Print (PDF) - On this page / på denna sida - Palermo. 2. Hufvudstad i nämnda provins - Pales var namnet på en fornitalisk särskildt latinsk, gudomlighet - Palestina, äfven kalladt Heliga landet l. Förlofvade landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»J05
Påles-Palestina.
606
nära Palazzo reale. Af hufvud gator na Via Vit-torio
Emmanuele och Via Macqueda, som skära hvarandra
under räta vinklar vid Quattro Can-toni, delas
staden i fyra delar. För stadens försköning och
utvidgning samt sundhetsförhållan-den användas öfver
l mill. lire årligen. Med förträffligt dricksvatten
är staden rikt försedd genom en af araberna anlagd
vattenledning. Offentliga promenader äro Marina
1. Foro Ita-lico vid hafvet, La Flora L Villa Giulia
vid dennas södra ände samt Strada della Libertå och
Giardino Ingiese utanför Porta Macqueda. En af de
vackraste öppna platserna i staden är Piazza Marina,
med springbrunnar och parkanläggningen Giardino
Garibaldi. Med undantag af de obetydliga katakomberna
framför Porta Ossuna linnas inga byggnadsminneri
från forntiden. Dess flere och intressantare äro
bygg-nadsmiimena från medeltiden, i synnerhet från
normanderrias tid. Kungliga slottet (Palazzo reale),
en förening af byggnader i äldre gotisk och arabisk
stil, innehåller bl. a. ett med vägg-inosaiker från
normandiska tiden sinyckadt rum (kalladt Rogers
rum) samt det berömda Pala-tinska kapellet (bygdt
af normandiske konungen Roger II), med praktfulla
väggmosaiker på guldgrund. Tornet S. Ninfa är inredt
till observatorium. Domkyrkan (S. Kosalia) uppfördes
1169 -85 af ärkebiskop Walter of the Mill (Gual-terio
Offainilio), af engelsk börd, och innehåller bl. a. de
hohenstaufenske kejsarna Henrik VI:s och Fredrik ILs
grafvar samt i en silfversarko-fag benen af stadens
skyddshelgon, den heliga Rosalia. Till hennes minne
firas i Juli månad hvarje år en glänsande fest. Söder
om kungliga palatset ligger kyrkan S. Giovanni degli
Eremiti (från 12:te årh.), hvilken af sin forna
arabiska karakter har qvar endast kupolerna. Kyrkan
Martorana (från förra hälften af 12:te årh.) är ett
mönster af normandisk stil, med intressanta mosaiker
från samma tid som kyrkan. Af andra byggnader förtjena
omnämnas: ärkebiskoperis palats, Pål. del muriicipio,
det historiskt intressanta Pål. del tribunali (bygdt
i början af 1300-talet), der fordom inqvisitionens
fångar inspärrades, och universitetsbyggnaden. P:s
universitet har fyra fakulteter och betydande
naturvetenskapliga samlingar (i synnerhet fossil från
ön). Dessutom har staden ett lyceuin, tre -gymnasier,
ett tekniskt institut, ett inusikkonser-vatorium, ett
landtbruksinstitut. en navigationsskola m. m., tvänne
offentliga bibliotek, nämligen nationalbiblioteket,
fordom tillhörigt jesuitkollegiet, och
stadsbiblioteket, rikt i synnerhet på manuskript
rörande Siciliens historia. - Innevånarnas antal
i staden uppgick 1881 till 205,712 och i kommunen
till 244,991. Genom jern vägar är P. förenadt med
Siciliens öfriga större städer. Exporten består
hufvudsakligen af svafvel, sumak, hvete, olja och vin
in. fl. sicilianska produkter, hvaremot engelska,
franska och tyska manufakturalster införas. Icke
obetydlig är tonfiskfångsten. Den gamla hamnen,
Gala, är tillgänglig endast för mindre fartyg; de
större ankra vid foten af Monte Pellegririo i den
nya hamnen, som är skyddad af en storartad molo. -
Bland de många intressanta punk-
terna i stadens omgifningar förtjena i synnerhet
nämnas det 597 in. höga Monte Pellegrino, ined den
heliga Rosalias grotta (nu förvandlad till kapell)
samt en härlig utsigt, Villa Bel-monte, vid södra
foten af Monte Pellegrino, det kungliga lustslottet La
Favorita, bygdt af Ferdinand IV i kinesisk stil och
oingifvet af skuggiga parker, lustslottet La Ziså,
från hvars tak man har en fördelaktig utsigt öfver
staden, samt det gamla slottet Cuba. nu kasern.
P. (Grek. Panormos, Lat. Panhormus, Panor-mits] var
en fenicisk koloni, som senare tillhörde kartagerna
och i första puniska kriget (264-241 f. Kr.) var
hufvudstation för desses flotta. 254 f. Kr. eröfrades
staden af romarna och förblef en romersk besittning,
tills den intogs af vandalen Geiserik 440 e. Kr. Deri
tillhörde sedermera en tid östgoterna, men lades
genom Belisarius 535 till Östromerska riket, som
den sedermera tillhörde i 300 år. 831 eröfrades
staden af araberna och blef säte för en nästan
oberoende ståthållare öfver Sicilien, och 1071
af normanderna. De senare konungarna af Sicilien,
Eoger II, Vilhelm I och Vilhelm II, kröntes i P.,
som blef residensstad. Äfven kejsar Fredrik II
höll der ett lysande hof. Sedan hans son Manfred
1266 stupat vid Beneverit, bemäktigade sig Karl af
Anjou Sicilien och dess hufvudstad, men hans hårda
styrelse och fransmännens öfvermod framkallade 1282
en resning på ön, den s. k. Sicilianska aftonsången,
som började i P. Från denna tid delade staden det
sicilianska konungarikets vexlande öden. De siste
derstädes krönte konungarna voro Viktor Ainadeus af
Savojen (1713) och Karl III af Bourbon (1735). När
fransmännen besatte Neapel 1798 och för andra gången
1806, blef P. ännu en gång hufvudstad i ett särskildt
sicilianskt konungarike. 1820 och 1848 gjorde staden
uppror mot den bourbonska regeringen. I slutet af
Maj 1860 kom den slutliga befrielsen genom Garibaldi,
och staden förenades ined-konungariket Italien.
Pa’les var namnet på en fornitalisk, särskildt
latinsk, gudomlighet (manlig eller qvinlig),
hvilken tänktes skydda herdarna och deras
hjordar.. Boskapsskötseln hade i det forna Italien
stor betydelse, och man har velat förbinda namnet
Pa-latium (se d. o.), der herdarna i äldsta tider
uppslogo sina bopålar, med Påles. Så mycket är
visst, att man till herdegudinnan Påles’ ära
d. 21 April, årsdagen af Korns grundläggning,
firade en reningsfest (paltlia), vid hvilken
bl. a. både herdar och djur sprungo genom en för
ändamålet uppgjord eld samt böner uppsändes och
enkla offer förrättades för hjordarnas tref-nad och
förkofran. Äfven lustiga upptåg före-kommo dervid.
R- Tdh.
Palestina (Lat. Paltzstlna 1. Pkilistcea,
Grek.. Palaisti’ne, egypt.-hieroglyf. Pulsta,
assyr. kil-skr. Palasjta, Arab. Filasttn,
af Hebr. Pelésjet], äfven kalladt Heliga landet
1. Förlofvade (d. ä. det åt Israels barn »utlofvade»)
landet, utgör södra tredjedelen af Syrien, omfattande
landet v. och ö. om Jordan mellan Libanonbergens
södra sluttningar och nordranden af Arabien. Enligt
denna den vanligaste uppfatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
