- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
611-612

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palestina, äfven kalladt Heliga landet l. Förlofvade landet - Palestra, brottningsbana, fäktskola - Palestrina (forntidens Præneste), stad uti italienska prov. Latium - Palestrina, Giovanni Pierluigi da

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och har sedan dess tillhört Osmanska riket. Under
turkarnas välde har P. haft långa tider af fred
och ro, men det dåliga styrelsesättet har aldrig
tillåtit landet att återvinna ens någon del af
den blomstring det egde under ptoleméernas och
romarnas oroliga tider. – Det nuvarande P. bildar
ett särskildt vilajet, hvars vâli (»guvernör»)
residerar i Jerusalem, och delas i följande från
n. till s. uppräknade distrikt, hvart och ett med
liknämnd (eller i annat fall inom parentes angifven)
hufvudstad: Akka, Hâifa, Jâfa, Gassa, utefter kusten;
Safed, Tiberias och Nasaret i Galiléen; Sjarawîje
(Djenîn) och Nâbulus i Samarien; Jerusalem, Lydda
och Hebron i Judéen, samt ö. om Jordan: Adjlûn
(Tibne), mellan Jarmûk och Jabbôk, Belka (Essalt),
mellan Jabbôk och Arnôn, Kerak – det gamla Moâb –
och Maân i Wâdi Araba s. om Döda hafvet. Det forna
Basân n. om Jarmuk hör nu under vilajetet Esj-Sjâm
(»Syrien»). Om dessa och i det föregående nämnda
städer hänvisas till de liknämnda artiklarna. Af
öfriga städer och historiskt minnesvärda orter,
på hvilka P. är utomordentligt rikt, må här nämnas
endast Sepphoris i Galiléen, Samaria (nu Sebastîje)
i Samarien, Jeriko, Betlehem, Jabne och Askalon i
Judéen, samt ö. om Jordan de praktfulla ruinorterna
Gerasa i Adjlûn och Ammân i Belka. Folkmängden,
som under judarnas sjelfständighetstid ansetts vara
omkr. 5 mill., men sannolikt aldrig öfversteg 2 1/2
mill., är nu blott omkr. 650,000, hvaraf minst 3/4
muhammedaner. Af de många kristna bekännelserna är
den grekisk-ortodoxa den ojämförligt vigtigaste. Hon
eger 9 biskopsstift (Akka, Sebastîje, Nâbulus, Lydda,
Betlehem, Gassa, Es-salt, Kerak och Petra) under hvar
sin matrân (»metropolitan»), lydande under patriarken
i Jerusalem. Dernäst komma romersk-katolska kyrkan med
sin grekisk-katolska filialkyrka samt de armeniska
och koptiska kyrkorna, hvar och en med sin patriark i
Jerusalem. Af de öfver hela landet spridda klostren
äro franciskanernas de mest betydande och utgöra
flerstädes det enda herberge, som står den resande
till buds. Åkerbruk (hufvudsakligen odlas hvete, durra
och korn) och boskapsskötsel (nästan uteslutande får
och getter) stå på en mycket låg ståndpunkt. Egentliga
nomader, »beduinerna» (el-’árab), äro mycket fåtaliga
v. om Jordan, men utgöra största delen af befolkningen
i Jordandalen, de s. k. el-ghawârine (»Ghôr-boar»)
och ö. om Jordan, der de mäktigaste beduinstammarna
äro Adwân i Belka och Adjlûn samt Beni-Sachr i
Moâb. Industrien i P. (pottaska och såpa) är knappt
nämnvärd och handeln obetydlig. Blott två hamnar
finnas, en dålig vid Hâifa och en ännu sämre vid
Jâfa. Landet har inga jernvägar och blott en enda
körbar väg, mellan Jâfa och Jerusalem. Alla andra
vägar äro blott tusenåriga upptrampade stigar. –
Af den utomordentligt rika literaturen öfver P. må
här anföras endast några af de förnämsta arbetena:
Reland: »P. monumentis veteribus illustrata» (1714),
Ritter: »Vergleich. erdkunde» (delarna XV–XVII,
1850–55), Robinson: »Palästina» (1847), Guérin:
»Déscript. géogr., histor. et
archaeolog. de la P.» (1859–80), Tristram: »Natural
history of the bible» (1873), Thomson: »The land and
the book» (1883), Socin (Baedeker): »Palästina und
Syrien» (1880) samt de periodiska skrifterna af det
engelska sällskapet »Palestine exploration fund»
(»Quarterly statements» sedan 1869) och »Deutsche
Pal.-verein» (»Zeitschrift» sedan 1878). De bästa
kartorna äro Kieperts »Wandkarte» (1874), Conder och
Kitcheners »Map of western P.» (1881) samt Menkes
»Historischer atlas» (1868). H. A.

Palestra (Lat. palaestra, Grek. palaistra;
se Gymnasium 1), brottningsbana, fäktskola;
gymnastikhus. – Palestrik, fäktkonst; gymnastik.

Palestrina (forntidens Praeneste), stad ute italienska
prov. Latium, ligger 36 km. ö. om Rom, på Monti
Praenestinis branta sidor, nästan h. o. h. på
ruinerna af ett antikt Fortunatempel, af hvilket
ännu betydande rester finnas, bl. a. ett präktigt
mosaikgolf, med egyptiska framställningar (nu i
Palazzo Barberini i staden). P. hade 1881 2,911 innev.
och är säte för en biskop. Ett stycke ofvanför staden
ligger på en brant höjd, med härlig utsigt ända till
hafvet, den antika Arx Praenestina (nu Castello San
Pietro), förenad med staden genom murar.

Palestrina, Giovanni Pierluigi da, katolska kyrkans
och romerska musikskolans störste tonsättare, föddes
sannolikast 1514 (uppgifterna vackla ända till 1529)
i Palestrina (det antika Praeneste), hvaraf han
tog sitt namn (latiniseradt Praenestinus). Om hans
tidigare ungdom är intet bekant; först 1540 finna vi
honom i Rom såsom Goudimels lärjunge. Efter en kort
anställning i sin födelsestad blef han 1551 »magister
puerorum» (lärare för gosschören) och kapellmästare
vid Peterskyrkan i Rom. Genom sitt första tryckta
verk, fem mässor (1554), vann han påfven Julius III:s
bevågenhet och blef af denne anställd som sångare
vid påfliga kapellet, hvarför han nedlade sin
kapellmästarebefattningp (1555). Men redan samma år
dogo både Julius III och hans efterträdare Marcellus
II, och den nye påfven, Paul IV, som strängt höll på
den kyrkliga observansen, aflägsnade P. ur de påflige
sångarnas led på den grund att denne var lekman
och gift. Detta slag kastade P. på sjukbädden. Vid
tillfrisknandet erhöll han (s. å.) vid San Giovanni i
Lateranen en kapellmästaretjenst, hvilken han senare
(1561) utbytte mot den vid Santa Maria Maggiore. 1560
uppfördes hans berömda »Improperier» (se d. o.),
hvilka gjorde sådant intryck, att Pius IV genast
begärde dem för det påfliga kapellet, der de sedermera
ända tills dato sjungits hvarje långfredag. Till följd
af det tridentinska kyrkomötets beslut att rensa
kyrkomusiken från alla profana element (särskildt
det rätt vanliga användandet af slippriga folkvisor
såsom tenortema) tillsattes 1564 en kongregation af
kardinaler, hvilken i sin rensningsifver höll på att
alldeles förvisa figuralmusiken ur kyrkan. Afgörandet
skulle emellertid få bero på möjligheten att komponera
en mässa, som förenade den kontrapunktiska musikens
strängaste fordringar med textens begriplighet och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free