Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oudry ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man eger äfven några etsningar af hans hand.
-rn.
Overbeck [åfer-]. 1. Kristian Adolf O., tysk lyriker,
f. i Lybeck 1755, d. såsom borgmästare derstädes
1821, skref under intryck från Hölty idylliskt näpna,
sångbara smådikter, af hvilka åtminstone tre omdiktats
på svenska af J. D. Valerius (»Gossarne på ängen»;
»Jag helsar dig, fredliga flagga»; »Kom, sköna Maj,
och blicka»). – 2. Friedrich Johann O., tysk målare,
den föregåendes son, f. i Lybeck 1789, studerade i
Wien sedan 1806 och uppträdde redan då i opposition
mot den herskande konstriktningen, hvarför han
1810 blef af visad derifrån. Han begaf sig då till
Rom, der flere tyska målare slöto sig till honom,
såsom Veit, Schadow m. fl., hvilka på grund af
sin religiösa riktning kallades »nazarener». Hela
riktningen hade till följd, att O. 1813 gick öfver
till katolicismen. Såsom uttryck for sitt kyrkligt
romantiska åskådningssätt skapade han en mängd verk, i
hvilka en djup, innerlig stämning oftast tog form med
de anspråkslösaste tekniska medel, men också ej sällan
stördes af en godtycklig symbolik. Formen såsom yttre
betydde för honom och hans efterföljare ingenting,
utan blott såsom hölje för hans spiritualistiska
idéer, och äfven färgen måste underordna sig den
stundom tvungna andligheten. Såsom förebilder hade
han först uppställt den tysk-gotiska bildkonsten
under medeltiden, men i Rom närmade han sig alltmer
de äldre Siena-målarna, och i synnerhet sökte han
likna florentinaren Fra Angelico da Fiesole. Från hans
äldsta tid (1820) härstammar Kristi intåg i Jerusalem
(Mariakyrkan i Lybeck). Vidare märkas hans arbeten
tillsammans med Cornelius, Veit och Schadow i Casa
Bartholdy på Monte Pincio i Rom, freskomålningar,
af hvilka O. utförde Josef säljes af sina bröder och
De sju magra åren, samt derefter fresker i Villa
Massimi i Rom, der O. dekorerade Tasso-rummet
med bilder ur »Gerusalemme liberata», i hvilka han
tydligast lägger i dagen sin stilförvandtskap med
Rafaels föregångare. Betydelsefull för hans kyrkliga
riktning blef i synnerhet hans 1829 utförda väggbild
S. Franciscus’ rosenunder; i helgonets cell i kyrkan
S:ta Maria degli Angeli nära Assisi. Efter 1840
utförde han en mängd verk i pre-rafaelitisk eller
ung-rafaelitisk anda, såsom Elias’ himmelsfärd,
en rent rafaelisk Madonna (i München), Sposalizio
(d. v. s. Marias och Josefs giftermål, i Berlin),
Josefs död (i Basel), Marias kröning (i Kölndömen)
samt Religionens triumf i konsten (i Städels
institut, Frankfurt), en figurrik bild, hvilken
han sjelf betecknat såsom framställningen af hans
konstnärliga verldsåskådning. Detta kolossala verk,
som visserligen innesluter många sköna detaljer,
är dock redan genom sitt ämne hardt omöjligt, om man
ej eger Rafaels snille att kunna symbolisera på ett
konkret sätt. Kompositionens användning har likhet med
Rafaels »Disputa», men stämningen påminner i det hela
om van Eycks altarbild i Gent. En sådan symboliserande
och allegoriserande didaktik kan icke målas, och
bilden saknar äfven allt organiskt lif. Bäst
visar O. sig som konstnär af stor betydelse
i sina teckningar och kopparstick, främst å
40 i koppar stuckna blad ur Kristi historia,
utförda med djup känsla och ofta med nya motiv,
samt sist i utkast till framställning af De sju
sakramenten, en storartad cykel, fullbordad 1861
(i enskild ego i Tyskland; smärre återgifningar
i Berlins Nationalgalleri). O. var den ende af de
nyromantiske konstnärerna i Tyskland, som förblef
sina ungdomsideal fullt trogen och stannade qvar till
döddagar i den nyromantiskt religiösa konstens hemort,
Rom. Han afled derst. d. 12 Nov. 1869. – 3. Johannes
Adolf O., tysk konsthistoriker och arkeolog, den
föregåendes kusin, f. 1826 i Antwerpen, studerade
i Bonn filologi och arkeologi samt aflade der sitt
lärda prof i sistnämnda vetenskap 1850. 1853 kallades
han till Leipzig såsom e. o. professor i arkeologi
och direktör för det arkeologiska museet samt blef
1858 ordinarie professor. Af hans vetenskapliga
arbeten, delvis äfven kända och studerade i Sverige,
må nämnas Die bildwerke zum thebischen und
troischen heldenkreise (1851–53), Geschichte der
griechischen plastik (2 bd, 1857–58; 3:dje uppl.
1880–81), Pompeji in seinen gebäuden, alterthümern
und kunstwerken (1856; 4:de uppl. 1884), Die antiken
schriftquellen zur geschichte der bildenden künste bei
den griechen (1868) samt Griechische kunstmythologie
(1872). Arkeologiska museet vid Leipzigs universitet
är hufvudsakligen hans verk. 2. C. R. N.
Over Darwen. Se Darwen.
Overijssel [åfere’jsel], provins i Nederländerna,
begränsas i n. v. af Zuiderzee, i n. af Friesland
och Drenthe, i ö. af Hannover och Westfalen,
i s. af Gelderland. Areal 3,345 qvkm. 291,460
innev. (1886). Provinsen har sitt namn efter
floden Ijssel, som bildar sydvestra gränsen mot
Gelderland, och är hufvudsakligen ett slättland, som
endast i midten afbrytes af några sandkullar. I
östra delen består prov. af hedar, i v. af
bördigt marskland. Hufvudnäringar äro jordbruk och
ladugårdsskötsel. I distriktet Twenthe (östra delen)
finnes en mängd bomullsspinnerier och väfverier,
och vid Ijssel tillverkas lergods och tegel. De
vigtigaste kanalerna äro Willemsvaart, Dedemsvaart,
Overijssel-kanalen och Vecht-Emskanalen. Hufvudstad
är Zwolle.
Overskou [-skau], Thomas, dansk författare,
föddes på Kristianshavn d. 11 Okt. 1798 i mycket
ringa vilkor och kom först i snickarlära, men
arbetade derunder flitigt för att utbilda sig för
scenen. Han fick också 1818 uppträda på k. teatern
och blef 1823 k. skådespelare, men vann aldrig någon
större framgång och tog derför afsked 1842. Deremot
blef han 1849 sceninstruktör under Heiberg och
qvarstod, äfven sedan denne afgått, på sin plats
till 1858, då han råkade i strid med direktionen och
aflägsnades. Han dog d. 7 Nov. 1873. O. har vunnit
namn som författare. Påverkad af Heibergs vådeviller,
började han skrifva lustspel på dansk grund, af hvilka
flere gjorde stor lycka, såsom Tre maaneder efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
