Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Overweg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och del af Storsjö kapell. Areal 1,373 qvkm. 3,347
innev. (1886).
Ovina. Se Fårdjur.
Ovinola (af Lat. ovis, får), fårkoppor, påminna
om menniskokoppor derutinnan att denna sjukdom
hos får inbryter med allmän feber, hudutslag,
stark smittbarhet och stor dödlighet. Farorna
minskas genom ympning med fårköpplymfa.
F. B.
Ovipara (Lat. af ovum, ägg, och parere, föda),
äggläggande, kallas alla de djur, som lägga ägg,
ur hvilka genom rufning eller på annat sätt nya
individer utkläckas. Jfr Ovovivipara och Vivipara.
O. T. S.
Ovis. Se Fårslägtet.
Ovissa besvär, förvaltn., de på förhand till omfånget
icke bestämda åligganden med afseende å soldattorps
skötsel, som knektekontrakten ålagt rust- och
rotehållare. De bestå hufvudsakligen i reparationer
å byggnaderna och biträde vid torpens brukande.
Kbg.
Ovovivipara (af Lat. ovum, ägg, vivus, lefvande,
och parere, föda), kallas sådana djur, hvilkas ägg
qvarstanna i äggledaren ända till embryolifvets slut,
hvarvid ungen genombryter skalet inuti äggledaren
eller genast efter utträdandet derur och således
framfödes lefvande.
Ovula. Se Äggstock.
Ovulation (af Lat. ovum, ägg). Se Menstruation och Ägg.
Ovulist (af Lat. ovum, ägg). Se Animalkulist.
Ovum, Lat., ägg. Se vidare Ab ovo.
Oväders-centrum. Se Barometer-minimum.
Ovägbarhet, fys., en egenskap, som man tilllägger
etern. Såvida icke etern eller rättare dess rörelse
är orsaken till hvad vi kalla tyngd samt etern sjelf
följaktligen tyngdlös och ovägbar, måste man antaga,
att tyngdkraften inverkar på etern såsom på all annan
materia. Men då enligt den archimediska principen
en kropp, nedsänkt i en materia, hvars smådelar
äro fullkomligt rörliga om hvarandra, såsom eterns
antagas vara, förlorar lika mycket i vigt, som den
undanträngda materien väger (d. v. s. här hela sin
vigt, på samma sätt som vatten förlorar sin vigt
i vatten o. s. v.), är etern således äfven under
detta antagande ovägbar. Man skiljer derför mellan
»vägbar materia» i dess tre aggregationsformer:
den fasta, flytande och gasformiga, och »ovägbar
materia»: den fjerde aggregationsformen, etern.
A. Bi-n.
Oxalat, kem. Se Oxalsyra.
Oxalatstenar, med., njur- och blåsestenar af
oxalsyrad kalk, äfven kallade mulbärsstenar. Se
Blåsesten.
Oxalideae DC., bot., en liten växtfamilj af
några få örtartade slägten, förekommande i såväl
de tropiska som de kallare jordbältena. Blommorna
äro regelbundna, med 5 kronblad. Ståndarna 10,
femväldiga, med strängarna nedtill förenade och alla
knappbärande. Stiften 5, fria. Frukten är en 5-rummig,
mångfröig kapsel, som öppnar sig med sidospringor,
genom hvilka fröna medelst ett elastiskt fröhyllo
vid mognaden utkastas. Slägtet Oxalis L. har många
arter, alla mer eller mindre späda örter,
med bladen sammansatta af 3 eller 4 omvändt
hjertlika småblad, som under natten intaga en
annan ställning än under dagen. Blommorna sitta på
långa skaft antingen ensamma eller flockvis. Vild
i Sverige är den bekanta harsyran, O. acetosella
L., som har ensamma, hvita eller någon gång röda,
strimmiga kronblad och sur smak, emedan hela växten
innehåller oxalsyra. Förvildade i trädgårdar förekomma
O. stricta L. och under senare åren ofta nog äfven
O. corniculata L., hvilka båda hafva gula blommor i
flock. Den senare har mörkt bruna blad och användes
såsom kantväxt kring blomstergrupper. O. esculenta Lk
har, likasom några andra arter, ätliga rotknölar och
odlas för deras skull. O. crassicaulis Zucc. och
O. crenata Jacq. från Mejico lemna en sort i
handeln förekommande arracacha-knölar, helt olika
dem af umbelliferer (jfr Arracacha). Många arter äro
använda i medicinen mot hvarjehanda sjukdomar (febrar,
inaglidanden, lefver sjukdomar o. s. v.). O. T. S.
Oxalis. Se Oxalideae.
Oxalit (humboltin), miner., ett mineral,
som består af oxalsyrad jernoxidul och vatten,
är uckragult till halmgult samt af trådig,
finkornig eller jordartad textur. Det förekommer
i hårformiga kristaller, derbt eller insprängdt
i brunkol i Böhmen, Hessen och Canada.
Ant. Sj.
Oxalsyra (af Oxalis, harsyra, hvari syran finnes),
kem., en först af Scheele 1770 framställd syra,
hvars kalk- och kalisalter förekomma i både växt-
och djurriket. Oxalsyran framställes genom oxidation
af socker och andra kolhydrat medelst salpetersyra
samt, i stor skala, genom att sågspån smältes med en
blandning af kaustikt kali och natron. Man får på
detta sätt oxalsyrans kalium- och natriumsalter,
hvilkas lösning med klorkalcium ger olösligt
kalcium-oxalat, hvaraf oxalsyran framställes genom
dess sönderdelning med svafvelsyra. Oxalsyran
bildar färglösa, i luften oföränderliga kristaller,
C2 O4 H2 + 2H2O, som lätt lösas i vatten och
utmärkas af en ganska sur smak. Upphettar man den
kristalliserade syran, förlorar den 2 mol. vatten och
ger vattenfri oxalsyra, C2 O4 H2, som sublimerar
i fina nålar. Oxalsyran ger med baser salter, som
kallas oxalat. Det sura kalium-oxalatet, som kallas
har-syresalt, användes till att borttaga bläck-
och rostfläckar. Kalcium-oxalatet, som är olösligt
i vatten, bildar vissa slag af urinsten. Oxalsyran
nyttjas i kattuntryckerier och som reagens på
laboratorier. P. T. C.
Oxaluri, med., det tillstånd, då urinen
innehåller oxalsyrad kalk, som utfaller i
qvadratoktaederformiga, brefkuvertliknande
eller timglas- eller skifformiga kristaller,
ansågs förr, synnerhet af engelska läkare,
bero på en särskild dyskrasi eller abnormitet i
ämnesomsättningen, men anses numera bero på mindre
betydande tillfälligheter. Så framkallas den lätt
genom vissa födoämnen, såsom krasse, drufvor, spenat,
selleri, palsternackor, persilja m. m.. eller af
medikament, såsom rabarber, scilla och valeriana.
F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
