- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
663-664

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

v. till Amu Darjas slättland. På Pamirplatån,
hvars höjd närmar sig Mont Blancs, upprinna
Amu Darjas källfloder äfvensom några källfloder
till Tarim. Der finnas äfven flere sjöar. Genom
flodernas djupa dalar delas platån i flere delar,
hvilka hafva särskilda benämningar, dock alltid med
tillägget Pamir, såsom P.-Kalán, P.-Kurd, P.-Alitsjur,
P.-Sarez o. s. v. Medan de särskilda platåerna utgöra
nästan obebodda ödemarker med en sparsam stepp- och
öckennatur, synas floddalarna erbjuda gynsammare
naturförhållanden, så att befolkningen i dalarnas
lägre delar t. o. m. kan idka silkeskultur.

Pamlico sound. Se Pamplico sound.

Pampa (Quichuaspr., »slätt») är till begreppet
liktydigt med Sp. llano. Sistnämnda beteckning för
slätt begagnas företrädesvis i norra och nordöstra
Syd-Amerika, hvaremot pampa nyttjas mera i det
öfriga spanska Syd-Amerika. Ehuru uttrycket i
allmänhet användes endast om trädlösa slätter,
betecknar man dermed äfven stora, med urskog bevuxna
jämna landsträckor, t. ex. Pampas del Sacramento
mellan floderna Ucayali och Huallaga i Peru. Ordet
förekommer ofta i namnsammansättningar, hvarvid p
ofta öfvergår till b, t. ex. Riobamba, Moyobamba,
Urubamba, Micuibamba. Pampas (»slätterna») kallas
företrädesvis den vidsträckta, till större delen
fullkomligt jämna landsträcka, som utbreder sig
från La Plata-floden i n. till Rio Negro i s.,
från Atlantiska hafvet i ö. till Anderna i v. Nästan
utan träd och buskar samt utan odling erbjuda dessa
med gräs-arter (bl. a. pampas-gräset, se Gynerium)
och höga, merendels tagg-beväpnade örter bevuxna
pampas den enformigaste anblick. Marken är mer
eller mindre genomträngd af salt, i synnerhet i de
s. k. Travesias. De från n. och n. v. kommande
vattendragen försvinna i saltsjöar eller utsina
oftast under den torra årstiden, medan de under
regntiden bilda en mängd sjöar och träsk. Under den
torra årstiden, som börjar i Okt. och ofta räcker
3–4 månader, faller icke en regndroppe. Utom åt en
mängd vilda djur, gifva dessa grässlätter näring
åt ofantliga hjordar af nötkreatur, hästar och
får. Befolkningen utgöres af indianer, hvilka med ett
gemensamt namn kallas pampas-indianer, men tillhöra
flere olika familjer: araukanernas samslägtingar
ranqueles och chilenos kring floden Salado,
puelche-folken samt tehuel-het. Boskapsherdarna
kallas gauchos.

Pampa Aullagas [aulja’gas], insjö i syd-amerikanska
republiken Bolivia, ligger på högslätten i
prov. Oruro, 3,743 m. öfver hafvet, och mottager
Desaguadero från Titicaca samt flere bergbäckar
från ö., men saknar aflopp, ty Rio Laca Ahuira, som
förr ledde dess öfverflödiga vatten till saltträsket
Cienaga de Coipasa, är nu delvis torr.

Pampanga-språket. Se Tagaliska språk.

Pampasgräset. Se Gynerium.

Pampashjorten. Se Kronhjortar.

Pampas-katten, Felis pajeros, zool., hör till familjen
kattdjur (Felidae) inom rofdjurens ordning (Ferae) och
däggdjurens klass. Pelsen är långhårig och lurfvig,
blekt gulgrå eller
silfvergrå, med oregelmässiga, gula eller bruna
långsstreck. Kroppens längd utgör 65 cm. till 1
m. och svansens 30 cm.; höjden öfver bogarna
stiger till 30–35 cm. Arten är hemma på
Syd-Amerikas steppland ända till Magalhães’ sund
och närer sig förnämligast af smärre gnagare.
C. R. S.

Pampas-strutsen. Se Nanduerna.

Pampatar. Se Margarita.

Pampero, meteor., den häftiga sydvest-storm, som
icke sällan rasar på kusterna af Brasilien och
Argentina. Denna vind motsvarar nordvest-vinden på
norra halfklotet och uppträder liksom denna ofta med
stor häftighet på baksidan af en cyklon. Namnet
härleder sig från »pampas», eller de vidsträckta
slätter, som utbreda, sig öfver det inre af dessa
land, och öfver hvilka sydvest-vinden passerat,
innan han träffar de mera befolkade kustorterna.
R. R.

Pamphilus. Se Pamfilos.

Pamplico sound [saund] l. Pamlico sound,
vik, som från Atlantiska hafvet tränger djupt
in i nord-amerikanska staten Nord-Carolina ock
sammanhänger i n. med Albemarle sound samt i ö. med
öppna hafvet genom en mängd sund (»inlets») mellan
de utanför P. S. liggande smala, sandöarna och
dynerna. Af dessa är endast Ocracoke inlet farbart
för större fartyg. Från öarna sträcka sig grund
långt ut i hafvet, hvilka äro ytterst farliga
för sjöfarten. Yttersta spetsen i öraden bildar
Kap Hatteras, den mest fruktade punkten på hela
atlantiska kusten af Förenta staterna. Vattnet i
P. S. är liksom i de tyska haffen nästan sött, men
har ebb och flod. Innanför detsamma utbreda sig stora
kärrtrakter, bl. a. Alligator swamp. I P. S. utmynna,
floderna Neuse och Tar river, hvars aestuarium
kallas Pamplico.

Pamplona, hufvudstad i spanska prov. Navarra,
ligger på 420 m. höjd vid Ebros biflod Arga och
jernvägen mellan Zaragoza och Bayonne. 25,041
innev. (1884). Biskopssäte. Genom sitt citadell (bygdt
af Filip II) och andra befästningar beherskar staden
de der mötande vägarna och är af stor strategisk
vigt. – Ursprungligen en stad i vasconernas land,
ombyggdes den 68 f. Kr. af Pompejus den store och
kallades derefter Pompaelo l. Pompelo. Karl den
store eröfrade den 778 från sarasenerna, hvilka
907 förgäfves sökte återtaga den. 1521 eröfrades den
af fransmännen, hvarvid Loyola fick sina ödesdigra
sår. 1808–13 tillhörde staden fransmännen, och desse
eröfrade den å nyo 1823. Under karlistkrigen
1836–40 tillhörde staden cristinos, och 1875–76 angreps den
mer än en gång af karlisterna, men blef aldrig tagen.

Pan, Grek. mytol., forngrekisk skogs- och herdegud,
var son af Hermes och en arkadisk skogsnymf (Dryops’
dotter), enligt andra sagor af Zevs och Kallisto
eller af Apollon. En af de s. k. homeriska hymnerna,
hvilken på ett synnerligen liffullt sätt skildrar gudens
skaplynne, berättar, att han redan vid sin födelse var
utrustad med bockhorn och bockben samt långt skägg,
så att hans moder vid hans åsyn förskräckt ryggade
tillbaka. Men Hermes förde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free