- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
603-604

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paleontologi. 2. Paleofytologi, fytopaleontologi, paleobotanik l. växtpaleontologi - Paleotyper. Se Inkunabler - Paleotypiskt alfabet. Se Fonetiska bokstäfver - Paleozoiska systemen, paleont. Se Kainozoiska systemen - Paleozoologi. Se Paleontologi - Palermo. 1. Provins på norra kusten af Sicilien - Palermo. 2. Hufvudstad i nämnda provins

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvad som ofvan yttrats om algerna. Mossor och lafvar
förekomma blott undantagsvis i fossilt tillstånd och
äro såsom sådana mycket litet bekanta. Kärlkryptogamer
och gymnospermer förekomma deremot ymnigt i fossilt
tillstånd och kunna i det stora hela i systematiskt
hänseende ganska noga bestämmas, detta ej minst
derför att man på senare tider vunnit noggrann
kännedom om den mikroskopiska byggnaden hos en
stor del af dem. äfven hvad reproduktionsorganen
angår. De fossila monokotyledonerna äro ännu, om
man undantager palmer och några andra, i systematiskt
hänseende relativt litet bekanta, och detsamma gäller
äfven för kritperiodens dikotyledoner. Hvad deremot
beträffar de tertiära dikotyledonerna, så är det
för en stor del af dem ådagalagdt, att de höra till
nutida slägten, och andra dem närstående äro äfven
till sin systematiska plats kända.

Liksom de fossila djuren visa äfven de fossila
växterna en utveckling från lägre till högre
former. Dock får detta icke fattas så, som
skulle utvecklingen fortgått likformigt för alla
grupper; tvärtom kan det hända, att en grupp
under forna geologiska perioder visat en högre
utveckling än nu. De högre stående växterna hafva
deremot utvecklat sig ur de lägre och uppträda
derför sist. Under den paleozoiska tiden voro
kärlkryptogamerna rådande; jämte dem funnos af
kärlväxter endast gymnospermer. Det lider ej något
tvifvel att icke stenkolsperiodens lykopodiacéer
och eqvisetacéer stodo högre än nutidens; dessa
grupper nådde då sitt kulmen och hafva sedan dess
aftagit. Gymnospermerna, som under sagda tid voro
representerade hufvudsakligen af en numera utdöd,
taxacéerna närstående grupp, cordaitesväxterna
(se Cordaites), voro under den mesozoiska tiden,
till och med kritans äldre afdelning, mera
dominerande, och cykadéerna nådde under dessa tider
sin största utveckling. Under kritperioden visa
sig tämligen hastigt dikotyledonerna, och dessa
blifva rådande mot periodens slut, tilltaga alltmer
under den tertiära och nå sin högsta utveckling
under nutiden. Man har derför stundom kallat den
paleozoiska tiden för kärlkryptogamernas period,
den mesozoiska för gymnospermernas, den tertiära
samt nutiden för dikotyledonernas. Man trodde
till en början, att monokotyledonerna uppträdt
redan under stenkolsperioden och sålunda långt
före dikotyledonerna. Men det har visat sig, att
dessa förmodade monokotyledonlemningar i sjelfva
verket tillhört helt andra växter, och numera
vunnen erfarenhet synes snarare tyda derpå att
monokotyledonerna skulle hafva uppträdt samtidigt
med eller senare än dikotyledonerna och sålunda till
äfventyrs utvecklat sig ur dem.

Såsom hjelp vetenskap åt geologien lemnar
växtpaleontologien samma tjenst som paleozoologien,
om ock, på grund af de växtförande aflagringarnas
mera underordnade förekomst, ej i så omfattande
grad. Detta gäller ej endast i fråga om bestämningen
af de större geologiska tidrymderna, utan äfven
om deras underafdelningar. Särskildt rörande
stenkolsbäddarnas ålder lemna växtfössilen en utmärkt
ledning, något som bergsmännen inom såväl Tyskland som Frankrike
hafva sig nogsamt bekant. Äfven för afgörandet af de
skånska stenkolsflötsernäs relativa ålder äro de dem
åtföljande växtfossilen en särdeles vigtig ledtråd.

I fråga om jordens forna klimat ar växtpaleontologien
af afgörande betydelse, och såsom ofvan blifvit
nämndt, spela polarlandens fossila floror i denna
fråga en vigtig rol. Man antager numera vanligen, att
klimatet under den paleozoiska och större delen af den
mesozoiska tiden varit ganska likformigt öfver hela
jorden, men att mot slutet af krittiden temperaturen
småningom började aftaga i de arktiska trakterna,
och att denna temperaturnedsättning fortgick under
tertiärtiden, tills den nådde sitt maximum under
istiden. Emellertid bör ej lemnas oanmärkt, att det
finnes en annan åsigt, som förklarar de fakta, hvilka
ansetts tala för ifrågavarande antagande, på ett helt
annat sätt, i det den ställer dem i samband med en
antagen förflyttning af polernas läge.

Växtpaleontologien anses numera vara växtgeografiens
säkraste grund. Den tertiära tidens vegetation
står så nära nutidens, att den senare utan vidare
kan anses direkt härstamma från den förra. Det är
derför tydligt, att växtpaleontologien skall lemna
vigtiga utslag i fråga om den nutida vegetationens
ursprung. Redan Unger och Ettingshausen uttalade
sig i denna riktning, men det är företrädesvis genom
Heers arbeten, som nödvändigheten för växtgeografien
att taga hänsyn till växtpaleontologien blifvit
till fullo insedd och beaktad. Engler är den förste
växtgeograf, som konseqvent och med mycken framgång
genomfört detta åskådningssätt. – Bland allmänna
handböcker i paleontologi må här nämnas endast Bronn:
»Lethaea geognostica» (flere uppl.; den senaste,
ännu ej afslutad, redigerad af Roemer), Zittel:
»Handbuch der palaeontologie» (1884–87, 2 b.;
det 3:dje påbörjadt), Nicholson: »Manual of
palaeontology» (1879), Hoernes: »Elemente der
palaeontologie» (1884) och Quenstedt: »Handbuch
der petrefactenkunde» (3:dje uppl. 1885). Jfr
Fossil, Geologi, Jorden och Växtgeografi.
1. B. L-n.         2. A. G. N.

Paleotyper. Se Inkunabler. – Paleotypiskt
alfabet
. Se Fonetiska bokstäfver.

Paleozoiska systemen (af Grek. palaios, forntida,
och zoon, djur), paleont. Se Kainozoiska systemen.

Paleozoologi. Se Paleontologi.

Palermo. 1. Provins på norra kusten af
Sicilien, begränsad i n. af Tyrrhenska hafvet,
i ö. af provinserna Messina och Catania, i s. af
Caltanisetta och Girgenti, i V. af Trapani. Areal 5,087
qvkm. 699,151 innev. (1881). – 2. Hufvudstad i nämnda
provins, ligger på öns norra kust, på vestra sidan
af en af Monte-Pellegrino och Capo Zafiarana infattad
bred bukt, i en lika mycket genom landskapets skönhet
som genom ett mildt klimat och en yppig växtlighet
utmärkt trakt, kallad Conca d’oro. De gamla murarna
qvarstå till större delen, men portarna äro moderna;
den märkligaste är Porta nuova,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free