- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
529-530

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Oxenstierna, Gabriel Gustafsson - 23. Oxenstierna, Gustaf Gabrielsson - 24. Oxenstierna, Maria Sofia - 25. Oxenstierna, Gabriel Gabrielsson - 26. Oxenstierna, Gabriel Turesson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dennes tankar och förslag. Hans instruktioner
äro merendels uppsatta af brodern, till hvilken
han stod i mycket nära förhållande, och hvars
förtroende han med skäl i fullaste mått åtnjöt. –
Säkerligen var det ej utan afsigt, som O. jämte
rikskansleren insattes i den 1621 tillförordnade
regeringen i konungens frånvaro. Två gånger, 1622
och 1625, sändes han på beskickningar till Danmark,
med hvilken makt Axel Oxenstierna eljest gerna
sjelf personligen underhandlade. Senare på året
1625 sändes han till Lybeck, Hamburg, Mecklenburg,
Brandenburg, Pommern, Nederländerna och England,
med anledning af de då rådande förvecklingarna i
Europa. Från Preussen gaf rikskansleren brodern
del af de vigtigaste angelägenheter, som denne
sedan meddelade rådet, i hvars namn han ofta förde
ordet. t. ex. då framställningar gjordes till adeln
och de öfriga stånden på riksdagarna. Efter Gustaf
Adolfs död talade O. till ständerna i regeringens namn
och föreslog dem att erkänna Kristina för drottning,
och omedelbart efter riksdagen sändes han 1633 att
personligen inhemta rikskanslerens tankar och förslag
om regeringens ordnande m. m. På hemresan ledsagade
han konungens lik till Sverige. Efter hemkomsten
utsågs han d. 13 Juni 1634 till riksdrots, i hvilken
egenskap han ännu mer än tillförne såsom den främste
i regeringen hade tillfälle att förverkliga sin
store broders planer. Sitt eget regeringskollegium,
Svea hofrätt, satte han i förträffligt skick och
måste dessutom tidtals förestå både kanslerens
och skattmästarens. Liksom brodern hade han en
outtröttlig arbetskraft, ett klart omdöme och
en fosterlandskärlek, som erbjöd sig att taga
»kannan af sitt bord och kappan af kroppen» för
fäderneslandets skull. Hans saktmod och sans gjorde
honom särdeles lämplig till att vara den ledande
och sammanhållande i regeringen, hälst han äfven
hos ständerna åtnjöt stort förtroende. – I likhet
med de fleste stormännen innehade han lagmans- och
häradshöfdingetjenster. Han dog d. 27 Nov. 1640. Med
anledning af hans förtjenster upphöjdes hans barn
och barnbarn 1651 i grefligt stånd med rätt att
skrifva sig till Kroneborg (i Keksholms län).
P. S.

23. Oxenstierna, Gustaf Gabrielsson,
grefve af Kroneborg, riksråd, den föregåendes
son, föddes d. 29 Aug. 1613. Vid 26 års ålder
befordrades han till landshöfding i Vestmanland
och förflyttades 1642 till guvernörsposten
på Reval och öfver Estland, der han med ifver
arbetade på att höja svenska regeringens anseende
inom landet. 1645 återvände han hem samt utnämndes
till riks- och kansliråd. Han dog d. 31 Maj 1648.
P. S.

24. Oxenstierna, Maria Sofia, befordrarinna
af den svenska industrien, den föregåendes hustru,
var dotter af riksmarsken grefve J. De la Gardie och
Ebba Brahe, föddes 1627 och trädde i äktenskap 1643.
Stenkolsbrytningen vid Höganäs fick egentligen
genom henne någon fart. Hennes klädesfabriker vid
Tyresö levererade en tid årligen 30,000 alnar kläde
till arméns behof. Hon idkade betydande handel
med lärft och blaggarn och sände 1668 bräder
till Spanien. Dessutom anlade hon
mässingsbruk, gevärsfaktori och oljeslageri
m. m. samt var intresserad i flere af sin tids
handelskompanier. Hennes verksamhet mötte likväl
betydande hinder under reduktionens svåra tider,
och grefvinnan förlorade derunder en stor del af sin
förmögenhet, hvarefter banken ärfde återstoden vid
hennes död, d. 22 Aug. 1694. P. S.

25. Oxenstierna, Gabriel Gabrielsson, grefve
af Kroneborg, landtmarskalk, son af O. 22,
föddes på Sturefors i Östergötland d. 7 Juni 1618.
Han befordrades, som alla sina samtida
fränder, hastigt, dock efter grundliga studier hemma
och utomlands. Han utnämndes 1640 till Kristinas
kammarherre och skickades 1643 till Torstensson
med uppdrag från regeringen. 1645 utnämndes
han till kammarråd och till landtmarskalk vid
detta års utskottsmöte. 1646 förordnades han
till president i Dorpts hofrätt, en befattning,
som han dock ej hann att tillträda. Han dog
nämligen redan d. 25 Febr. 1647, i Stockholm.
P. S.

26. Oxenstierna, Gabriel Turesson, grefve,
diplomat, den föregåendes brorson, föddes d.
10 Okt. 1642. Efter studier i Upsala och
vidsträckta utrikes resor, hvarunder han 1666
ingick i engelsk sjökrigstjenst, utnämndes han efter
återkomsten 1667 till Karl XI:s kammarherre samt
kapten vid amiralitetsholmen. 1668 affärdades
han i en beskickning till Portugal och engelska
hofvet samt återkallades 1670 från Portugal.
1671 fick han kansliråds fullmakt, och några dagar
senare mottog han order att afgå som sändebud till
Danmark, en af Sveriges vigtigaste diplomatiska
poster, hvilken han innehade till 1673.
I det 1675 utbrytande danska kriget hade han befälet
öfver en eskader vid Göteborg våren 1676.
Efter krigets slut och sedan hans frände
Bengt O. kommit till makten, skickades han
1681 till kejsaren att varsamt bana vägen
för ett närmare förbund, men besökte dessutom
åtskilliga andra hof i vestra och södra Tyskland.
1685 återvände O. för en kort tid hem och uppträdde
under 1686 års riksdag som en mycket bestämd, ehuru
aldrig häftig ledare af oppositionen. Hans djerfva
och frimodiga yttranden hindrade ej, att han
efter riksdagen åter sändes tillbaka till Wien, der
han vistades till 1688, då han för en tid skickades
till Haag med uppdrag att jämväl resa till London för
att söka förmå England att medverka till åtgärders
vidtagande till hertigens af Holstein förmån.
1693 uppdrogs åt honom att mottaga det Karl XI
tillfallna Zweibrückens hyllning. 1694 återvände
han till Wien. 1697 beslöt regeringen att förflytta
honom, såsom andre ambassadör till Rijswijk, men
då konung Vilhelm var missnöjd med några utlåtelser
han haft, medan han var sändebud i Haag,
gick detta om intet. I Dec. s. å. utnämndes
han i stället till guvernör i Zweibrücken, ehuru
han fortfor att vistas i Wien, hvarest han dock med
anledning af den uppkomna tvisten mellan Sverige
och kejsaren rörande mecklenburg-güstrowska arfvet
förbjöds att visa sig på hofvet. Först 1699 utbytte
han Wien mot Zweibrücken, hvilket land han från djupt
förfall skall hafva bragt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free