- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
655-656

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmitinsyra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pensionsålder afsade P. sig 1856 sina civila och militära
befattningar och drog sig ifrån det offentliga lifvet,
men fann i nitisk vård om ett vidlyftigt landtbruk ett
godt fält för den ännu starka verksamhetshågen. Sina
sista år tillbragte han i Stockholm, der han afled
d. 19 Nov. 1878. – P. framstår i sin politiska
verksamhet såsom en utmärkt representant för den
konservativa riktningen. Men han var dock ej så
exklusiv, att han ej i åtskilliga fall så i ord
som i handling erkände det berättigade i motsidans
kraf, så t. ex. i det af honom år 1846 framlagda
förslaget om inskränkning i ridderskapets och adelns
sjelfskrifvenhet. Den honom vid Karl XV:s kröning
erbjudna grefvevärdigheten afböjde han bestämdt. 1829
blef han led. af Krigsvetenskapsakademien och 1841
af Nordiske oldskriftsselskabet i Köpenhamn. Jfr
»Berättelser ur friherre Carl Otto Palmstiernas
lefnad» (1880) af P:s andre son, frih. Karl Fredrik
Herman P
. (född d. 17 Maj 1823, 1865–68 envoyé i
Konstantinopel, 1883 öfverceremonimästare i K. M:ts
hof och introduktör för främmande sändebud). – P:s
fjerde son, frih. Nils Axel Hjalmar P. (född d. 31
Mars 1836, officer 1854, generalintendent 1883,
generalmajor 1887), är liksom fadern tullskyddsvän,
fick vid 1887 års val till Andra kammaren för
Stockholms stad minoritetens, protektionisternas,
röster och tog plats i nämnda kammare, sedan
valet öfverklagats och den frihandelsvänliga
majoritetens lista kasserats. Vid den i sammanhang
med omkastningen i partiernas styrka inom riksdagen
föranledda ministèrförändringen utnämndes P. 1888 till
statsråd och chef för Landtförsvarsdepartementet,
efter frih. G. O. Peyron. J. H.

1. Palmstruch, Johan (Hans), svenska bankväsendets
grundläggare, son till en från Holland
inflyttad handlande, föddes i Riga 1611 och blef
jämte sina bröder 1651 adlad (han hette förut
Wittmacher). 1654 utnämndes han till kommissarie i
Generalkommersekollegium. Den 31 Okt. 1656 meddelades
honom privilegium på trettio år att först i Stockholm
och sedermera i rikets andra städer inrätta vexel-
och lånebanker, och i Juli 1657 öppnade han en bank i
Stockholm. Ehuru P. sjelf var rik, påräknade han dock
för lånerörelsen hufvudsakligen andras pengar. Banken,
hvars första utlåningsränta var 6 proc. för större
och 8 1/2 proc. för mindre lån, stod under kronans
uppsigt, i det att rikskammarrådet frih. G. Bonde
1659 förordnades till bankens öfverinspektor. År 1661
började den utsläppa kreditsedlar, Sveriges första
pappersmynt, men detta skedde olyckligtvis i så stor
mängd, att banken ej var i stånd att inlösa dem och i
Sept. 1668 måste inställa sina betalningar. P. blef
ett offer för oviljan mot banken. Han dömdes till
landsflykt och förlust af adelskap samt att ersätta
bristen eller, om han ej kunde detta, att mista
lifvet. Troligtvis blef han emellertid benådad från
betalningsskyldigheten. Han dog i Stockholm 1671. – I
stället för den s. k. Palmstruchska banken stiftades
1668 Riksens ständers bank, den nuv. Riksbanken.
J. Fr. N.

2. Palmstruch, Johan Vilhelm, tecknare, gravör,
ättling af en broder till den föregående, född
i Stockholm d. 3 Mars 1770, blef 1786 fänrik
vid arméns flotta, bevistade 1788–90 års krig
och var 1791 öfverste Rosenstein följaktig
på dennes beskickning till Marokko. Han blef
1793 kapten i armén och förflyttades 1796 till
ryttmästare vid adelsfanan. 1797–98 var P. lärare
vid Fribyggareordens lyceum, egnade sig sedan åt
landtbruket ett par år, men begynte slutligen
det stora, företag, vid hvilket hans namn är
fäst, nämligen planschverket Svensk botanik,
som började utgifvas 1802, och å hvilket han
erhöll k. privilegium. Figurerna tecknade P. sjelf,
mestadels efter naturen, och gravyren utfördes i
början af major C. V. Venus, sedan dels af P., dels
af J. G. Ruckman. Texten skrefs af C. Quensel
och efter dennes död af O. Swartz, som från
början haft inseende öfver verket på uppdrag af
Vetenskapsakademien. P. öfvertog äfven utgifvandet af
Svensk zoologie, å hvilken sedermera kammarrättsrådet
Billberg erhöll privilegium, och af detta arbete,
hvars afbildningar allmänt lofordades, utgaf han
nio häften från 1806. Midt under sysselsättningen
härmed, och sedan sju band af »botaniken» voro
fullbordade, afled P., under en resa, i Vänersborg
d. 30 Aug. 1811. Hans stora verk öfvertogs af
Billberg och såldes sedan af denne till svenska
staten, som genom Vetenskapsakademien fortsatte dess
utgifvande till 11:te bandets 9:de häfte (1838),
då det afbröts. Äfven »Svensk zoologie» fortsattes
af Billberg och slöts 1825. –rn.

Palmsynoden (Synodus palmaris) benämnen den synod, som
år 503 af östgoternas konung Teoderik sammankallades
till Rom för att pröfva anklagelsen mot påfven
Symmachus för blodsutgjutelser, som egt rum, då denne
genomdref sitt val. Församlingen frikände påfven utan
undersökning, i det man för första gången uttalade
den åsigten att påfven såsom sjelf allas domare icke
kunde dömas af någon.

Palmsöndag (Dies l. Dominica palmarum), den söndag,
med hvilken den s. k. heliga eller stora veckan
(dymmelveckan) börjar, firades tidigt till minne
af Jesu inridande i Jerusalem, under det att folket
strödde palmblad på vägen. Sedan inom den svenska
kyrkan skärtorsdagen, som firades till minne af
nattvardens instiftelse, efter 1772 icke firades
såsom särskild helgedag, förlades dess evangelium
om nattvarden till palmsöndagen och palmsöndagens
evangelium till 1:sta söndagen i advent. I de båda
katolska kyrkorna har deremot palmsöndagen ännu
qvar sin ursprungliga karakter och firas bl. a. med
invigning af palmqvistar, som sedan anses medföra,
välsignelse för sina egare. Med vigda palmqvistar
smyckas äfven kyrkorna. (Om ett liknande bruk
fordom i Sverige se Palmer). Processioner af folk
med sådana qvistar i händerna äro ännu här och der
i bruk. Deremot upphörde i början af 1800-talet det
ända dittills i Tyskland bibehållna bruket att vid
dessa processioner kringföra en lefvande åsna eller
en åsna af trä (de s. k. palmåsneprocessionerna).
J. P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free