- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
661-662

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utvecklade sitt mästerskap i språk och versbyggnad
(8:de uppl. 1883, tills, med »Danserinden»). Efter
aflagd juridisk examen 1835 utgaf han tvänne
fantastiska skådespel: Æventyr i skoven (äfven kalladt
Luft og jord), en lustig satir öfver de politiska
utopierna, och Alf og Rose, samt fyra gripande
poetiska berättelser: Zuleimas flugt, Beatrice,
Vestalinden
och Slaven (»Ungdomsskrifter» II). År 1838
tog P. M. till äkta Charite Borch, en äldre slägting,
som vårdat honom under en svår sjukdom och sedermera
sjelf idkade författareskap (»Religiöse studier»,
1863–75). Derefter företog han en längre utländsk resa
till södern och utgaf efter sin hemkomst Venus (1841),
som efterföljdes af tvänne andra mytologiska dikter:
Tithon och Dryadens bryllup (1844). Dessförinnan
(1842) utkom första delen af hans vigtigaste arbete,
Adam Homo (afslutadt 1848; 7:de uppl. 1885), som i
form och stil sluter sig till »Danserinden», och
hvari P. M. tecknar vandringen genom lifvet från
barndomen till den sena åldern, en väg till heder och
anseende i det borgerliga lifvet under uppoffring af
ungdomskärlek och affall från alla ideal. En motsats
till »Adam Homo» framställes i den trofasta och fromma
»Alma», hvars sonetter höra till perlorna i den danska
lyriken. Luftskipperen og atheisten (1853) bildar
öfvergången till en följd religiöst-spekulativa dikter
(1854–62), som börja med det sköna och snillrika
dramat om den indiske vise Kalanus och verldsherskaren
Alexander samt fortsättas i Abels död, Kain, Ahasverus,
Benedict fra Nursia
och Paradiset (sex dikter; 4:de
uppl. 1883). Ytterligare följde Ivar Lykkes historie
(3 bd, 1866–73), som skildrar lifvet i Danmark
under Fredrik VI:s sista tid och de derpå följande
brytningarna samt framhåller den tanken att danska
folkets framtid beror af att demokratien genomsyras
af ett äkta adelssinne, en tanke, som P. M. redan
uttalat i sången Fremtidsmaalet, efter kriget
1864. P. M:s skaldeverksamhet afslutades med det lilla
skådespelet Tiderne skifte (1874) och den mytologiska
dikten Adonis (s. å.). Han dog d. 28 Dec. 1876 i
Fredensborg, der han lefvat i tillbakadragenhet
under många år. Hans »Poetiske skrifter» utkommo i
8 bd 1878–79. E. Ebg.

3. Paludan Müller, Jens, dansk teolog, den föregåendes
broder, född i Kjerteminde d. 8 Febr. 1813, blef 1837
teol. kandidat och adjunkt vid Sorö akademis skola
samt 1847 prest, sedan 1874 med sin verksamhet
i Snesere på Själland. P. M. har utgifvit Om Guds
ord
(1869), Evangelisk præstegjerning (1870) och
Skriften og overleveringen (1871), i hvilka han
intager en förmedlande ställning mellan Grundtvig
och dennes motståndare, och genom hvilka han
vunnit på sin sida i synnerhet de yngre teologerna.
E. Ebg.

Pamela, namn på hufvudpersonen i Richardsons berömda
roman af samma namn, nyttjas ofta i bemärkelsen
ståndaktigt dygdig ungmö.

Pamfil, skeppsb. Se Galér.

Pamfilos. 1. Grekisk målare, tillhörande skolan i
Sikyon på Peloponnesos (dorisk), som grundlades af
Evpoinpos och blomstrade under tiden
mellan peloponnesiska krigets slut och Alexander
den stores död, härstammade från Macedonien och
var verksam i förra hälften af 300-talet f. Kr. Han
var den, som gaf skolan i Sikyon hennes fulländning
genom att grunda den konstnärliga utbildningen äfven
på teoretisk insigt, särskildt i geometri. Han
var också den, som införde teckningsundervisning
i alla Greklands goss-skolor, och han utvecklade
det enkaustiska vaxmåleriets teknik (vaxfärgers
inbränning i en yta). Af hans arbeten nämnas en
Familjebild, Athenarnas seger vid Flius och Odyssevs
i sitt fartyg.
Men P. hade mera betydelse genom sin
lärareverksamhet än genom sina egna arbeten. Till hans
lärjungar hörde också Greklands förnämste målare,
Apelles. – 2. Presbyter i Caesarea i Palestina,
d. såsom martyr 303, inlade mycket stora förtjenster
om det teologiska studielifvet i Caesarea och afskref
sjelf för det af honom skapade eller åtminstone
betydligt utvidgade biblioteket derstädes ett stort
antal af Origenes’ skrifter. Sedan han kastats i
fängelse, skref han tillsammans med sin vän Eusebius
(»den kristna kyrkohistoriens fader») en apologi
för Origenes (i 5 böcker, af hvilka blott den
första finnes i behåll; Eusebius tillade sedermera
en sjette). 1. C. R. N.

Pamflett (Eng. pamphlet; ordets härledning är
omtvistad), egentl. politisk ströskrift, flygskrift;
smädeskrift, småhäfte, som rör sig med hätska
och äreröriga personliga angrepp. – Pamflettist,
pamflettskrifvare, smädeskrifvare.

Pamfyler (Grek. pamfyloi). 1. En af de tre stammar,
i hvilka dorerna voro indelade (se Fyle). – 2. Se
nästa art.

Pamfylien (Grek. Pamfylia, Lat. Pamphylia) hette
fordomdags en smal, ungef. 120 km. lång landremsa
på Mindre Asiens södra kust mellan Lycien i v. och
Cilicien i ö. I n. begränsades P. af Pisidien
och Taurosberget, i s. af Pamfyliska hafvet (nu
Adaliaviken). Hufvudfloder voro de från Tauros
kommande Eurymedon (nu Köprysu) och Kestros (nu
Aksu). Pamfylerna (pamfyloi), hvilka utgjorde en
blandning af grekiska och asiatiska folkelement,
egnade sig, då landets fruktbarhet var tämligen
ringa, hufvudsakligen åt sjöfart och sjöröfveri. De
vigtigaste städerna voro Korykos, Attaleia (nu
Adalia), Perge, Aspendos, Side och Sylleion. Någon
politisk rol spelade P. aldrig. I likhet med sina
grannland tillhörde det successivt de persiska,
syriska, pergamenska, romerska och turkiska rikena.
A. M. A.

Pamiers [-mie], stad i franska
depart. Ariége, vid floden Ariége och
jernvägen Toulouse–Foix-Tarascon. 9,303
innev. (1881). Biskopssäte. Sandstensbrott.
Vinodling. Ull- och bomullsspinnerier, pappersbruk samt
tillverkning af jern- och stålvaror.

Pamir, en stor bergplatå i vestra delen af
öst-asiatiska höglandet, mellan 37° och 39°
n. br. samt 70° och 76° ö. lgd fr. Greenw. Den
begränsas i n. af Alai- och Transalai-bergen,
en utgrening af Tiansjan, i s. af Karakorum och
Hindukusch samt vestra delarna af Kuen-Luen; mot
ö. sluttar platån till Östra Turkistan och mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free