- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
561-562

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paddfot ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själfständigt i Venezia genom studium af Tizian. Med
utmärkt begåfning för form och färg, målade han
mest existensbilder med figurer i kroppsstorlek,
och han är i detta afseende en af de bäste
epigonerna efter den venezianska målarekonstens
storhetsperiod. Hans arbeten finnas i Venezias
och Paduas kyrkor samt i Venezias akademi;
på sistnämnda ställe märkes Bröllopet i Kana
(1622). Vidare finnes Judit i Dresden och Wien och
på det senare stället en karakteristisk skildring
af Äktenskapsbryterskan inför Kristus. Äfven
Petersburg och Louvre ega taflor af hans hand.
C. R. N.

Padt-Brugge. 1. Dionysius P.-B., holländsk
kopparstickare, blef 1652 borgare i Haag och
kallades inemot 1669 till Stockholm, der han
hufvudsakligen arbetade för bokillustration och
utförde »frontispicer» (titelgravyrer), porträtt
m. m. Man har af honom äfven en 1676 utförd,
förminskad kopia af den bild öfver Kristian
II:s tyranniska framfart, hvilken Gustaf I 1524
lät utföra i Amsterdam. Sannolikt dog P.-B. i
Stockholm på 1680-talet. Hans arbeten äro torra och
i allmänhet föga framstående. – 2. Herman P.-B.,
kopparstickare, sannolikt son af den föregående,
är känd genom arbeten af samma slag som denne,
alla utförda på 1670-talet. Han graverade äfven
åtskilliga blad för Dahlbergs »Suecia», bland
hvilka några först efter hans död fullbordades
af andra. P.-B. afled på 1680-talet. Hans
grafstickel är något gröfre och kraftigare än
den förstnämndes, men lika torr och ännu hårdare.
-rn.

Padua (Ital. Padova). 1. Provins i norra Italien, i
landskapet Venezien, omgifven af provinserna Treviso,
Venezia, Rovigo, Verona och Vicenza. Areal 2,063
qvkm. 397,762 innev. (1881). Provinsen bildar ett
jämnt alluvialland, öfver hvilket endast Euganeiska
kullarna höja sig, och genomskäres af ett stort
antal vattendrag, dels floder (Adige, Brenta,
Bacchiglione), dels kanaler. Hufvudnäringen är
åkerbruk. – 2. Hufvudstad i nämnda provins, ligger
vid Bacchiglione, som flyter genom staden i flere
armar, och jernvägarna Verona–Venezia, P.–Bologna
och P.–Bassano samt är genom kanaler förenadt med
Adige, Brenta och lagunerna. Staden, som är en af de
äldsta i norra Italien, omgifves af höga vallar och
har mestadels trånga gator, som fördystras ännu mer
genom arkader. Största torget är det ovala Piazza
Vittorio Emmanuele (före 1866 kalladt Prato della
valle). fordom platsen för en antik teater. I midten
af detsamma ligger en af en vattengraf bildad ö ned
planteringar och närmare ett hundratal statyer af
berömda män. Bland stadens omkr. 50 kyrkor finnas
flere framstående byggnadsverk. Till dessa höra
domkyrkan (från 16:de årh.), med ofullbordad fasad,
och det bredvidstående gamla baptisteriet (från 12:te
årh.), med fresker af Giottos skola; Sant’ Agostino
degli Eremitani, en enskeppig kyrka från 13:de årh.,
nu smakfullt restaurerad; Annunziata (Cappella dell’
Arena), också en enskeppig kyrka, från golf till tak
prydd med fresker af
Giotto, dennes mest betydande verk; Santa Giustina,
en af de mest storartade renaissancekyrkor (grundad
1502, byggd 1521–32 efter en ny plan af Andrea
Riccio), samt den berömda kyrkan Sant’ Antonio,
vanligen kallad »Il santo», byggd 1256–1307 åt P:s
helgon S:t Antonius. Den är till sina grunddrag en
regelbundea treskeppig basilika med 7 kupoler, 95
m. lång, 34 m. bred; i venstra korsarmen befinner
sig det berömda Cappella del Santo, med helgonets
graf och stora konstskatter. Framför kyrkan står
den af Donatello utförda ryttarestatyn i brons
af den venezianske fältherren Erasmo di Narni,
kallad Gattamelata. Andra offentliga byggnader af
arkitektonisk betydelse äro municipalbyggnaden
Pal. della ragione (1172–1219), med en stor
sal, 81,5 m. lång, 27 m. bred och hög, kanske
den största i Europa, Pal. del capitano, nu
inrymmande universitetsbiblioteket, den ståtliga
universitetsbyggnaden i renaissancestil (1493–1552),
det nästan af idel marmor byggda kaféet Pedrocchi,
ett bland de vackraste i Europa. Staden är säte
för en prefekt och en biskop samt hade 1881 47,334
innev. Det i medeltiden vidtberömda universitetet,
stiftadt enligt en uppgift redan 1222 af kejsar
Fredrik II, enligt andra först 1260 och bekräftadt
1263 af påfven Urban IV, omfattar 4 fakulteter och
hade 1883 109 professorer och andra lärare samt 932
studerande, ett bibliotek med omkr. 120,000 bd, en
botanisk trädgård, en af de äldsta dylika i Europa,
ett observatorium m. m. Dessutom har P. ett gymnasium,
ett lyceum, en teknisk skola, ett landtbruksinstitut,
en vetenskaps- och konstakademi, ett stadsbibliotek
jämte tafvelsamling och skulpturgalleri
m. m. Industrien är obetydlig. Ej häller handeln
är synnerligen liflig. Utmärkta konstnärer (Giotto,
Donatello, Filippo Lippi och Uccelli m. fl.) slogo
sig fordom ned i P. Squarcione (förra hälften af
15:de årh.) bildade en inhemsk, paduansk målareskola,
från hvilken Mantegna utgick.

Sagan nämner trojanen Antenor såsom stadens
grundläggare. På romarnas tid kallades staden
Patavium. Den var T. Livius’, Valerius-Flaccus’,
Asconius Pedianus’ och Thrasea Paetus’
födelseort. Staden förstördes af hunnerna under
Attila och senare af langobarderna. Af kejsar Otto
den store (936–973) förklarades den för en fri
stad och var senare än en republik, än beherskad af
tyranner (Ezzelino da Romano) samt lydde efter 1405
under Venezia, med hvilket P. 1797 afträddes till
Österrike, som det sedan (med undantag af åren
1805–14) tillhörde ända till 1866, då det jämte det öfriga
Venezien förenades med konungariket Italien.

Padua, Jean Toussaint Arrighi de Casanova, hertig
af P. Se Arrighi. – Hans son, Ernest Louis Henri
Hyacinthe,
afled i Mars 1888.

Paduan (padouacann), sjöv., malajiskt fartyg om 50
à 100 tons, med en längd af 15 à 23 m. Tacklingen
utgöres af 2 eller 3 master med fyrkantiga sprisegel
och klyfvare. Dessa fartyg, som trafikera Molukkerna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free