Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panjab ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ariostos »Orlando furioso» (tillsam. 9 bd,
1830–34), hvarvid han återställde det förra
skaldeverkets förderfvade text, samt vidare »Le prime
quattro edizioni della Divina commedia» (1858). Jfr
L. Fagan, »Life of Sir Anthony P.» (2 bd, 1880).
Panjab. Se Pendjab.
Panka, zool. Se Björkna.
Pankration (Grek., af pan, allt, och kratos,
kraft, »allkamp»), ett hos forntidens greker i
gymnasierna och vid de offentliga täflingsspelen
(se Olympiska spelen) brukligt stridssätt,
hvilket förenade brottning med knytnäfvekamp. De i
pankration uppträdande kämparna (»pankratiasterna»)
hade icke såsom vid den enbara knytnäfvekampen
händerna omlindade med skinnremmar (se Cestus).
A. M. A.
Pankratisk (af Grek. pankrates, som öfvervinner
allt), fys., starkt förstorande. Om i ett mikroskop
okularet kan flyttas, så att afståndet mellan
detta och objektivet kan ökas eller minskas, säges
okularet eller mikroskopet vara »pankratiskt». Med
ett sådant mikroskop kan man, utan att ombyta linser,
erhålla olika grader af förstoring genom att ändra
okularets och föremålets afstånd från objektivet.
A. Bi-n.
Panmure [pä’nmjur]. Se Dalhousie.
Panna (Lat. frons), anat., öfre delen af ansigtet,
begränsad nedan af ögonhålorna och ofvan af
hårfästet samt åt sidorna mer eller mindre tvärt
öfvergående i tinningarna. Dess fasta stomme är
pannbenet (se Hufvudskål), utanpå hvilket finnas
endast huden med sina kärl och nerver samt ett tunnt
muskellager, som kan rynka huden och ändra ögonbrynens
ställning. Ju större framhjernan är, dess större är
pannan. Pannbenet bildas ur två sidohalfvor, hvilka
i regeln tidigt sammanväxa i medellinien. Men icke
sällan händer, att de vid tämligen framskriden ålder
icke äro sammanvuxna, och detta synes i allmänhet
vara fallet i de mycket breda pannorna. Om det
ock i allmänhet torde vara en riktig iakttagelse,
att en menniska, som med ett i öfrigt välbildadt
hufvud förenar en rak, hög, hvälfd och bred panna,
äfven eger en högre intelligens, gifves dock från
denna regel en mängd undantag, så att man icke
sällan finner högtstående psykiska egenskaper hos
individer med sluttande, låg och smal panna. Å båda
sidor synes dock gifvas en viss gräns, hvilken icke
utan rubbning i intelligensen kan öfverskridas,
och hvars öfverskridande har sjuklig grund.
G. v. D.
Panna, tekn., ett kärl, som är afsedt för en vätskas
eller fast kropps upphettning, afdunstning, kokning,
ångbildning eller destillation. Se Ångpanna.
Pannartz, Arnold, den förste boktryckaren uti
Italien, bördig från Prag, kom 1464 jämte en
yrkesbroder. Konrad Sweynheim, på inbjudan till
benediktinklostret i den lilla staden Subiaco
(vid Tiberns biflod Teverone) samt anlade der
s. å. ett tryckeri, hvarvid de sjelfva tyckas hafva
förfärdigat typer till den i Tyskland då okända
antiqvastilen. 1467 förlades tryckeriet till bröderna
Pietro och Francesco de’ Massimis palats i Rom. 1473
hade P. och hans
kamrat tryckt 36 arbeten, mest latinska
skriftställares, men skilde sig då åt under tyngden
af ekonomiska svårigheter. Sweynheim dog 1475, och
P. afslutade 1478, under namnet Arnold Bucking, ett
af den förstnämnde börjadt företag att i restaureradt
skick utgifva Ptolemaios’ geografiska verk, men med
sistn. år förlorar man hvarje spår af honom.
Panniculus adiposus. Se Hud.
Pannonia hette hos romarna ett landskap vid Donau,
beläget mellan Mons Cetius (nu Kahlenberg, gräns mot
Noricum) och Juliska alperna (mot öfre Italien) i v.,
Donau i n. och ö. samt Save i s. Folket, af illyrisk
stam, var vildt och stridbart. P. underkufvades under
Augustus år 8 e. Kr. efter många fälttåg och ständiga
uppror, blef då kejserlig provins och delades senare,
troligen under Trajanus, i två sådana: Öfre P. (vestra
delen) och Nedre P. (östra delen). Bland städer må
nämnas de romerska kolonierna Aemona (Laibach),
Siscia (Sissek), Mursa (Essek), Aqvincum (Buda)
samt Vindobona (Wien), der en legion och en
flottafdelning för Donau voro förlagda. R. Tdh.
Pannotyp (af Lat. pannus, tygstycke, och Grek. typos,
bild). Se Fotografi, sp. 121.
Pannspröt, antenner (Lat. antennae), zool.,
egendomliga känsel- och sannolikt luktorgan af
vexlande form hos insekterna, äro hos nämnda djur 2
och sitta fästa å hufvudets framsida vanligen i små
gropar nära ögonens öfre eller inre kant, stundom tätt
ofvan munnen. De äro mycket rörliga organ, sammansatta
af några få till öfver 100 leder, af hvilka den
första, bas- l. rotleden, vanligtvis är helt liten
och ofta dold i den nämnda antenngropen. Stundom är
basleden sammanvuxen med skaftet (scapus), i hvilket
fall detta räknas såsom första leden. Skaftet är i
regeln längre och tjockare än de följande lederna,
af hvilka den närmaste kallas vänd- l. stjelkleden
(pedicellus). Af många zoologer kallas dessa leder med
ett gemensamt namn antennskaftet, till skilnad från
de öfriga lederna, som bära namnet antennsträngen
(flagellum, »antennpiskan»), hvilken hos en del
steklar, såsom bin, myror o. s. v., bildar en vinkel
med skaftet. Den yttre delen af pannspröten kan hafva
mycket olika form: klubbformig, knappformig, bladig
o. s. v., och dylika antenner kallas med ett gemensamt
namn olikformiga (inaequales). Likformiga (aequales)
kallas de pannspröt, hvilkas alla leder hafva i det
närmaste samma utseende och form. Sådana antenner
kunna vara borstlika, trådlika, perlbandslika,
tandade, sågade, kamlika o. s. v. Antennernas längd
vexlar hos olika arter i hög grad: från mindre
mått än hufvudet till flere gånger kroppens längd,
t. ex. hos den bekanta s. k. »timmermannen» (Lamia
aedilis L.). Pannspröten synas hos myrorna tjena
till organ för meddelanden individerna emellan.
O. T. S.
Pannsten, kem., stenhårda skorpor, som afsätta sig i
ångpannor, hvilka spisas med kalkhaltigt vatten. Den
utgöres af kalciumkarbonat och gips samt medför stora
olägenheter, emedan den hindrar värmeledningen och
kan, om skorporna lossna och vattnet i ångpannan kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
