- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
569-570

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paganism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fastlandet genom Canale della Morlacca l. della
Montagna. Den tillhör området Zara i Dalmatien
och har en areal af 275 qvkm., med 5,781
innev. (1880). Hufvudnäringen är fiske jämte
saltberedriing, fårafvel och vinodling.

Pagod (af Sanskr. bhagavati, heligt hus), en sedan
äldre tid i de europeiska språken öflig benämning
på de indiska fristående templen (i motsats
till tempelgrottorna), sedermera använd om de
öst-asiatiska gudahusen i allmänhet. Särskildt
nyttjas ordet om kinesiska tornlika byggnader i
flere våningar, med framspringande taklister för
hvarje våning. Det numera förstörda porslinstornet
i Nanking var ett af de mest berömda exemplen
härpå. Små efterbildningar af dylika byggnader
förekommo ofta bland de kinesiska föremålen i
1700-talets kuriositetssamlingar, införda, liksom
sannolikt sjelfva namnet, genom de ostindiska
handelskompanierna. Äfven sjelfva gudabilden i det
kinesiska templet kallas stundom pagod, och så hafva
jämväl de i synnerhet under rococotiden omtyckta
kinesiska lerdockorna med rörligt hufvud kommit att
få heta pagoder.

Pagod. 1. Ett indiskt guldmynt, som motsvarar ungefär
6 kr. Åtskilliga äldre mynt i Indien hafva burit samma
namn; man skilde, efter prägeln, mellan stjern-
och månpagoder. – 2. En indisk guld-, silfver- och
juvelvigt = 3,4 gr.

Pagurus. Se Eremitkräft-slägtet.

Pagus, ett latinskt ord med något skiftande
betydelse. Det synes ursprungligen hafva användts
om de delar af staden Rom, hvilka lågo utanför
den egentliga staden, som utgjordes af montes, och
hvilkens innevånare firade sitt septimontium,
pagani åter hade paganalia (se d. o.). Det betecknade
sedermera för det mesta landskommuner, ofta hörande
till ett municipium (byar, bymenigheter), med en
gemensam medelpunkt (forum eller conciliabulum) samt
gemensamma föreståndare (magistri), församlingar
(eller stämmor) och helgedomar. Äfven synes ordet
pagus hafva brukats om större afdelningar af
ett land, t. ex. de fyra distrikten i Helvetien
(»kantoner» eller landskap). R. Tdh.

Paha (Pahalainen, Paholainen) är en i finska
fornsångerna omnämnd ond ande (Paha henki), som
sammanställes med Hiisi och Lempo. Såsom inverkan
af den kristna religionen måste deremot anses,
att Paha valta (det onda väldet, folket) emellanåt
förekommer såsom parallelnamn åt Helvetti (helvetet).
O. G.

Pahang, muhammedansk malajstat på östra kusten af
halfön Malakka.

Pahlavi. Se Pehlevi.

Pahlen, von der, gammal livländsk adelsslägt, enligt
sägen en yngre linie af slägten Koskull. Sex bröder
v. d. P. blefvo 1679 friherrar och introducerades
såsom sådana å svenska riddarhuset (en af dem hade
dock dött redan 1677 af blessyrer, erhållna i slaget
vid Landskrona). Denna friherrliga ätt utdog i Sverige
(Finland) på svärdssidan 1772, men fortlefver i
Östersjöprovinserna under det ryska väldet. Genom
Peter Ludwig v. d. P. (se P. 1) afskildes 1799 ur
densamma en greflig
ättegren, i senare tid bemärkt genom grefve Konstantin
v. d. P
., hvilken 1867–78 var rysk justitieminister
och statssekreterare samt i likhet med flere
andra medlemmar af slägten intagit en plats i ryska
riksrådet. – 1. Peter Ludwig v. d. P. (hans ryska namn
var Peter Alexejevitj), grefve, f. 1743, d. 1826,
utmärkte sig 1788, såsom generalmajor, vid stormningen
af Otjakov, var närvarande vid fredsunderhandlingarna
i Värälä, vistades 1790–91 i Stockholm såsom ryskt
sändebud samt blef 1792 vice-guvernör i Livland. 1795
sattes han till guvernör i Kurland, entledigades 1797,
men fick snart åtnjuta kejsar Pauls högsta ynnest: han
blef generalguvernör öfver Ingermanland och Viborgs
län, generalinspektör för kavalleriet, polisminister,
president i utrikeskollegiet, generalguvernör öfver
Estland, Livland och Kurland samt generaldirektör för
postväsendet. P. var nu herre öfver alla stats- och
privathemligheter, men fruktade kejsarens nyckfullhet
och trädde i spetsen för konspirationen mot honom. Han
förde alla medsammansvurna som marionetter, vann
tronföljaren för palatsrevolutionen, höll vakt,
under det att Paul stryptes (natten till d. 24 Mars
1801), helsade Alexander I såsom kejsare och tycktes
med satanisk köld betrakta det skedda. Tillsammans
med furst Zubov och Bennigsen ämnade han beherska
Ryssland, men Alexander fråntog honom redan i April
1801 styrelsen öfver postväsendet, tillbakavisade
hans anspråk på en premierministers ställning och gaf
i Juli s. å. ett hastigt bifall till hans anhållan
att få draga sig tillbaka till privatlifvet. –
2. Peter Petrovitj v. d. P., grefve, den föregåendes
son, f. 1777, d. 1864, var generallöjtnant under det
sista stora koalitionskriget mot Napoleon, tog afsked
1823, men inträdde efter Nikolaus’ tronbestigning
åter i hären samt blef 1827 general af kavalleriet,
generaladjutant och medlem af krigsrådet. I Febr. 1829
utsågs han till öfverbefälhafvare för ockupationsarmén
i Donau-furstendömena och kämpade 1831 med bästa
framgång i Polen. 1835 blef han Rysslands sändebud
i Paris, hemkallades 1841 till följd af spänningen
mellan Nikolaus och Ludvig Filip, men innehade
fortfarande till namnet sin ministerpost till 1847,
då han blef generalinspektör för kavalleriet. Först
1862 drog han sig alldeles tillbaka ur det offentliga
lifvet. – 3. Feodor Petrovitj (Friedrich) v. d. P.,
den föregåendes broder, f. 1779, d. 1863, blef i
Juni 1826 generalguvernör öfver Nya Ryssland och
Besarabien och i Maj 1828 chef för den provisoriska
centralförvaltningen öfver Moldau och Valakiet
samt afslöt 1829 tillsammans med Orlov freden i
Adrianopel. – 4. Matvej Ivanovitj (Karl Magnus)
v. d. P., baron, den föregåendes kusin, f. 1779,
d. 1863, deltog i Alexander I:s krig mot Napoleon,
Sverige och Turkiet, men egnade sig äfven åt den
civila förvaltningen. 1830 blef han generallöjtnant
och generalguvernör i Östersjöprovinserna samt höll
1831 den polska insurrektionen borta från Kurland, men
entledigades 1845 för sin obenägenhet att russifiera
de baltiska provinserna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free