- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
629-630

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palliativ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

akademiens elemenlartecknings-skola, från hvilken befattning
han vid detta läroverks indragning vid 1880 års
slut erhöll afsked med vice professors titel och
pension. 1854 företog han en studieresa i Värmland
och Norge, 1855 en dylik till Paris och London. –
Antalet af de alster hans flitiga och samvetsgranna
pensel strött omkring sig under hans långa, ännu ej
afslutade konstnärsbana, är högst betydligt. Bland
de mest framstående må nämnas: Utsigt af Canale
grande i Venezia
(1860), Utsigt af Ariccia (1864) och
Östergatan med domkyrkan i Lund (1868), alla tre i
Sveriges Nationalmuseum, Neapel (1854) och Selinunt på
Sicilien
(1857), utförda för excell. B. v. Platen,
Colosseum i Rom, på Säfstaholm, S:t Hansgatan i
Visby
(1864) samt Riddarhuset och Riddarholmsbron
(1866). I flertalet af sina taflor har P. med
förkärlek behandlat arkitekturen, om äfven denna
sällan intager en herskande plats. Hufvuddragen i
hans konstnärslynne äro noggranhet och sorgfällig
vård om alla enskildheter, utan att totalintrycket
derför försummas. I sina bättre taflor har han
också låtit färgen komma till sin rätt, om han än ej
älskar ljusdunklet eller djerfvare motsättningar i
belysning. Hans målningssätt, med sin jämna, lugna
penselföring samt redogörande, ärliga teckning och
färg, kan derför förefalla ett nyare slägte något
hårdt och torrt, men har visat sig mäktigt att trotsa
modesmakens vexlingar och derigenom ådagalagt sitt
äkta konstvärde. Många af hans taflor finnas återgifna
i litografi och träsnitt. I litografi har han sjelf
utgifvit Croquier efter naturen (2 häft., 1837),
hvarjämte efter hans original litografierats en
samling trädstudier. -rn.

Palma (Holl. palmen), sjöv., vid hissning eller
halning genom oafbruten rörelse vexelvis långs
tåget flytta den ena handen förbi den andra.
R. N.

Palma. 1. Hufvudstad i spanska prov. Baleares
och biskopssäte, ligger på sydvestra kusten af ön
Mallorca i bakgrunden af den stora, hästskoformiga
Bahia de Palma och omgifves af starka murar. 58,224
innev. (1877). Märkligaste byggnaderna äro katedralen,
en under Jakob I af Aragonien 1230 påbörjad, men först
1610 fullbordad gotisk praktbyggnad, med de vidaste
hvalfspann i medeltiden, enär midtskeppet, enligt
uppgift, har en bredd af 19,5 m. och de tre skeppen
tillsammans, jämte kapellen, en bredd af 54 m.,
vidare börspalatset (Lonja; en stor gotisk byggnad
från 15:de årh.), stadshuset samt det kungliga
palatset, fordom residens för moriska furstar,
nu säte för generalkaptenen. Utom dessa offentliga
byggnader har P. många adelspalats, bland dem flere
med värdefulla konstsamlingar och bibliotek. Hamnen är
numera tillgänglig äfven för de största krigsskepp
och skyddas af en 385 m. lång stendamm. Jernväg
utgår från P. till Inca och Manacor och skall
utsträckas till Alcudia. – 2. (P. del Rio) Stad i
spanska prov. Cordoba, nära Jenils förening med
Guadalquivir. 7,261 innev. (1877). Koppargrufvor. –
3. (P. Campania) Stad uti italienska prov. Caserta,
40 km. ö. om Neapel, vid jernvägen mellan
Neapel och Avellino. 6,453 innev. (1881). –
4. (P. di Montechiaro) Stad på södra kusten af
Sicilien, italienska prov. Girgenti, 21 km. s. ö. om
Girgenti. 11,782 innev. (1881). Export af vin, torkad
frukt, soda och svafvel.

Palma (fullständigt San Miguel de la Palma), den
nordvestligaste af Kanarieöarna, har en areal
af 715 qvkm., med 38,822 innev. (1877). Ön är af
vulkaniskt ursprung och mycket bergig, med ett stort
antal toppar (den högsta är Pico de la Cruz, 2,358
m.) och djupa klyftor. I öns bredaste del ligger en
ofantlig krater, Caldera, från hvars sydvestra sida
en ravin löper ut till hafvet. Staden Santa Cruz, med
6,617 innev. (1877), ligger vid öns bästa ankarplats,
på östra sidan.

Palma, Jonas Germundi, prest, teolog, född i Göteryds
socken, Småland, efter midten af 1500-talet, studerade
dels i hemlandet, dels vid flere utländska högskolor
och hemkom såsom filos. magister samt blef af Karl
IX kallad till hofpredikant och 1611 förordnad till
superintendent i Jämtland och Herjedalen. Då denna
befattning indrogs, kallades P. å nyo 1613 till
hofpredikant och utnämndes, efter att tillsammans med
J. Rudbeckius hafva i kyrkoärenden besökt Livland
och Narva, 1615 till kyrkoherde i Riddarholmens
församling. 1617 blef han kyrkoherde vid Stora
Kopparberget. Der synes han råkat ut för ovänner, som
genom falska beskyllningar drefvo det derhän, att han
1624 på ett prestmöte afsattes från prestämbetet. Då
sanningen kom i dagen, återfick han ämbetet och blef
1627 kyrkoherde i Torstuna af ärkestiftet, hvarest
han afled 1642. P. var en af 1600-talets flitigaste
och lärdaste teologiska författare. Han utgaf
bl. a. Himmelsk apotek (1610), Kosmoskopia eller
werdennes beskodhelse
(1613) och Mikrokosmotalaiposkopia
(på latin, 1614; öfvers. på svenska 1674). -rn.

Palma. 1. Giacomo P., vanligen kallad Palma vecchio,
d. v. s. P. den äldre, italiensk målare af venezianska
skolan, antagligen f. 1480 i Serinalta vid Bergamo,
d. i Venezia, enligt testamente och bouppteckning
säkerligen 1528, var en af skolans bästa målare under
högrenaissancen. Om hans lif är intet kändt, utom att
han var ogift, men han måste tidigt hafva kommit till
Venezia och der studerat under Giov. Bellini. Af hans
verk finnas mer än 50 i behåll, hvilka lägga i dagen
hans konstnärliga karakter. P. är en genuin venezian
deri att han med glada, lifliga färger i klart ljus
framställer gestalter, som äro kroppsligt mäktiga,
men icke derför sakna själ. Och utan något slags
dramatisk sammanställning skildrar han dem blott i en
enkel och lugn situation, hvarvid han dock får dem att
verka med en egen poetisk makt endast genom färg och
form, ungefär som italiensk musik, nästan utan något
afseende på det andliga innehållet. Han är häri icke
ensam, men han är en af de mest typiske målsmännen för
detta venezianska framställningssätt, som fått det
betecknande namnet »existensmåleri». Man urskiljer
i hans utveckling tre olika stilperioder. Han är i
den första mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free