- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
633-634

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palliativ ... - Palmanova, stad uti italienska prov. Udine - Palmarum, Lat., palmsöndag - Palmas, Las, hufvudstad på Gran Canaria - Palmas, Kap, udde i vestra Afrika, på Öfre Guineas kust - Palmberg, Johan - Palmblad, Vilhelm Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

qvarstannade han några år i Stockholm, lemnande bidrag
till »Friskytten» och »Stockholms dagblad». Han
utgaf äfven under denna tid En liten lustresa,
skildrad i bref
(1848) och Bref från Stockholm under
riksdagen 1847–48
(1849) samt flygbladet »Gazetten»
(s. å.). 1853 återvände P. till Linköping och begynte
der utgifvandet af veckobladet »Östgöta-gazetten»
(1854), af hvilket dock blott 19 n:r hunnit utkomma,
när han afled, d. 7 Juli 1854. – Med alla egentliga
publicister delar P. den lotten att hvad han
skrifvit hufvudsakligen fäster sig vid tillfällen och
personer och att han således sjelf alltmer hemfaller
åt glömskan. Den samling af hans uppsatser, som
A. Ahnfelt 1876 utgaf under titel »Eldbränder och
gnistor. Humoresker» (3:dje uppl. 1886), bevisar
detta jämte hans ovanliga fyndighet och styrka i den
personliga satiren. Jfr lefnadsteckning af A. Ahnfelt
(i »Eldbränder och gnistor») och C. Eichhorn:
»Två tidsbilder: Almqvist, Palmaer» (i »Nya svenska
studier», 1881). -rn.

Palmanova, stad uti italienska prov. Udine. 22
km. s. om Udine, nära Österrikes gräns, är en
regelbunden fästning enligt bastionsystemet, byggd
1593 af republiken Venezia. 3,713 innev. (1881).

Palmarum (näml. dies, dag), Lat., palmsöndag.

Palmas, Las, hufvudstad på Gran Canaria och i
östligaste förvaltningsområdet af Kanarieöarna,
ligger på öns nordöstra kust och är säte för en
biskop. 17,661 innev. (1877).

Palmas, Kap, udde i vestra Afrika, på Öfre
Guineas kust, på gränsen mellan Pepparkusten och
Elfenbenskusten under 7° 45’ v. lgd och 4° 22’
n. br. Fyrtorn.

Palmberg, Johan, örtkännare, var prestson från
Södermanland, studerade 1663–69 vid Åbo akademi
och bosatte sig sistnämnda år i Strengnäs, der
han praktiserade medicin och undervisade ungdomen
i botaniken samt 1674 utnämndes till physices
lector. Prestvigd 1676, kallades han 1688 af Erik
Dahlberg till kyrkoherde i Turinge pastorat samt blef
prost. Död i Turinge 1691. Han erhöll 1674 tillstånd
att i Strengnäs anlägga en botanisk trädgård,
sådan som den af Ol. Rudbeck i Upsala inrättade, och
redan 1672 privilegium att i enlighet med ett tryckt
prof utgifva en »örthebook med örthernes aftmålning
och rijtände». 1684 utkom denna hans Serta florea
svecana eller Svenske örtekrantz
(alfabetiskt ordnade
beskrifningar öfver mer än 150 af de vanligaste träd-
och örtslagen, med figurer öfver deras utseende samt
omständliga notiser om deras användande för medicinska
ändamål). Denna P:s »Örtekrantz» utgafs å nyo 1733 och
1738, dock utan figurer, af J. B. Steinmejer. Det är
det enda svenska arbete i sitt slag för tiden mellan
Arvid Månssons »Örta-Book» och Linné.

Palmblad, Vilhelm Fredrik, polyhistor, föddes å
Liljestad vid Söderköping d. 16 Dec. 1788. En illa
behandlad höftsjukdom under uppväxtåren gjorde honom
halt för lifstiden. Han uteslöts derigenom från
ungdomens lekar och fick dess mer tillfredsställa
sin håg för
läsning. I Upsala, der han 1806 inskrefs som student,
blef han snart bekant med och förtrogen vän till
Atterbom samt intogs hösten 1807 i sällskapet
»Musis Amici», hvilket han inom kort gaf en
betydligt förbättrad organisation. Han var ock
den, som ifrigast yrkade namnets förändring till
»Auroraförbundet»; och för att understödja dess
storartade planer till svenska vitterhetens omdanande
köpte P. jämte en annan ung student, Axel Stenhammar,
det akademiska boktryckeriet, som de tillträdde i
Juli 1810. Nu vidtog en tid, under hvilken P. fick
utveckla hela sin rastlösa arbetsförmåga och sitt
sinne för praktiska bestyr. »Phosphoros» började
utgifvas 1810, »Poetisk kalender» 1811 och »Svensk
Literatur-tidning» 1813. Dermed var uppslaget
gifvet till en förlagsverksamhet, som småningom
växte till den andra eller tredje i ordningen i
riket. Vidare skötte han tryckeriet, hufvudsakligen
ensam, idkade ett omfattande skriftställeri och
försummade ej häller sina akademiska studier. Han
blef 1815 filos. magister, 1822 docent i svensk
historia, 1825 e. o. adjunkt samt 1827 adjunkt i
historia och statistik.

Under den långvariga literära fejd, som började 1810,
framstod P. på ett utmärkt sätt såsom förkämpe för
fosforisternas åsigter och en af den nya skolans
ledare. Redan hans bidrag till »Phosphoros» (1810–13)
böra anses för något af det mognaste och bästa denna
tidskrift hade att erbjuda. Han började der sina
öfversättningar från grekiskan med tolkningar af
Aischylos (»Den fjättrade Promethevs»), Odyssén
m. fl. I en Svensk verslära, som genomsågs och
gillades af Adlerbeth, framlade han ett ännu ej
ersatt försök öfver svenska språkets metrik. Och
i dialogen Öfver romanen visade han sin ovanliga
beläsenhet, sitt utbildade kritiska sinne och en
prosastil, som redan då utmärkte sig för behag och
riktighet. Äfven som granskare beträdde P. der för
första gången ett fält, på hvilket han sedan skulle
utveckla ett så betydande mästerskap. Sin egen vittra
alstring inskränkte han under denna tid till noveller,
hvilka infördes i »Poetisk kalender». De utgöra dels
en sammanhängande följd: Vådelden, Fjällhvalfvet,
Resorna, Slottet Stjerneborg
och Åreskutan, dels äro
de fristående: Amala (1817; en fin och älsklig novell
i detta ords nyare bemärkelse) och Holmen i sjön
Dall.
De förra utgjorde »en väfnad af lokaliserade
reminiscenser efter Tieck och Göthe, försatt med en
god del gammalnordisk uppsluppenhet och en romantisk
krydda af äfventyr och sällsamma karakterer samt
utmärkt af en klar, rask, målande stil och ett
tjusande gladt lynne». Det var dessa berättelser
P. längre fram grundligt omarbetade och sammanslöt
i Familjen Falkensvärd (1844, 45; öfvers. på tyska
1846). Dessutom tolkade han Tiecks »Folksagor» (bd 1,
2 och 4, 1810–13), Sofokles’ sorgspel (1:a bd, 1812)
m. m. – Sin största förtjenst om den nya skolan och
utvecklingen af den literära granskningen inlade
P. genom redaktionen af »Svensk Literatur-tidning»
(1813–24), hvars jämförelsevis långa lifstid,
hufvudsakligen berodde på »hans lärda och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free