- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
665-666

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med välbehag sin son upp till Olympen, der hans
burleska utseende och lustiga väsende tillvunno
honom alla gudarnas, men i synnerhet Dionysos’
bifall. I dennes uppsluppna följe är han äfven
en sällan felande medlem, till hela sin natur
närbeslägtad med de likaledes dit hörande satyrerna
(se d. o.). Sitt egentliga tillhåll har han dock
i de djupa skogarna och på de öde bergen, der han
vallar och beskyddar hjordarna samt förlustar sig
med att jaga villebrådet eller dansa med de honom
ystert kringsvärmande nymferna och spela för dem
på sin herdeflöjt. Sagan om P. såsom uppfinnare af
herdeflöjten (syrinx) har gifvit upphof åt en ny
saga, att P. älskade en nymf vid namn Syrinx och
förföljde henne till floden Ladon i Arkadien, der
hon plötsligt förvandlades till vass, af hvilken
P. tillverkade sin herdeflöjt. I allmänhet var
sålunda P. af ett välvilligt och gladlynt sinnelag,
likasom satyrerna en typ för den naturfriska sinliga
lefnadslusten. Men stundom kunde han äfven uppträda
såsom en fruktansvärd, skräckinjagande gud. En
outsäglig ångest och bäfvan (»panisk förskräckelse»)
grep den, som i skogens enslighet plötsligen förnam
hans väldiga stämma. Men äfven hela krigshärar
grepos stundom af den »paniska skräcken», och på
sådant sätt skall P. i slaget vid Marathon (490
f. Kr.) hafva främjat grekernas seger. Detta säges
hafva varit anledningen till införandet af hans dyrkan
i Athen, der den något råe naturguden förut var föga
beaktad. En grotta vid foten af Akropolis helgades
åt honom och bar framgent hans namn. Äfven på sjelfva
valplatsen vid Marathon erhöll han en helgedom. Efter
hand utbildade sig föreställningen om ett flertal
af Paner eller P:s maka och barn, alla af samma natur
som han sjelf och stundom kallade panisker (paniskoi,
småpaner). Forntida afbildningar af P., dels i den
nämnda dubbelgestalten af bock och menniska, dels
äfven mera menskliga, men dock med bockhorn, finnas i
stort antal. Först en senare filosoferande myttolkning
tillade P. betydelsen af en hela verldsalltets
gud (»den store Pan»), dervid utgående från en
falsk förklaring af namnet (Grek. pan, allt, det
hela, universum). Efter all sannolikhet är namnet
att härleda från stammen i ett obrukligt verb pao
(Lat. pasco, jag betar). Andra, hvilka i P. vilja se
en ursprunglig ljusgud, sätta det i förbindelse med
faos l. fos, »ljus». Under den grekisk-romerska tiden
sammansmälte P. med den romerske Faunus (se d. o.),
hvartill äfven namnlikheten torde hafva bidragit.
A. M. A.

Panacé (af Grek. pan, allt, och akos, läkemedel),
läkemedel, som föregifvas bota för allt;
»universalmedel». (I Sverige nyttjas stundom ordet
panacé som skämtsam benämning på varmt kaffe med
tillsats af konjak eller bränvin; »uddevalla»,
»gök».) Jfr Arnica, Panakeia och Panchrestum.

Panagia. Se Panhagia.

Panakeia (Grek., af pan, allt, och akos, läkemedel),
Grek. myt., »all-läkerskan», dotter till Asklepios
och personifikation af läkekonsten (jfr Panacé).

Panamá. 1. P. l. Istmo, stat i syd-amerikanska
förbundsrepubliken Columbia, omfattar den smalaste
och östligaste delen af Central-Amerika, det
s. k. Panamánäset l. Darien-näset, som på smalaste
stället, mellan viken San Blas och Rio Bayanos
mynning, har en bredd af endast 46 km. Statens areal
beräknas till 81,785 qvkm., och innevånarnas antal
uppgick 1870 till 221,052, utom vilda indianer,
som anses utgöra omkr. 6,000. Bergskedjan på näset
öfverstiger icke 350 m., och djupa nedskärningar
förekomma flerestädes. Af de många kustfloderna
äro Rio Tuira, Rio Bayano och Rio Chagres de
största och tillika de enda, som till någon del
äro segelbara. Kusterna hafva flere vikar och
förträffliga hamnplatser; det inre är till största
delen en föga bekant, okultiverad, men med den
yppigaste vegetation betäckt vildmark. I vestra
delen af staten (Chiriqui) tyda gamla grafvar och
byggnadsverk med hieroglyfinskrift på en urgammal
indiansk kultur, som möjligen utvecklat sig under
mejikanskt inflytande. Af stor vigt för samfärdseln
mellan östra och vestra kusten af Amerika var
öppnandet af den 85 km. långa Panamájernvägen mellan
Colon (Aspinwall) och Panamá, hvilken byggdes af ett
aktiebolag i New York 1850–55 och hittills visat sig i
ekonomiskt hänseende förmånlig, i det trafiken ökats
år från år, äfven sedan Pacifikjernvägarna beröfvat
den största delen af trafiken mellan de östra och
vestra staterna i unionen. Planen att genomskära
landtungan med en kanal framkastades redan straxt
efter den spanska eröfringen, men har först för
några år sedan bragts närmare sitt förverkligande (se
Panamákanalen). – 2. Hufvudstad i ofvannämnda stat,
ligger på Stilla hafvets kust, på en några km. ö. om
Rio Grandes mynning utskjutande landtunga. Det gamla
P., grundadt redan 1518 af Pedro Arias Davila, låg
omkr. 10 km. n. ö. om det nuv., vid venstra stranden
af Rio Algarrobo, intogs af flibustiererna under Henry
Morgan d. 27 Jan. 1671 samt utplundrades och brändes,
hvarefter det nya P. anlades på sin nuv. plats af
Villacorta 1673 samt omgafs med starka murar, hvilka
nu hafva förfallit eller raserats. Efter skilsmässan
från Spanien råkade staden alltmer i förfall, tills
dels 1842 en ångbåtsförbindelse öppnades mellan Chile,
Peru och P. å ena sidan samt Europa och Chagres å den
andra och dels den kaliforniska guldfebern i slutet
af 1840-talet åstadkom en liflig transitotrafik,
som var närmaste anledningen till att 1855 jernvägen
mellan Colon och P. fullbordades. Enär P. i likhet
med Colon är en frihamn, är det svårt att erhålla
uppgifter rörande handelsomsättningen. Redden erbjuder
en tämligen dålig hamn, emedan den är ganska grund;
den skyddas genom några framförliggande öar. Först
vid Taboga, en ö 16 km. s. om P., finnes hamn för
djupgående fartyg; den är tillika depot för engelska
ångbåtskompaniet. På Las Perlas-öarna idkades
förr ett rikt perlfiske. Staden är säte för en
ärkebiskop. Domkyrkan byggdes 1760 och restaurerades
1873–76 (ett jordskalf d. 6 Sept. 1882 skadade
fasaden). De flesta öfriga kyrkorna äro mer eller
mindre i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free