- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
587-588

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palankin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Karlskrona, ankom d. 17 Juli till Tromsö och tog der
expeditionens chef, Nordenskiöld, om bord. Den 24
April 1880 ankrade han på Stockholms ström efter
lyckligen fullbordadt värf. Öfver denna ryktbara färd
(se Nordenskiöld, sp. 1278, och Polarexpeditioner),
hvilken mer än något annat bidragit att göra
Nordenskiölds och P:s samt dermed Sveriges namn
frejdadt i polarresornas historia, har P. sjelf
lemnat en kort redogörelse: Nordostpassagen förbi
Sibiriens nordkust och genom Beringssundet, utförd
under svenska ishafsexpeditionen åren 1878–79
(i
»Tidskrift i sjöväsendet», 1879). Bland de särskilda
utmärkelser, som med anledning af den utförda bragden
kommo P. till del, må nämnas, att riksdagen voterade
åt honom liksom åt Nordenskiöld en nationalbelöning
af 4,000 kr. årligen, att Orlogsmannasällskapet
i Karlskrona 1879 och Vet. och Vitt. samhället i
Göteborg 1880 kallade honom till ledamot samt att han
kort före återkomsten till fäderneslandet befordrades
till kapten och jämte mecenaten Oscar Dickson erhöll
svensk adlig värdighet (han introducerades samma år
på riddarhuset), äfvensom att konung Oskar II upptog
den käcke navigatören bland sina adjutanter.

Palankin (af Sanskr. parjanka, hvilobädd), ett slags
af ståndspersoner uti Indien nyttjad bärstol, som
består af en aflång öppen låda med fyra fötter,
räckverk och ett på hörnstolpar uppburet tak af
bamburör. Inredningen utgöres af madrass, kuddar
och förhängen. Fram- och baktill utskjuta stänger,
som bäras på skuldran af fyra bärare. Palankinen är
afsedd för 1–3 personer. Den nyttjas t. o. m. för
längre resor i oländiga trakter, med station för
ombyte af bärare. Detta färdsätt kallas dak.

Palaprat [-pra’], Jean, fransk lustspelsförfattare,
f. i Toulouse 1650, d. 1721 såsom sekreterare hos
Malteserordens storprior Phil. de Vendôme, skref i
bolag med den mera begåfvade, äfven såsom teologisk
skriftställare kände David Augustin de Brueys
(f. 1640, d. 1723) flere lustspel, bland hvilka Le
grondeur
(1691; »Tvärviggen», 1761; »Den knarrige»,
1799) och L’avocat Patelin (1706; »Advokaten Patelin»,
1818) äro de bäst lyckade. Brueys’ och P:s »Oeuvres»
utgåfvos tillsammans 1755 (i 3 bd) och 1812 (2 bd).

Palataler (af Lat. palatum, gom), fonet., kallas
sådana konsonanter, som bildas i munnen mellan gommen
och tungans öfre yta. Fattadt i denna betydelse,
är uttrycket liktydigt med dorsaler (i motsats till
dentaler l. apikaler). De språkelement, som höra
till detta vidsträckta artikulationsområde, kunna
delas i fyra grupper: 1) dentipalataler, bildade
mellan främsta delen af tungans öfre yta å ena sidan,
öfre framtändernas baksida och alveoler å den andra,
t. ex. Sv. tj; 2) prepalataler, bildade mellan
främre hårda delen af gommens horisontala del och
underliggande parti af tungans öfre yta, t. ex. Sv. j,
Fr. k-ljud i qui, T. ich-ljud; 3) mediopalataler,
bildade ungefär vid gränsen mellan hårda och mjuka
gommen med mellersta delen af tungans öfre yta,
såsom vanl. k,
g, ng
i t. ex. Sv. ko, gå, lång; 4) postpalataler,
bildade mellan mjuka gommen och tungryggen,
t. ex. Semit. qaf, Schweiz, ch, Sp. j. I den
historiska grammatiken och hos somliga fonetiker
betecknas blott denti- och prepalataler som
palataler, hvaremot de båda bakre grupperna
nämnas gutturaler, hvarvid »främre gutturaler» är
liktydigt med mediopalataler, »bakre gutturaler»
med postpalataler. Postpalatalerna kallas också
»velarer». – Med palatala vokaler förstås vokaler,
som bildas framtill i munnen (Bell-Sweets »front»),
således på (dentipalatal- och) prepalatalläget,
t. ex. i, e, ä, y, ö. Dessa vokaler ombilda ofta
närliggande, i synnerhet följande konsonanter,
flytta fram medio- och postpalataler, förändra på
olika sätt dentaler (apikaler) och labialer, i det
att till dessa fem vanliga artikulationssätt kommer
en höjning af tungans främre del (genom anticipation
eller prolongation af vokalläget): »mouillering», som
senare vanligen leder till »affrikation». Dessa båda
processer (mouillering och affrikation) betecknas
ofta som palatalisering, och man säger t. ex. att
k »palataliseras» till tj (ts, s, o. s. v.). Jfr
Kontaktsläge och Mouillerade språkljud.
Lll.

Palatin (Lat. palatinus, af palatium, herskareborg). 1. I
bysantinska riket titel på hof- och statsämbetsmän
inom finansväsendet. – 2. Under medeltiden på
flere ställen benämning på de stormän, som bildade
herskarens närmaste omgifning (jfr Paladiner). Den
inflytelserikaste bland dem var comes palatinus (se
Pfalzgrefve). – 3. I Frankrike tillades titeln comte
palatin
grefvarna af Champagne och Béarn, i hvilkas
borgar lagskipning utöfvades. – 4. I forna polska
riket titel på provins-ståthållare, »landshöfding»
(P. vojevod). – 5. I Ungern, så länge det bibehöll
sin gamla författning, var palatin (Magyar. nagy ur
ispan
) titel på den förnämste bland magnaterna. Bland
fyra af konungen föreslagna kandidater valdes han
af de församlade ständerna till att vara konungens
ställföreträdare samt förmedlare mellan honom och
folket. Han var äfven chef för rättsväsendet. –
6. Fruntimmerspelskrage, skinnkrage (Fr. palatine),
så benämnd efter pfalzfurstinnan Charlotta Elisabet,
andra gemål åt Ludvig XIV:s broder, hertigen af
Orléans. - Palatinat, en palatins värdighet;
pfalzgrefskap; polskt provinsståthållareskap.

Palatinska berget (Palatinen). Se Palatium
och Rom.

Palatium, Lat., urspr. namnet på den först bebyggda
af Roms bergshöjder, Palatinska berget (se Pales och
Rom). Sedan Augustus der åt sig uppfört en kejserlig
boning, hvars omfång och beskaffenhet under de
följande kejsarna undergingo flere förändringar,
blef namnet fäst vid det kejserliga residenset
eller »palatset», hvarefter ordet småningom började
brukas om furstliga boningshus och praktbyggnader
i allmänhet. R. Tdh.

Palats (T. palast, Fr. palais, Ital. palazzo,
af Lat. palatium, se d. o.), en furstes slott;
storartadt anlagd, praktfull byggnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free