- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
659-660

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Cordova vetenskapliga studier, men studerade
derjämte konst. Sedan han 1678 begifvit sig till
Madrid, blef han 1688 hofmålare och utförde åtskilliga
arbeten, som anses vittna om skicklighet. Men sin
största betydelse har han som skriftställare genom
ett arbete i 3 delar: El museo pictorico (1715–24),
innehållande dels måleriets teori, dels biografier
öfver spanska konstnärer. Den 3:dje delen, som
omfattar dessa senare, utgafs särskildt (1795), och
det är den, som förskaffat P. namn af Spaniens Vasari.
C. R. N.

Pálos, stad i spanska prov. Huelva, nära nedre
Tinto, 10 km. från dess mynning i Cadiz-viken. 1,145
innev. (1877). Den hade fordom en god hamn, i hvilken
Columbus d. 3 Aug. 1492 inskeppade sig till sin första
stora upptäcktsfärd till Amerika.

Palpation (Lat. palpatio, klappning, smekning),
med., den undersökningsmetod, som består deri att
man medelst fingrarnas applicerande mot huden söker
sluta sig till beskaffenheten af kroppsdelar, som
ligga under denna.

Palpebra [pa’lpebra, palpebra], Lat., ögonlock.

Palper (palpi), känselspröt, zool., kallas hos
insekterna de 2–6-ledade trådar, hvilka sitta fästa
en på utsidan af hvardera underkäken (maxilla) nära
dess spets, och likaledes ett par å läppen (labium),
hvarför de förra vanligen kallas maxillarpalper och
de senare labialpalper. Man ser, att insekterna med
dessa känselspröt beröra de föremål, som de fatta med
sina mundelar, och man har anledning att antaga, att
smaksinnet hos dessa djur har sitt säte i palperna.
O. T. S.

Palpitation (af Lat. palpitare, rycka, klappa),
palpitatio cordis, med., hjertats sjukligt stegrade
ryckningar, hjertklappning (se Hjertsjukdomar).
F. B.

Pálsson, Gunnar, isländsk skald, lärd, f. 1714,
d. 1791, var lektor vid Holums lärda skola och
derefter prest i Hjarðarholt. Han vann namn såsom
skald och grundlig tolkare af fornnordisk literatur,
bl. a. Gunnlögssagan. E. Ebg.

Palsternacka, förvrängning af Lat. Pastinaca Tourn.,
bot., en ört inom nat. fam. Umbelliferae Juss.,
kl. Pentandria L., allmänt odlad för sina hvita,
tappformiga, köttiga rötter, hvilka ofta användas
jämte andra rötter i köttsoppor o. s. v. Palsternackan
är en vanligen ganska högväxt ört med glatta
stjelkar och blad, hvilkas skifvor äro enkelt
parbladigt delade i oftast 4 par äggrunda, grundt
flikiga, ojämnt sågade sidoflikar; ändfliken är
djupt 3-klufven. Blomflockarna äro mångstråliga,
med gula blommor. Den dubbla skalfrukten är
elliptisk, sammantryckt och glatt. Den vilda
eller vid odlade ställen och vägkanter förvildade
palsternackan har träaktig rot. Roten af vår
odlade P. sativa L. anses vara urindrifvande. En i
Egypten och Syrien inhemsk art, P. sekakul Russ.,
har särdeles välsmakande rot, som utgör arabernas
så högt skattade sekakul, i värde af dem likställd
med kinesernas »ginseng». Palsternackans rötter
måste noga skiljas från de giftiga rötterna af
bolmört (»vild palsternacka»; se Hyoscyamus).
O. T. S.

Palteboken, kamer., en samling anteckningar
om skånska presterskapets jordagods. Denna i
kamerala mål stundom åberopade urkund började
utarbetas af de presterliga myndigheterna
1374 till skydd mot adelns och kronofogdarnas
anspråk. Originalet förvaras i Kammararkivet.
Kbg.

Paludamentum var hos de gamle romarna en mantel, som
fältherrar och officerare af högre rang buro ofvanpå
rustningen, medan soldaterna hade sagum. Den skilde
sig från den senare derigenom att den var större,
gjord af finare tyg och vackrare till färgen,
antingen glänsande hvit eller skarlakans- eller
purpurfärgad. Den sammanfästes på skuldran med ett
spänne (fibula), såsom man kan se af relieferna på
åtskilliga triumfbågar och pelare, särskildt Trajanus’
båge. R. Tdh.

1. Paludan Müller, Kaspar Peter, dansk historiker,
född i Kjerteminde d. 25 Jan. 1805,
blef teol. kandidat 1827, adjunkt vid Odense
skola 1829, öfverlärare derstädes 1843 och rektor
i Nykjöbing 1853. År 1872 utnämndes han till
professor i historia vid Köpenhamns universitet.
Han var 1848–49 medlem, af den grundlagsstiftande
riksförsamlingen. P. M. var en af Danmarks mest
framstående historiska författare och lika utmärkt
genom omfattande lärdom som genom skarpsinnig
kritik. Han valde med förkärlek ovanliga ämnen
för sina undersökningar, såsom mystiska personer
och händelser, och rörde sig ofta med sinnrika
gissningar, hvilka han försvarade med kraft
och skicklighet. Utom tvänne större skrifter,
Grevens fejde (1853–54) och De förste konger af
den oldenborgske slægt
(1874), utgaf P. M. en mängd
afhandlingar: Jens Andersen Beldenak (1837), Cola
de Rienzo
(1838), Undersögelse om Macchiavel som
skribent
(1839), Observationes criticae de foedere
inter Daniam, Sueciam et Norvegiam icto
(1840)
– der han vid belysningen af unionsakten 1397
väsentligen stödde sig på den svenske forskaren
K. F. Georgiis granskning af denna urkund –, Er Kong
Carl XII falden ved snigmord?
(1847; »Carl XII:s död»,
s. å.), Griffenfelds stigen og fald (1878), Frederik
III og Korfitz Ulfeld
(1879) samt Studier til Danmarks
historie i det 13 aarh.
(1869–72) och åtskilliga
kritiska bidrag om de äldre källskrifterna till
Danmarks historia såsom »Den skibyske krönike»
(1858–68), »Saxo» (1877), »Kong Valdemars
jordebog» (1874) och om Dansk historiografi i
det 18 aarh.
(1883). P. M. dog d. 1 Juni 1882.
E. Ebg.

2. Paludan Müller, Frederik, dansk skald, den
föregåendes broder, född i Kjerteminde d. 7 Febr.
1809, student 1828, väckte stor uppmärksamhet genom
sitt romantiska skådespel Kjærlighed ved hoffet
(1832) och ännu mera genom sin dikt Danserinden
(1833), för hvilken han lånat formen från Byrons
poetiska berättelser samt hemtat ämnet, en romantisk
kärlekshistoria, ur nutidslifvet. Den lyriska
stämningen slår ofta öfver än i satiriskt skämt,
än i djupsinniga betraktelser. År 1834 utkom hans
lyriska drama Amor og Psyche, hvari han
i romantisk anda behandlade en antik myt samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free