- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
485-486

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otterån ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de kejserliga vapnen. Af sin åtrå att intaga det
vigtiga Breisach uraktlät han 1634, trots Horns
befallning, att uppmärksamma de från Italien antågande
spaniorerna och i tid föra sin styrka till Horns
hjelp. På olycksdagen vid Nördlingen var han derför
ännu på några timmars afstånd från slagfältet. Från
Heilbronn, der han sökte samla omkring sig Horns
förströdda folk, gjorde han derefter en ytterst
äfventyrlig marsch tillbaka till Strassburg. För att
kunna använda på fältet all sin styrka lät han genom
ett fördrag af d. 26 Sept. (g. st.) fransmännen
besätta Öfre Elsass med fästningarna Kolmar och
Schlettstadt. Den 6 Okt. (g. st.) 1634 afled han i
Worms, dit Oxenstierna kallat honom.

Ottomaker, indianstam i Syd-Amerika i nuv. republiken
Venezuela, mellan Orinocos bifloder Apure och
Sinaruco. De skildras som vilda och fula och äro
allmänt bekanta som jordätare.

Ottoman (af Othman, se d. o.), österländsk hvilsoffa
utan rygg. – Ottomansk, dubbelform till osmansk,
turkisk. – Ottomanska porten, detsamma som Höga porten
l. endast Porten (se d. o.). – Ottomanska riket,
detsamma som Osmanska riket. Se Turkiet.

Otto von Botenlauben, grefve, tysk minnesångare,
vardt 1197 korsriddare, drog till Heliga landet och
förmälde sig i Syrien med en rik fransk arftagerska,
återvände till Tyskland 1220 och stiftade klostret
Frauenrode nära Kissingen. Död 1244. Hans dikter
(utg. 1845) utmärkas af mera innerlighet och på samma
gång större objektivitet än flertalet minnesångares.

Ottravad, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad, Dimbo tingslag. Areal 1,128 har. 376
innev. (1886). Annex till Dimbo, Skara stift,
Vartofta kontrakt.

Ottumwa [-tömoa], stad i nord-amerikanska staten
Iowa, vid floden Des Moines och jernvägen till
Chicago. 9,004 innev. (1880). Tillverkning af vagnar,
landtbruksredskap m. m. Svinslagterier.

Ottweiler, stad i preussiska regeringsomr. Trier,
vid Saars biflod Blies och jernvägen
Bingen–Saarbrücken. 5,006 innev. (1880). O. blef
stad 1552 och var till 1602 residens för grefvarna
af Nassau-Saarbrücken.

Otukt, jur., könsdriftens tillfredsställande på
ett otillåtet sätt. I fråga om den omfattning,
hvari otukt belägges med straff, öfverensstämma
de nordiska strafflagarna i hufvudsak med
hvarandra. Samtliga dessa lagar innehålla straff för
blodskam, hor, sodomi och våldtägt (se dessa ord)
samt för otukt under vissa förhållanden, i hvilka
gerningen innefattar ett missbruk af föremålets
minderårighet eller förståndssvaghet eller af någon
gerningsmarmens särskilda ställning till detsamma
(se Lägersmål). Svenska strafflagen stadgar
ock under vissa vilkor straff för lönskaläge
(se d. o.). Dessutom straffas enligt svensk
lag qvinna, som i sådant hus, der otukt drifves,
låter bruka sig dertill, enligt norsk och dansk lag
äfven qvinna, som eljest egnar sig åt skörlefnad.
J. H-r.

Otus. Se Hornufslägtet.

Otway [å’ttoe], Thomas, engelsk dramatiker,
f. 1651, studerade vid Oxfords universitet, var
någon tid skådespelare, gjorde krigstjenst ett par
gånger och lefde för öfrigt i London ett literärt
äfventyrarelif. Död i elände 1685. O. vann sin första
framgång med det deklamatoriska versdramat Don Carlos
(1676) och författade derefter några medelmåttiga
pjeser, bl. a. The soldiers fortune (1679), men vann
ryktbarhet först med sorgspelen The orphan (1680)
och Venice preserved (1682), hvilka af engelsmännen
hållas nära jämngoda med Shakspeares. Han förstår att
åstadkomma en ovanlig verkan i det patetiskt rörande
och låta det teckna sig mot en bakgrund af mörka,
vilda lidelsers spel. Men hans idékrets är trång och
hans diktion ganska ofullkomlig. Fastän tillhörande
den psevdoklassiska perioden, påminner han i mycket
om det elisabetska skedets store dramatiker. Hans
arbeten utgåfvos i 2 bd 1757 och 1812.

Oubliettes (-ä’t; Fr., af oublier, glömma), forntida
underjordisk fängelsehåla, afsedd för fångar, som
icke mer skulle få skåda dagens ljus; med fallucka
upptill försedt fängelsehvalf, hvari man lömskt lät
personer nedstörta, från hvilka man ville för alltid
befria sig.

Ouchy [ousji], Lausannes hamn vid Genève-sjön i
schweiziska kantonen Vaud.

Oude l. Oudh [aud]. Se Audh.

Oudenaarde l. Oudenaerde [audenarde], Fr. Audenarde,
fordom befäst stad i belgiska prov. Östflandern, vid
Schelde och jernvägen S:t Ghislain–Gent. Omkr. 6,000
innev. Märkligt rådhus. – O. har gifvit namn åt det
slag, i hvilket den 70–80 tusen man starka förenade
armén under prins Eugène och hertigen af Marlborough
d. 11 Juli 1708 besegrade den franska armén under
hertigen af Bourgogne. Den sistnämnda armén anfölls
oväntadt, medan den var delad vid öfvergången öfver
Schelde, och drog sig efter striden tillbaka till
Gent.

Oudewater. Se Ouwater.

Oudiné, Eugène André, fransk bildhuggare, f. i Paris
1810, erhöll romerska priset 1831, utbildade sig
under bildhuggaren Petitot och målaren Ingres samt
uti Italien och blef efter sin återkomst anställd
vid myntet i Paris. Som egentlig plastiker har han
utfört blott dekorativa arbeten, bland hvilka må
nämnas Drottning Bertha (i Luxembourg-trädgården) och
en Sofvande Psyche (1848, museum i Havre). Dertill
komma porträttbyster och minnesmedaljer i mängd, såsom
Napoleon I:s apoteos (efter Ingres’ plafond i Hôtel de
Ville), öfver Notre Dames restauration, öfver Napoleon
III:s tronbestigning,
öfver Fotografiens uppfinning
och Napoleon I:s grafläggning i Invalid-dômen m. fl.

Oudinot [-nå’]. 1. Charles Nicolas O., hertig
af Reggio, marskalk af Frankrike, född 1767,
utmärkte sig under revolutionskrigen och blef 1799
divisionsgeneral. I spetsen för en grenadierdivision
af Lannes’ kår stormade han vid Austerlitz (1805)
Pratzen-höjden och medverkade till fiendens grundliga
nederlag. I slaget vid Wagram (1809) förde han 2:dra
armékåren med synnerlig tapperhet mot fiendens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free