- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
497-498

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Overweg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bryllupet (1828; »Tre månader efter bröllopet», 1832),
Östergade og Vestergade (s. å.), Syjomfruerne i
Charlottenlund
(1836; »Symamsellerna i gröngräset»,
1859), En bryllupsdags fataliteter (1840; »Herr
Kläm eller Bröllopsdagen», 1845), Pak! (1845;
»Bättre folk och pack», s. å.) och En valgdag (1853;
»Ett riksdagsmannaval», 1854). Dessutom skref han
folkkomedierna Capriciosa (1836, tillsammans med
A. L. Arnesen; »Urdur eller Neckens dotter», 1851) och
Fandens overmand (1854; »Den ondes besegrare», 1855)
och flere operatexter samt öfversatte för k. teatern
en mängd, mest franska, skådespel. En samling af
O:s komedier utgafs 1850–53 i 6 bd, ett urval
1877–78. Äfven utarbetade han en historisk öfversigt af Den
danske skueplads fra de förste spor af danske skuespil
indtil vore dage
(5 bd, intill 1848, utg. 1854–66;
2 bd, intill 1874, utg. af E. Collin, 1876). Denna
öfversigt vittnar om stort samlarenit, men lider af
en viss tyngd och brist på kritisk blick; de sista
delarna bära derjämte alltför tydlig prägel af O:s
deltagande i de häftiga tvisterna mellan skådespelarna
och teaterns styrelse. Ganska intressant är det stycke
sjelfbiografi, Af mit liv og min tid, 1798–1830,
som O. utgaf 1868. E. Ebg.

Overweg [åfer-], Adolf, tysk forskningsresande,
f. i Hamburg 1822, d. i Maduari vid Tsad-sjön
1852, medföljde 1849 jämte H. Barth den engelska
expeditionen till Central-Afrika under Richardson. Det
är förnämligast O. man har att tacka för en riktig
kunskap om Saharas fysikaliska karakter. Från
Taghelel i Damerghu tog han sin särskilda väg öfver
Maradi, Gober, Sinder och Masjena till Kuka, der han
sammanträffade med Barth. Dels i förening med denne,
dels ensam företog O. derifrån åtskilliga kortare
resor af stor vigt för kännedomen om de land,
som omgifva Tsad-sjön. Han är den ende resande,
som fullständigt befarit detta vatten.

Ovibos. Se Myskoxslägtet.

Ovidiopol [av-], stad i ryska guvern. Cherson,
vid Dnjestr-limanen. Omkr. 4,500 innev. Enligt äldre
antagande låg på den nuv. stadens plats den forntida
staden Tomi, Ovidius’ förvisningsort, hvarför man vid
stadens anläggning. 1793, kallade den O. Enligt nyare
forskningar har icke Tomi, utan Niconium legat vid O.

Ovidius (Publius O. Naso), romersk skald, föddes
43 f. Kr. i Sulmo i pelignernas land. Hans fader
var en förmögen riddare, hvilken hoppades få sina
båda söner befordrade på ämbetsmannabanan och derför
gaf dem en för detta ändamål lämpad uppfostran. Han
flyttade till Rom, der de unge undervisades af de
bästa lärare, särskildt i vältalighet. Den äldste
sonen dog vid 20 års ålder. Publius försökte sig i
retoriska öfningar under Arellius Fuscus och Porcius
Latro samt förvaltade några underordnade ämbeten. Men
hans håg dref honom snart att öfvergifva statstjensten
och egna sig åt skaldekonsten. Under förtroligt
umgänge med åtskilliga skalder, vitterhetsidkare och
lärde (bl. a. Aemilius Macer och Propertius) utbildade
han sin smak och sitt omdöme. En resa till Grekland,
Asien och Sicilien gaf ytterligare
näring åt hans intresse och fullkomnade hans
bildning. Han skref nu tragedier (en, Medea,
är särskildt omtalad) och elegiska dikter. Dessa
omfattade dels bref: Heroides (af de 21, som finnas
i behåll, erkänner kritiken endast 8 som fullt
äkta), dels en samling erotiska qväden: Amores
(i 3 böcker). De förstnämnda äro kärleksbref
från den heroiska tidens qvinnor till deras
tillbedjare; de senare innehålla skildringar af
kärleksförhållanden och förbindelser, sammanslutna
kring namnet Corinna. Enär de äro diktade på
grundvalen af lifvet och sederna i Rom inom
särskilda kretsar, gifva de en god inblick i det
galanta lifvet inom verldsstaden. De efterföljdes
af Ars amatoria (i 3 böcker), hvari skalden lemnar
anvisningar om huru kärleksförbindelser bäst knytas
och underhållas. Sjelfständigt i uppfinning och
utmärkt genom mångsidig erfarenhet och verldsvana
samt noggranna och skickligt gjorda iakttagelser,
vann detta arbete helt naturligt bifall hos samtiden,
ehuru det, från strängare synpunkt betraktadt, måste
ogillas för sin lösa och lättsinniga uppfattning. Till
detsamma sluta sig två smärre dikter: Remedia amoris
(botemedel mot kärleken), ämnadt att vara ett motgift
mot det nyss omförmälda verket, samt Medicamina
faciei,
anvisning till bruk af skönhetsmedel och
handledning i qvinnotoalettens hemligheter. –
O:s eget lif synes hafva varit i det hela
aktningsvärdt. I sina två första äktenskap var han dock mindre
lycklig; det tredje, med den sköna och ansedda enkan
Fabia, skänkte honom sällhet och tyckes hafva egt
en god inverkan på hans skaldskap. Han öfvergick
nämligen till att behandla allvarligare ämnen och
författade nu det betydande verket Metamorphoseon
libri XV,
som behandlar åtskilliga i den grekiska
mytologien och sagoverlden omtalade förvandlingar
af lefvande varelser till naturföreteelser eller
liflösa ting, af menniskor till djur o. d., samt
härifrån leder sig fram ända till Julius Caesars
förvandling i en stjernbild. O., som lånat ämnet
af grekiska skalder (Nikandros och Parthenios),
förstod att afvinna detsamma rikt intresse och
gifva en verkligt underhållande läsning, ett
slags roman. Det åskådliga och lefvande i sjelfva
framställningen, den fyndiga sammanslutningen af
de olika sagorna, den lekande qvickheten samt den
lätta och behagliga versifikationen göra detta
arbete särdeles tilltalande, hvarför det ock både hos
romarna och sedermera blifvit flitigt läst och högt
värderadt. Jämte detta verk utarbetade O. under sitt
andra diktareskede Fasti, en poetisk kalender, som
angaf det romerska folkets fester och deras ursprung
samt himlakropparnas ställning och dermed förbundna
företeelser, ordnade efter de olika månaderna. Skalden
hann dock ej längre än t. o. m. de 6 första månaderna,
emedan en plötslig ändring i hans lefnadsförhållanden
beröfvade honom nödiga hjelpmedel och på det sättet
satte honom ur stånd att fullborda det påbörjade
verket. År 9 e. Kr. blef han nämligen helt oväntadt
landsförvisad till Tomi (i närheten af nuv. Köstendje)
vid Svarta hafvet. Den verkliga orsaken dertill är
icke med säkerhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free