- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
555-556

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paal Baardssön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något ammunition samt ett på ränseln fäst
kokkärl. Kappan bäres antingen rullad utomkring
ränseln eller, rullad på längden, öfver venstra axeln
till högra sidan (»en bandoulière»), verktyget på
ränseln eller vid lifremmen. Denna packning beräknas
väga 26–29 kg. –- Kavalleristens packning föres på
hästen och utgöres, förutom af sadelmunderingen,
i allmänhet af två packfickor (frampå sadeln),
kappa, kokkärl, dricksflaska, hästskoväska med två
hästskor, fodertornister och fodersäck (allt bakpå
sadeln), hvartill stundom kommer valtrapp (icke
i Sverige till krigsbruk). Sabeln bäres i koppel
kring lifvet, ammunitionen i kartusch med remmen
öfver venstra axeln, karbinen (geväret) på ryggen,
i rem öfver ena axeln, eller i fodral på hästens
högra sida. Vigten af kavalleristens och hästens hela
utrustning uppgår till 55–60 kg. – Artilleristens
packning liknar infanteristens eller kavalleristens,
alltefter som manskapet skall gå eller rida. I
Sverige har allt manskap kappsäck (att föra bakpå
sadeln eller på fordonet) i st. f. packfickor eller
ränsel. Artilleristen bär ammunition (i kartusch),
mattornister och kokkärl. Kappan föres på hästen
eller fordonet. C. O. N.

Packning, mek., hvarje medel, som man använder för
att åstadkomma en luft- eller vattentät anslutning
mellan cylindriska eller prismatiska stänger
eller kolfvar samt dessas motsvarande hålformer,
så t. ex. mellan kolfven och cylindern samt mellan
kolfstången och cylinderlocket i ångmaskinen, mellan
pumpkannan och pumpstöfveln i vattenpumpen, mellan
pumpkolfven och cylindern i luftpumpen o. s. v. Vid
kolfstängerna begagnas en packningsdosa l. packdosa,
som med sitt packningsmaterial – hampa, läder, bomull,
asbest, gummi m. m. – omsluter stången. För tätning
af ångmaskinens kolf gör man brak af flere olika
metoder: blandad packning af hampa och metall eller
ringar af jern, stål, mässing, brons m. m., insatta
i motsvarande rännor, som uttagits efter kolfvens
omkrets (så t. ex. begagnas vid den s. k. svenska
kolfven två gjutjernsringar). Packningen vid
pumpkannor utgöres af läderringar eller, då
högre temperatur hos vattnet förekommer, af
hampa. Egendomlig är den vid hydrauliska pressen
begagnade, elter Bramah benämnda packningen,
som utgöres af en läderring med halfcirkelformig
tvärskärning, inlagd i en ränna i cylindern rundt
om kolfven. Vid några luftpumpar har man icke någon
packning, utan den långa kolfven är efter omkretsen
försedd med ett antal refflor, i hvilka luft samlas
och vid kolfvens hastiga rörelse hindrar läckning
förbi kolfytan. G. R. D.

Pactum. Se Paktum.

Pacuvius, Marcus, romersk skald, f. i Brundisium
220 f. Kr., kom till Rom på sin morbroders,
skalden Ennius’, tillskyndelse och sysselsatte
sig der med måleri samt författande af skådespel,
mest tragedier, efter Sofokles’ förebild. Omdömena
om hans författareskap äro olika. Han synes på sina
alster hafva nedlagt mycken konstfärdighet, men å
andra sidan icke varit tillräckligt måttfull i sin
framställning, utan
något högtrafvande samt svag för sökta vändningar och
talesätt. P. skall hafva aflidit i Tarent omkr. 90
år gammal. Fragment af hans tragedier äro samlade
af Ribbeck i »Reliquiae poetarum latin. tragicorum».
R. Tdh.

Padang, hufvudstad i ett nederländskt guvernement på
Sumatras vestkust, holländarnas äldsta och förnämsta
koloni på ön och en vigtig handelsplats, enär öns
rika produkter hufvudsakligen exporteras från denna
hamn. Omkr. 35,000 innev.

Padasjoki [pa’das-jåki], socken i Tavastehus län,
Finland, Hollola härad, Jämsä domsaga, utgör ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Borgå stift,
Jämsä kontrakt. Areal 695 qvkm. Befolkningen,
finsktalande, 4,770 personer (1885).
A. G. F.

Padda. Se Paddslägtet.

Paddbär (paddört). Se Actaea.

Paddel l. pagaj, sjöv., ett slags kort åra med bredt
blad, som i allmänhet användes af vilda folkslag på
sådana farkoster (kanoter, piroger m. fl.), hvilka
äro alltför smala att medgifva bruket af vanlig
åra med stöd å relingen. Att dymedelst framdrifva
en farkost kallas att »paddla» eller »pagaja»,
hvarvid roddarna sitta med ansigtet vändt föröfver
och föra paddeln nästan lodrätt i vattnet utan
att vidröra relingen. Är roddaren ensam, använder
han ofta dubbelpaddel, d. v. s. paddel med blad
i båda ändarna, hvarigenom han slipper öfverföra
bladet från den ena sidan till den andra. Se Kanot.
R. N.

Paddfiskar, Batrachidae, zool., en familj af de
taggfeniga fiskarnas ordning, utmärkt genom bredt
och klumpigt hufvud samt något långsträckt, bakåt
sammantryckt kroppsform. Främre ryggfenan består
af endast två eller tre taggstrålar; den bakre och
analfenan äro långa. Hithörande fiskar förekomma
hufvudsakligast i den tropiska zonens haf samt
lefva vid hafsbottnen bland tången. Samtliga arter
äro tämligen små. Af ett bland de tio hithörande
slägtena har en art, europeiska paddfisken,
Batrachus didactylus Schneider, en gång anträffats
utanför Mölle fiskläge invid Kullen i Skåne. Arten
tillhör egentligen Medelhafvet och angränsande haf
samt har för öfrigt ej blifvit funnen nordligare
än vid Portugals kuster. Den har, liksom sina
samslägtingar, blott två tagglika strålar i främre
ryggfenan och är till färgen ofvan mer eller mindre
mörkt brunaktig, med många mörka, punktlika fläckar,
af hvilka somliga omgifvas af en hvitaktig ring. Den
når en längd af omkr. 45 cm. Ett annat hithörande
slägte från Central-Amerikas östra och vestra kuster,
Thalassophryne, är märkvärdigt, emedan dess två arter
äro utrustade med den mest utvecklade giftapparat
man funnit hos fiskarna. Gällocket är utdraget till
en ihålig tagg med en giftblåsa vid basen. Dess
tre taggstrålar i främre ryggfenan äro äfvenledes
genomborrade; de sakna giftblåsa, men äro antagligen,
äfven de, giftorgan. Fisken ligger dold i sanden och
lär tillfoga dem, som vada barfota i sanden och råka
trampa på fisken, sår, som stundom äro lifslarliga. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free