hufvudkyrkan och dirigent för
»liedertafeln». Utom festkantater, motetter, visor
m. m. skref han flere oratorier (bl. a. Hiob), operor
(Das schloss am Rhein m. fl.) och kompositioner
till Hofmanns Kinderfesten. Mest berömd blef han
genom sina cykler för manskör: Der sängersaal,
Soldatenleben
o. s. v., hvarjämte han utgaf en
samling af egna och andras kompositioner i denna väg
under titel »Ernst und scherz». I Sverige är O. mest
bekant för sin Barcarole (»Roddare, låt åran hvila»).
A. L.

Otto, Karl Vilhelm Fritz, violintillverkare, föddes i
Jena d. 4 Nov. 1808. Hans fader, Jakob August O., var
en berömd violbyggare, känd äfven såsom författare
till ett klassiskt arbete rörande violinen. Likasom
fyra andra söner till denne O. egnade sig sonen Fritz
åt samma yrke. Efter att hafva arbetat i Holland,
Bajern och Petersburg kom han till Stockholm och
öppnade der 1835 en violin-instrumentfabrik, som vann
stort och berättigadt anseende. Under en följd af år
var han tillika anställd såsom instrumentmakare vid de
kungl. teatrarna. 1848 blef han associé af Musikaliska
akademien. Han förvärfvade en vidsträckt kännedom om
gamla instrument, så att han på detta område blef en
verklig auktoritet. Död i Stockholm d. 3 Febr. 1884.

Otto, Johann Karl Theodor von, tysk protestantisk
teolog, f. 1816 i Jena, blef 1851 professor i
kyrkohistoria vid Wiens universitet och 1871 upphöjd
i österrikiskt riddarestånd. Som författare har han
egentligen riktat den patristiska literaturen. Hans
förnämsta arbete är Corpus apologetarum christianorum
saeculi secundi
(9 bd, 1842–72; 3:dje uppl. fr. 1876).
J. P.

Otto (Otto-Peters), Luise, tysk författarinna,
f. 1819, har alltsedan sitt första uppträdande
oförtrutet arbetat för qvinnans jämnställande i
rättigheter med mannen. Denna tendens ger prägeln
åt hennes skrifter, hvilka utgöras af sociala och
kulturhistoriska romaner (Schloss und fabrik, 1846;
Nürnberg, 1859, flere uppl.; Deutsche wunden, 1872,
m. fl.), diktsamlingar (Westwärts, 1849, m. fl.) och
ett antal resonnerande arbeten (bl. a. Der genius
des hauses
, 1868; »Husets genius», 1871). Hon
utgaf 1849–52 »Frauenzeitung für höhere weibliche
interessen» och redigerar sedan 1866 »Neue bahnen»,
organet för den af henne 1865 stiftade Allgemeiner
deutscher frauenverein, hvars ordförande hon är
sedan 1875. Hon gifte sig 1858 med skriftställaren
A. Peters (d. 1864) och utgaf med honom
»Mitteldeutsche volkszeitung».

Otto af Freising, tysk krönikeskrifvare,
f. omkr. 1114, biskop i Freising 1137, d. 1158, var
son af markgrefven Leopold IV af Österrike och kejsar
Henrik IV:s dotter, hertig Fredrik I:s af Schwaben
enka, Agnes, samt sålunda halfbroder till konung
Konrad III, hvilken han följde på det andra korståget
(1147–49), och farbroder till kejsar Fredrik I
Barbarossa. O. skref 1143–46 ett historisk-filosofiskt
verk De duabus civitatibus (Om de två rikena, näml.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free