- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
579-580

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pair ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var till stor del P:s förtjenst. Under de »hundra
dagarna» förde han en kavallerikår. Under
hela Ludvig XVIII:s och Karl X:s regeringstid
var han utan anställning, men inträdde efter
Julirevolutionen (1830) åter i hären. Hans äldste son,
divisionsgeneralen Charles Pierre Victor P. (f. 1812),
har öfver honom skrifvit en större monografi (1874).

Pajon [pasjå’ng], Claude, fransk reformert teolog,
upphofsmannen till den efter honom benämnda
pajonismen, f. 1626, studerade vid universitetet i
Saumur och blef professor derst. 1666. Den calvinska
predestinationslärans hårdhet sökte han mildra
genom att, i sitt intresse att häfda den gudomliga
nådens universalism, göra gällande det påståendet
att den gudomliga försynens och den Helige andes
verksamhet till menniskans omvändelse förmedlas, den
förras genom lefnadsskickelser, den senares genom
Guds ord. Denna lära, den s. k. pajonismen, fann
visserligen i den fransk-reformerta kyrkan många
anhängare, bland hvilka flere gingo vida längre
än mästaren; men den ådrog ock sin upphofsman
icke ringa fiendskap, och han beskylldes för
pelagiansk-arminiansk heterodoxi. Några franska
synoder fördömde P:s lära och uppställde vid sidan af
den Helige andes och försynens medelbara verksamhet
äfven en omedelbar. Till följd af detta motstånd
afgick P. från sin professur och drog sig tillbaka
såsom predikant i Orléans. Han dog i Nantes 1685.
H. W. T.

Pajou [pasjou], Augustin, fransk bildhuggare,
f. 1730, studerade under Lemoine och i Rom. Hans
grupp Pluto och Cerberus förvärfvade honom 1767
ledamotskap af Parisakademien, vid hvilken han
s. å. blef professor. 1803 vardt han medlem af
Franska institutet. Död i Paris 1809. P:s arbeten
vittna om naturstudium och utmärka sig i allmänhet
fördelaktigt framför den samtida bildhuggarekonstens
maniererade alster. Här må nämnas endast hans
statyer af Descartes och Pascal samt hans Psyche
(i Luxembourg-galleriet).

Pajsbergit, miner. Se
Rhodonit.

Pakaslägtet, Coelogenys, zool., hör till
familjen piggsvinsdjur (Hystricidae) inom gnagarnas
ordning (Glires) och däggdjurens klass. Fram- och
bakfötterna ega 5 tår, försedda med trubbiga och
klöflika klor. Kindpåsar förefinnas, hvilka dock äro
föga utvecklade samt hafva sitt läge på inre sidan
af kindbågarna, som äro utomordentligt stora och
der urhålkade. Särskildt öfverkäkens okbensutskott
hafva en betydande storlek. Tårbenens öfre del
är liten och smalare än okbensutskottens öfre
gren. Kindtandraderna äro parallella. – Dit hör
pakan, C. paca, som blir 70 cm. lång och hälften så
hög öfver skuldrorna. Svansen är knappt märkbar. Den
korthåriga fällen är ofvan gulbrun, undertill
gulhvit; på hvardera kroppssidan löpa fem rader
gulhvita fläckar. Arten är hemma i största delen af
Syd-Amerika (från de södra Antillerna till Paraguay)
samt vistas i skogsbryn, busksnår vid flodstränder
och på andra sumpiga ställen. Der gräfver pakan sig
en håla af 1 till 2 m. längd,
hvari hon tillbringar sin dag under sömn. I skymningen
går hon ut att söka sin föda, som består af blad,
blommor och frukter. Dervid gör hon stundom rätt stor
skada i socker- och melonplanteringar. Hennes kött,
som en tid af året blir utomordentligt fett, är då
särdeles välsmakande och eftersökt. Arten lefver
parvis eller ensam. Midt under sommaren föder honan
en eller två ungar. C. R. S.

Pakerort, udde på nordvestra kusten af Estland straxt
n. om Baltischport. Fyrtorn.

Paket (Fr. paquet, af samma rot söm svenska verbet
packa). 1. Mindre handelsvara (eller annat föremål)
med omslag af papper l. dyl.; en bundt smärre föremål,
som äro inlagda i gemensamt omslag. – 2. Se nästa art.

Paketbåt, paketskepp (Eng. packet-boat, packet-ship,
Fr. paquebot) l. endast paket, ursprungligen ett
af regeringen förhyrdt, snabb-seglande och lätt
bestyckadt fartyg, afsedt att föra post, paket
och passagerare. Sedermera har benämningen mera
allmänt gifvits åt privata större ångare, som med
passagerare och gods göra reguliera resor mellan
vissa hamnar. Numera förstår man dock med en paketbåt
en för jämförelsevis längre, reguliera resor afsedd
post- och passagerare-ångare. R. K.

Pakfong, det kinesiska namnet på den legering
af nickel, koppar och zink, som i Europa fått
benämningarna argentan och nysilfver och först blef
införd dit från Kina. C. A. D.

Pakhoi l. Peihai, en 1876 för utländingar öppnad
hamnstad i Kina, prov. Kuang-tung, på norra kusten
af Tong-king-viken. Omkr. 10,000 innev.

Pakkanen (Pakko), Finsk mytol., köldens herskare,
son af Puhuri (»blåsaren», nordanvinden) och
»Pohjolas svarta käring», säges hafva blifvit född
bakom Pohjagårdens kåta samt ammats af huggormen och
vaggats af nordanvinden. Det var P., som af
Pohjolavärdinnan sändes mot Lemminkäinen vid dennes
hämdetåg mot Pohjola och kom hjeltens farkost
att frysa fast midt på hafvet. Se Lemminkäinen.
O. G.

Pakon (alpakan). Se Alpaka och Lama-slägtet.

Paktolos (Lat. Pactolus), i forntiden namn på en
flod i Lydien i Mindre Asien, hvilken rann upp på
Tmolos, flöt förbi Sardes och nedanför denna stad
förenade sig med Hermos. Den uppgifves hafva varit
guldförande och utgjort källan till Kresus’ rikedom.

Paktum (Lat. pactum, af pacisci, aftala), jur.,
öfverenskommelse, aftal, uttrycket af två eller flere
personers sammanstämmande vilja rörande ordnandet
af ett rättsförhållande dem emellan. I positiv
rätt finner man på olika tider olika grundsatser
rörande den gällande kraften af ett aftal såsom blott
sådant. Så uppställer den äldre romerska rätten den
grundsatsen att ett blott aftal (pactum nudum) icke
kan göras lagligen gällande. (De aftal, åt hvilka
den äldre rätten tillerkände lagligen bindande kraft,
betecknades med uttrycket contractus.) I den senare
rätten fingo emellertid äfven åtskilliga pacta
lagligt erkännande. Hvad den äldre germanska rätten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free