- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
625-626

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palinurus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han icke mindre än 65 större och mindre skrifter,
både lärda och folkliga, alla utmärkta genom sitt
förträffliga språk. Här må nämnas en samling
predikningar eller rättare kyrkohistoriska
betraktelser Om S:t Peders skib (1554) och 16
didaktiska homilier Om Jesu Christi ærefulde
forklarelse
(1555) samt hans Visitatsbog,
som innehåller alla de anvisningar han på sina
inspektionsresor gaf prester och menighet. Den
härstammar från omkr. 1540 och utgafs af Svend
Grundtvig efter en handskrift (1872). Äfven som
psalmförfattare har P. gjort sig känd. Ett slaganfall
bröt hans oförtrutna verksamhet 1555 och band honom
vid sjukbädden, tills han dog, d. 3 Jan. 1560. Hans
lefnadsteckning, af A. C. L. Heiberg, utkom 1840. –
Jämväl en yngre broder till P., Niels P., studerade
i Wittenberg. Denne blef kyrkoherde i Köpenhamn 1547
och superintendent i Lund 1551. Äfven han författade
åtskilliga uppbyggelseskrifter. Död d. 17 Sept. 1560.
E. Ebg.

Pallanza, stad uti italienska prov. Novara, på en
i Lago Maggiore utskjutande landtunga, midt emot
Borromeiska öarna. 3,687 innev. (1881).

Pallas (P. Athene), Grek. mytol. Se Athene.

Pallas, astron., den, i afseende på tiden för
upptäckten, andra bland de mellan Mars och Jupiter
kretsande småplaneterna. P. upptäcktes i Mars 1802 af
Olbers i Bremen. Bland alla planetbanorna har P:s den
största lutningen mot ekliptikan, nämligen 34° 43’.
E. J.

Pallas, slaf och sedermera frigifven hos Antonia,
kejsar Claudius’ moder. Under Claudius’ regering
(41–54 e. Kr.) åtnjöt P. stort förtroende
och utöfvade ett betydande inflytande såsom
sekreterare för finanserna eller i sjelfva
verket finansminister. Efter Messalinas död
öfvertalade han kejsaren att äkta Agrippina samt
att adoptera Nero. Sjelf blef han kejsarinnans
förtrogne och älskare. P., som var ofantligt
rik – han skall hafva egt 300 mill. sestertier
(öfver 50 mill. kr.) –, afslog en af senaten honom
tillbjuden nationalbelöning å 15 mill. sestertier,
hvarefter kejsaren tillkännagaf, att hans frigifne
hälst ville forblifva i sin fattigdom. I början af
Neros regering aflägsnades P. från hofvet och blef
någon tid derefter anklagad för att hafva deltagit
i en sammansvärjning. År 59 blef han dödad, efter
uppgift, på befallning af Nero, som ville komma åt
hans skatter. P. var broder till Judéens ståthållare
Felix. R. Tdh.

Pallas, Peter Simon, tysk naturforskare, f. i Berlin
1741, d. derstädes 1811, vann anseende såsom ordnare
af naturaliesamlingar, kallades 1768 till kejserliga
vetenskapsakademien i Petersburg och bodde sedan 1795
på Krim, hvarifrån han först 1810 återvände till
hemlandet. Jämte några andra naturkunnige företog
han 1768–74 en resa genom det europeiska Ryssland
och Sibirien ända till Kinas gränser. Denna resas
betydelse blef högst ansenlig, detta icke blott för
kännedomen om Rysslands djur- och växtverld samt
geologiska bildning (om P:s fynd af meteorjern se
Meteorsten), utan äfven för etnografien och
kunskapen om ryska rikets näringsresurser. P:s samlingar
utgöra kärnan af petersburgska vetenskaps-akademiens
museum. Han beskref färden i Reisen durch
verschiedene provinzen des russischen reichs

(1771–76; rikt illustrerad; öfvers. på franska och
engelska), hvarefter följde Sammlungen historischer
nachrichten über die mongolischen völkerschaften

(1776–1802). Bland andra arbeten af P. märkas
Spicilegia zoologica (14 h., 1767–1804), Flora rossica
(1784–88; med 100 pl. i kopparstick, ofullb.) och en
beskrifning öfver en resa i Taurien 1793–94. Han utgaf
äfven »Neue nordische beiträge zur physikalischen
erd- und völkerbeschreibung, naturgeschichte und
oekonomie» (1781–96).

Pallasch (R. palásch), en tung
huggvärja, som inom kavalleriet nyttjas vid
kyrassierregementena. Pallaschens klinga är ungefär
1 m. lång samt antingen rak (rysk modell) eller
nästan rak (fransk modell) och försedd med korgfäste.
H. W. W.

Pallasiter, ett efter P. S. Pallas uppkalladt slag
af meteoriter. Se Meteorsten.

Pallavicini [-tjini], en förnäm och rik italiensk
slägt, hvars namn är välbekant för nutida turister uti
Italien genom den vid Genua belägna Villa Pallavicini,
der endast å parkanläggningar, konstgjorda ruiner
o. d. nedlagts mer än 5 mill. kr. – 1. Sforza
P
., kardinal, f. 1607, d. 1667, inträdde 1638
i jesuitorden, verkade såsom lärare vid Collegio
romano och erhöll 1659 kardinalshatten. Han är känd
genom sin 1656–57 på italienska utgifna historia om
Tridentinska mötet (en god uppl. utgafs af Zaccharia
1792–99), hvilken äfven finnes i latinsk och tysk
öfversättning. Arbetet utgör ett försvar för konciliet
mot Paolo Sarpis angrepp. – 2. Ferrante P., satiriker,
f. 1618, ingick i augustin-orden och vistades mest i
Venezia. Genom ett antal väl gjorda, men öfverdrifvet
elaka satirer mot den romerska kurian och det mäktiga
huset Barberini väckte han en sådan förbittring i Rom,
att ett pris blef satt på hans hufvud. En fransman
lockade honom då till trakten af Avignon och förrådde
honom. Efter 14 månaders fängelse halshöggs han i
Avignon d. 6 Mars 1644.

Pallbrytning, bergsv., grufbrytning med öppna rum. Se
Grufbrytning.

Palle Block, psevdonym för författaren F. T. Hedberg.

Palléne. Se Chalcidiska halfön.

Palleske, Emil, tysk föreläsare och skriftställare,
f. i Pommern 1823, d. 1880, vann rykte såsom
föreläsare af Shakspeares och andra klassikers dramer
samt Fritz Reuters berättelser. P. författade den
framstående biografien Schillers leben und werke
(2 bd, 1858–59; 12:te uppl. 1886) samt Die kunst
des vortrags
(1880; 2:dra uppl. 1884) och ett par
skådespel.

Palliata fabula kallades hos romarna ett efter grekisk
art anlagdt lustspel. Namnet är bildadt af pallium,
den grekiska manteln i motsats till den romerska
nationaldrägten, toga, hvaraf åter namnet togata
det slags lustspel, som hade romerska karakterer och
romersk färgläggning. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free